2305: Almedalens lovsånger

Det är säkert riktigt att tillställningen i Almedalen är ett sätt att få politiska nyheter i omlopp när det råder sommartorka. Medierna har all anledning att vara generösa eftersom det rör sig om en konsumtionsvara som inte har någon längre livstid.

Det var imponerande att höra Annie Lööf följa den politiska löftesvägen. Idag lade hon fram förslaget att skapa 25 000 nya jobb till en kostnad av 12 miljarder genom att sänka arbetsgivaravgiften. En huvudnyhet idag. Ämnet ”skapa nya jobb” är ytterst populärt och den skeptiske observatören vet att om det kommer ett antal miljarder i rullning som skall ge ett svindlande antal arbeten brukar det inte bli mer än två. I det här fallet inser man att det bara rör sig om att skapa en nyhet för partiet.

I och för sig finns det gott om lediga jobb i Sverige, 100 000. Men de kräver utbildning och kompetens som inte kan uppbringas.

Politiken framstår alltmer som en parallell till konsten i avseendet kraftlösa strukturer.

Det här inlägget postades i politik. Bokmärk permalänken.

7 svar på 2305: Almedalens lovsånger

  1. Molly skriver:

    Här L.V. tror jag att du undervärderar konstens kraft. Se bara på dig själv och kraften i det du gör. Konsten fungerar kanske inte lika snabbt som ett automatvapen. Effekten tar lite längre tid. Varför har annars den politiska makten gett sig på konstnärerna? Varför behöver de “frihet” som är anpassad till skribenter, debattörer, en Vilks och en Park en Karl Gerhard och alla anonyma sångare, dockspelare och andra figurer som använder sin konst för att sprida sin sanning? När den friheten beskärs hotas demokratin. Då om inte förr lyssnar folket och kan, helt oväntat, göra uppror. Vi ser detta ske. Vi ger inte upp vår demokrati för någon annan makt än den vi själva valt.

  2. Lars Vilks skriver:

    När konsten kommer utanför konstvärlden kan den fungera men då inte längre som konst utan på grund av sitt innehåll. Den behandlas då inte längre som konst och konstvärlden är inte intresserad. Men som sagt, det finns ingen konst utanför konstvärlden. Att diktaturer ger sig på konstnärer har två orsaker. Dels eftersom de kan vara politiskt aktiva och dels att man har en situation där alla medier är strypta och konstens kryptiska framställningar är en av de få möjligheterna.

  3. Molly skriver:

    Menar du att konst som har ett visst innehåll i samtiden, t.ex. politik, inte får räknas som konst? Hur blir det då med Alexandr Solzjenitsyn som ÅR 1970 fick Nobelpriset i litteratur och hindrades av Sovjetstaten att ta emot prisen vare sig i Stockholm eller på svenska ambassaden i Moskva? Är hans texter inte konst, bara för att några stubbfötter inte gillar den politiska undertexten av landet han beskriver? Har konstvärldens elit en sådan makt att de kan använda egna politiska åsikter som norm för vad som är konst och inte? Strypta medier är vi vana vid numera. Det sker inte bara i diktaturer! Jag hoppas att du själv, L.V. inte står för påståendet: Det finns ingen konst utanför konstvärlden. Vad har då vi konst-konsumenter för något att hoppas på?

  4. Lars Vilks skriver:

    Jo, konstvärlden kan kontrollera vad som är gångbart. Eftersom konstvärlden är en västlig företeelse är det lätt att stödja sådana som Solzjenitsyn eller Pussy Riot vars verk är mainstream i väst.

  5. Molly skriver:

    Okej. Du har väl rätt. Men vad betyder då lagen om yttrandefrihet, om de yttranden man presenterar bara får höras i tomma lokaler.

  6. minnesdagen skriver:

    Undrar om Annie Lööf är släkting till Jan Lööf.

    Skulle vara bättre om dom bytte plats. Annie skulle rita politiskt korrekta barnböcker, vilket Jan inte klarat av. Och Jan skulle vara underhållande i talarstolen, vilket Annie inte klarat av.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.