2296: Fest för många och fest för färre

Det är mycket fotboll nu. Vi som är aktiva har naturligtvis viss glädje av det rika utbudet. Visserligen är en del manövrer som man studerar i tv-rutan tämligen svåra att genomföra i praktiken men ändå. Vi behöver nya spelidéer.

Fotboll är inte konst. Det närmaste jag själv har kommit i att skapa ett band mellan dessa är att jag hade ett rött pannband med texten ”konst” när jag spelade i Lerbergets IF:s reservlag: Hur som helst skyms konsten av den pågående fotbollsfesten. Inte för alla, entusiasterna kan med all rätt hävda att det pågår konstfest i Europa genom Berlinbiennalen, den stora konstmässan Art Basel och Manifesta i Zürich. För den som inte vet är Manifesta också biennal, men den har ingen fast ort. Den är inflytelserik.

En liten tendens kan spåras i Berlin och Zürich. Konsten framträder inte med pregnanta politiska budskap i tiden. En del kritiker får problem med detta. Se t ex Pernille Albrethsen (Kunstkritikk) om Manifesta eller Jason Farago i The Guardian om Berlinbiennalen. Båda är betydande kritiker och båda ropar efter mer flyktingpolitik och ser sina respektive utställningsobjekt som alltför lättviktiga.

Det här är intressant eftersom det igen ställer frågan om konstens (samtidskonstens) uppgift. Ett bud är att konsten skall lösa hela världens ömmande problem. Detta har visat sig vara en något för svår uppgift trots att tämligen många konstvärldsmedlemmar vill tro att det är möjligt eller åtminstone delvis möjligt. I praktiken kommer man inte längre än att informera konstvärldens elitpublik om något de redan känner till och har tagit ställning till. Verkligt ömmande problem som innehåller djup tragik är dessutom mindre lämpade att bli föremål för konstnärlig behandling. Den politiska entydigheten blir besvärande. Annat är det att ge sig på kapitalismen eller konsumtionssamhället. Berlinbiennalen roar sig kungligt med att utveckla detta genom ett lätt ironiskt anslag om vår tids livsstilstänkande och design. På Manifesta kan man t ex möta amerikanen Mike Bouchets projekt om latrinarbetet (Manifesta handlar om arbete av olika slag med starkt relationell knorr), hans installation av mänskligt avfall ger besökaren möjlighet att använda luktsinnet som estetiskt instrument. Man får anta att besöken i konsthallen blir kortvariga vilket drabbar de stackars andra utställarna vars arbeten knappast får den omsorgsfulla granskning som man brukar kunna förvänta sig. Bouchets projekt kan ses politiskt, det handlar om fekalier och hur sådant ter sig och hur det hanteras. I nuläget kan det dock inte betecknas som någon brännande politisk fråga.

Det ständiga krångel som aktuell politik i konsten drar med sig är den uteblivna men nödvändiga distansen (som är inskriven i konstens förutsättningar). Konsten skapar fiktion och handlar snarare om något annat än det som omedelbart kan läsas av. Tidigare hade vi alltså innehållet övermannat av formen. Men formen i sig skulle dessutom överskrida design och dekoration. Konstens positiva dilemma är att den för in något annat, det språklöst singulära. Ger man sig på att nonchalera detta kan man uppnå kortsiktiga vinster (”konsten och konstnären tar sitt ansvar i viktiga frågor”) genom applåder från likasinnade i konstvärlden men hållbarheten är inte den bästa.

Det här inlägget postades i konstteori, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

32 svar på 2296: Fest för många och fest för färre

  1. mohammad skriver:

    Nja

    För Indiens kastlösa Bhangis kan hanteringen av andras fekalier absolut hänföras som en ”brännande politisk fråga”.

    Eller är det bara ”vit skit” som räknas in i diskursen?

    Problemet med den påtalade odören löses väl lämpligen med näsklämma eller det traditionella tumme och pekfingergreppet; i vart fall för utställningsbesökarna…

  2. Lars Vilks skriver:

    Greppet är inte så nytt. För några år sedan samlade den välkände Santiago Sierra skit, faktiskt från Indien… Den blev gjuten till någon sorts möblemang. Vad man kan förstå var det inget direkt brännande problem med den här saken heller.

  3. Adam skriver:

    Terence Koh guldpläterade sin egen avföring och ställde ut i Basel 2007. Verket såldes senare för 500.000 dollar.

  4. mohammad skriver:

    Inget är nytt under solen förvisso, det står dock som klart att för de nämnda Indiens kastlösa Bhangis är saken i nuläget en särskilt ”brännande politisk fråga”…

  5. Från Graven skriver:

    Ha ha… mohammad försöker insinuera lite ”guilt”!

    Men den gubben går inte, mohammad, Manusmriti är tusentals år gammal, och det indiska kastsystemet är världens äldsta sociostratifierande system.

    Du får försöka skylla Banghis tragiska lott på något annat än ”vita” eller, ”väst” eller ”Europa”!

    GOOD LUCK!!

  6. CeDe skriver:

    Älskar dig, Från Graven. Mitt i allt helvete ger du livet mening!

  7. Från Graven skriver:

    CeDe

    Oavsett hur åren går så är du den röda tråden genom Vilks.net

  8. Från Graven skriver:

    Ja… förutom möjligtvis Vilks själv då förstås

  9. mohammad skriver:

    Greven

    Du har som vanligt missuppfattat meningsutbytet, men var så god…;)

  10. Lars Vilks skriver:

    Jag håller med dig om det orimliga i att västvärlden inter ger uppmärksamhet åt Indiens kastlösas skitproblem utan håller på med alla dessa flyktingar vilket förmodligen är en helt marginell historia och enbart för vita män.

  11. mohammad skriver:

    Gott Lars

    Som du tidigare påpekade, uppmärksammade Santiago Sierra i sina antropometriska moduler de kastlösa Bhangis status som predestinerade (karma) latrinarbetare och social parias.

    Ett arbete som härtill utförs med bara händerna och med vad som följer av sjukdomar och ”befriande” och passiviserande verklighetsflykt

    Det indiska kastsystemets orättvisor och lagöverträdelser bör absolut noteras på den västerländska dagordningen som en brännande politisk fråga, kul att vi är överens här.

    Har du nåt initiativ på gång vännen?

    För övrigt, baklava med (mycket) vaniljsås har du testat det, något för den stundande högtidsdagen att bjuda ”kompisarna” på kanske…;)

    /m

  12. Från Graven skriver:

    Ha ha, sådant kvalificerat skitsnack!

    Det är ju när ”västvärlden.. ger uppmärksamhet” till det orättfärdiga i andra kulturer som mohammad sticker upp skallen och skyller västvärlden för rasism!

    Bestäm dig mohammad!

  13. Från Graven skriver:

    En kort sökning ger 220 000 akademiska publikationer som problematiserar det indiska kastsystemet!

    Vill man ge sig in i den diskursen (på egen risk; se min kommentar om mohammads modus operandi ovan) så är det bara att göra det utan att hänfalla till de vanliga anklagelserna mot ”väst”.

    Den skivan är djävligt sönderspelad och mycket tröttsam!

  14. Lars Vilks skriver:

    Du tycker kastsystemets orättvisor absolut bör noteras på den västerländska dagordningen. Men vad jag kan förstå finns det inte någon större entusiasm för detta. Så vad innebär ditt yttrande? Skall du kontakta Aftonbladets ledarsida och be dem ta ansvar för de orättvisor du uppmärksammar? Eller vad? Och hur skall man göra med alla andra orättvisor på alla andra platser – sådant som inte hamnar på nyhetssidornas topplistor?

  15. CeDe skriver:

    Kom igen nu mohammad, ut ur dimman och stå ditt kast!

  16. Från Graven skriver:

    Ja, jag vill som en del av västvärlden problematisera flera orättfärdigheter i andra kulturer, bl.a. islam.

    Med mohammads överraskande 180-graders sväng i förväntningarna på vad västvärlden bör ägna sig åt så förutsätter jag att mohammad lägger ned sin antagonism emot dem som så gör här på Vilks.net!

  17. Molly skriver:

    Mina erfarenheter av kastlösa och deras villkor är självupplevda och dokumenterade. De jag mötte bor inom en begränsad del av Indien. Kontakter fick jag via delstatens universitet och Facket som de kastlösa tillhörde.
    De bor inom vissa områden i staden. De tömmer avfall och skittunnor i stora områden som inte har tillgång till ”vattentoaletter”. Jag hade fackföreningens ordförande (F.O) som tolk, och några studenter som talade folkets språk.
    F.O redogjorde för deras villkor. De hade tillgång till skyddskläder, rena handdukar och tvål för daglig dusch. Deras arbetsplatser fick inte ges till någon som inte tillhörde de kastlösa. De arbetade på flygplatser, på centrala myndigheter och offentliga toaletter och som hämtare inom vissa områden. Deras lön var i regel högre än de som var lärare, då de kunde reparera det system som kunde gå sönder. Det ansågs inte av dem jag sedan intervjuade som något förnedrande eller orättvist.
    FO gav mig instruktioner innan jag gick in i bostadsområdet.
    Blev jag inbjuden till ett hem, måste jag tacka ja. Om jag blev erbjuden en mugg te, så måste jag tacka ja. Att tacka nej var grovt förolämpande och skulle resultera i att ingen skulle besvara på några frågor.
    En hydda hade utsetts som plats för mig att besöka. En kvinna, iklädd en röd sari i siden bjöd mig in och jag fick hälsa på mannen och barnen. (ingen handskakning, bara händerna mot varandra och en böj på huvudet.)
    Utanför hyddan samlades en stor flock människor. De tittade in genom alla springor i hyddan. Kvinnan kom fram med en mugg med te och bugade. Utanför huset var det dödstyst. Jag bugade mot kvinnan, tog muggen och förde den mot munnen. Då utbröt ett glädjetjut utanför. De ville veta om jag accepterade dem. Enligt de lagar som finns mellan kasterna är det förbjudet för en Brahmin att ta emot mat eller vatten från en kastlös. Det förklarade min guru att det var för att skydda de kastlösa. De som hade plikten att vara folkets föredömen fick inte röva deras mat och tömma deras brunnar. Därför var stöld av mat och vatten ett brott inom kastsystemets regler.
    Jag går inte in på alla frågor jag ställde, utom en.
    Varför går inte era barn i skolan utom några år för att kunna läsa och räkna. Svaret gavs i en fråga: ”Varför ska de gå i skola i flera år för att sedan hamna i något arbete som är lågt betalt,som till exempel lärare, när våra barn har en för dem vikt arbetsplats från 10-12 års ålder, där de tjänar mer under fler år?” Jag erbjöd dem att försöka ordna skolgång för dem som inte orkade eller ville överta föräldrarnas yrke. Men ingen accepterade. Det finns arbetsmöjligheter för flickorna också, som städare på offentliga toaletter för kvinnor. De kunde tidigt bidra för hela familjens försörjning, utan skola. Min uppfattning var att dessa människor var stolta över sin uppgift i livet, en plikt inom kastsystemet, att vara andra människor till glädje och nytta.

  18. Molly skriver:

    PS: FO sa att delstaten hade en stark fackförening för de kastlösa. Fackföreningen hade stor makt och förhindrade att farliga katastrofer uppstod.
    ”Tänk, vad skulle hända om ”vi” skulle gå i strejk? Om ingen sörjde för saniteten i landet? Epidemier och kaos. De gör ett mycket viktigt arbete och måste få veta det.”

  19. Krister skriver:

    In kommer Molly och slår alla googlare på fingrarna med något så ovanligt som personlig erfarenhet och eftertänksamhet – istället för pissing (shitting kanske) contest i personlig åsiktsargumentation.

  20. mohammad skriver:

    ”Min uppfattning var att dessa människor var stolta över sin uppgift i livet, en plikt inom kastsystemet, att vara andra människor till glädje och nytta.”

    Shame on You Molly.

    Indisk Apartheid…

    https://www.youtube.com/watch?v=FKZxAAAiJdg

    https://www.youtube.com/watch?v=dKXB5YClUt8

    https://www.youtube.com/watch?v=IQl-5OQSN_E

    https://www.youtube.com/watch?v=It7sVWNXx1E

  21. Från Graven skriver:

    mohammad

    Jag går med på att det indiska kastsystemet bör problematiseras.

    Men det bör islam också!

  22. CeDe skriver:

    Två helt ojämförbara företeelser. Varför ens ta upp dem i samma andetag. Kastsystemet är förlegat, självfallet, men det är inte ett system som far jorden runt för att terrorisera ickeanhängare.

  23. Molly skriver:

    Mohammed.
    Jag känner till en vetenskapsmans regler. Att utan egna fördomar beskriva de svar jag får från de intervjuade personerna. Om jag hade tolkat intervjusvaren efter den svenska värdegrunden, då hade jag ju kunnat stanna i Sverige och fråga dig om din uppfattning av dessa främmande personers syn på sina jobb. Då hade du haft orsak att utbrista Shame on You Molly. Så fungerar tyvärr en stor del av den rapportering man får av svenska ”vetenskapsmän och journalister”.

  24. Från Graven skriver:

    CeDe

    Nej, det har du ju naturligtvis helt rätt i.

  25. Molly skriver:

    För din upplysning Mohammed.
    Kastsystemet bygger på de religiösa plikter en människa har. Hinduismen är en pliktreligion. Brahminers plikt är att vara föredömen, guru för de som behöver det. Ksatriya är krigare och skrivare. De ska försvara folket. Där finns de djärva soldaterna, poliserna. Vashya är de fattigaste och de rikaste. De äger affärerna, den lilla tesäljaren och hotellägaren som ska förse folket med de behov människor har. Shudras är tjänstefolk, det är nationens fötter och händer. Alla är födda till en plikt.
    Är du född till GET är din plikt att leva som en BRA GET och inte leva som HÄST för då blir du en dålig HÄST. Detta ärvs som ett hinduiskt rättesnöre. Jag har lika lite synpunkter på detta som på islams påtvingade skyldigheter för de som lever efter koranen.

  26. CeDe skriver:

    Molly. IS-medlemmar påstår sig leva efter koranen. Har du verkligen inga synpunkter på det.

  27. mohammad skriver:

    Det är bekant Molly, men jag och de konstnärer till vilka Lars Vilks refererar avser de kastlösa, där Bhangis står lägst…

  28. Molly skriver:

    CeDe. Jo jag har massor av synpunkter. Men i en vetenskaplig rapport, där måste jag stå upp för den sanning som visar sig hos de objekt eller händelser som jag ska rapportera om. Annars uppträder jag inte som en vetenskapsman utan som en styrd journalist i kvällspressen.

  29. Molly skriver:

    Mohammed. De som utför arbetet frakta bort mänsklig avföring har funnits också i Sverige. I Indien finns jobbet ännu kvar i stora delar av Indien. Utvecklingen går framåt där, men fortfarande är det samma kast – de s.k. kastlösa och som inte tillhör de 4 stora kasterna som gör jobbet. De tekniska lösningarna sprider sig i städerna, medan landsbygden fortfarande har ”utedass”. Vad vill du själv göra åt saken? Skäll inte på budbäraren.

  30. CeDe skriver:

    Jag förstår väl det, Molly. Det var lite för snabba kast från min sida.

  31. CeDe skriver:

    Finns alltid dem som står längst ner, mohammad. Så även i Sverige. Och om den lägsta flyttas upp så kommer det snart någon annan och intar den platsen. Vi kommer aldrig ifrån det högsta och det lägsta hur vi än möblerar.

  32. gunnar skriver:

    FEST I DAG FÖR LARS!
    varmt grattis på DAGEN . gunnar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.