2274: Ännu mera Lööf samt buteljkonst

Åtskilliga rolighetsministrar fortsätter att dansa rasistbaletten. Ett självklart namn i det sammanhanget är Lars Lindström som inte kan motstå frestelsen att göra sin stämma hörd i Lööfdebatten (Expressen). Inte oväntat lever han i en värld som har två sfärer, rasisterna och antirasisterna. För en renodlad antirasist är allting enkelt: Lindström konstaterar att ordet ”neger” endast används av rasister. Lite väl snabbt där, Makode Linde hamnar omedelbart där men det kanske Lindström menar är korrekt. Men i princip är det en kontextsak och sådant är alltid svårt att hantera. ”Bort det”, som det heter. Att ordet kommer upp beror på att Lindström återigen vill framhålla det berättigade att korrigera Astrid Lindgrens negerkung. För att förstärka sitt resonemang påtalar han att det ”inte konstigare än att vi då och då reviderar språket i en bok som… Bibeln.” Här uppstår en besvärande asymmetri. När man reviderar Bibeln gör man en nyöversättning. Ingen skulle drömma om att ändra i originaltexterna. Ändrar man i ett original får man en ny version. Den som gör revisioner kan alltid komma med någon motivering. Som t ex när Gustav Mahler ändrade instrumentationen av Richard Strauss Don Juan därför att ”Strauss var ung när han skrev det”.

Om Lööf intar Lindström sin allvetande position och avfärdar den som ”förlegad” även om han skriver att han inte tror att Lööf har en rasistisk agenda trots ”rasistiska stereotyper”. Så har Lindström talat och ställt allt till rätta. Underhållningsvärdet i en sådan kria är dock betydande.

Men det var inte det jag skulle skriva några rader om. Konsten skall icke glömmas bort. Ett intressant fall om vad som är konst har seglat upp i en artikel av Mårten Arndtzén (P1). Det handlar om Absolut Vodka och utställningen “Message in a Bottle. Art or Ad?” Jag antar att de flesta känner till att en rad kända konstnärer har gjort verk med utgångspunkt från Absolut Vodka-flaskan.

Frågan om konst eller ej, formulerar Arndtzén: ”Konstnärens varumärke i skön förening med Absoluts, alltså. En perfekt win-win. Men är det verkligen konst?
Eftersom The Absolut Art Collection hamnat på Spritmuseum, och inte på någon ’riktig’ konstinstitution – typ Moderna museet – är den frågan faktiskt både relevant och intressant. Här behåller hela samlingen en osäker status, trots alla sina hallstämplade konstnärsnamn. Var det konst dom gjorde här, eller bara reklam för sprit? Och för sig själva.”

Svaret på frågan är inte komplicerat: Självklart är det konst, eftersom kända konstnärer har skapat verk i sin typiska stil. Men samtidigt är det ett beställningsuppdrag (instrumentell användning) som skall fungera som reklam. Vad som händer är att kvaliteten sjunker. Det är inga verk man lånar in till utställningar annat än i mycket speciella situationer.

Inte ens det exempel som Arndtzén drar fram ändrar på detta. Han dröjer vid Dan Wolgers gest att använda sig av Duchamps flasktorkare i vilken han placerar en Vodkaflaska. Därmed menar Arndtzén att ”cirkeln är sluten”, att flasktorkaren är återbördad till sin ursprungliga funktion. Så lätt går det inte, konstnärerna har problemet att när de agerar som konstnärer blir det konst. Så också med Wolgers gest som blir ett verk. Dessutom har den här gesten gjorts många gånger av diverse konstnärer. Det som saknas är att någon i all oskuldsfullhet hänger en flaska till tork på den alldeles speciella Duchampflasktorkaren. I och för sig skulle inte det ändra något. Upphängaren skulle snabbt bli tillrättavisad av museipersonalen som skulle förklara att det här är ingen flasktorkare utan ett konstverk.

Det här inlägget postades i konstteori, om utställningar m m, yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

45 svar på 2274: Ännu mera Lööf samt buteljkonst

  1. minnesdagen skriver:

    Ja, Lööfs karikatyrer är ok så länge det är vita personer, oavsett hur dom ser ut eller beter sig.
    Tänkte att Dan Park säkert har gjort en Lööf, och det hade han…

  2. Från Graven skriver:

    Länk?

  3. Från Graven skriver:

    Tackar

  4. Krister skriver:

    Jag minns för ett bra tag sen när mina barn var små och jag skulle läsa Dr. Dolittle som godnattsaga. Boken skrevs på 20-talet och jag visste inte mer om den än typ Eddie Murphy filmen från 90-talet, skojigt med en man som kan prata med djur.
    När Dr. Dolittle reste till Afrika ungefär i mitten av boken var jag tvungen att avbryta läsningen. Skildringen var så rasistisk och nedlåtande att det ville jag bara inte utsätta mina barn för – och det var liksom inte läge att börja förklara kontexten och etikens evolution.
    Jag har också problem med det luddiga rasism-begreppet, och det här var långt innan PK-revisionismen, men här var det ingen tvekan, det var rasism, som då på 20-talet sågs naturlig men nu oacceptabel.

    När det gäller barnlitteratur, -film etc. så är och ska den vara mer reglerad.
    Är författaren död men litteraturen fortfarande så bra att ungarna vill ha det så låt förlagen justera de värderingar man inte vill lära vidare, sett med nutidsperspektiv, typ Astrid Lindgren.
    Lever upphovsmannen så kan förlagen be hen göra justeringarna eller sluta ge ut verken och författaren har då alltid möjligheten att gå till ett annat förlag, typ Lööf.
    I båda fallen så finns ju originalen kvar som man kan gå tillbaka till och jämföra.

  5. Från Graven skriver:

    Men reglering medför problem!

    Bland annat så skulle “To kill a mockingbird” kvalificera för reglering. Avvägningsproblematiken medför godtycke – vilket är en mycket farlig väg att gå.

  6. Krister skriver:

    Och hör upp alla icke-svarta grympy old män och kvinnor över +40…eller kanske +50!

    Ordet neger betydde för länge sen svart afrikan MEN på 2000-talet betyder det NIGGER!

    Det har mina barn lärt sin förlegade far och dom har rätt.
    ”Bort det”!

  7. Från Graven skriver:

    OK – så bort “To kill a mockingbird”?

  8. Krister skriver:

    Är inte insatt i mockingbird men helt rätt att negerkung blivit söderhavskung för dagens barn att läsa.

  9. Lars Vilks skriver:

    Det blir en hel del att reglera om man skall justera efter dagens värderingar. Familjebilden t ex, man får införa ett större ansvar för pappan, med pappaledigt och hjälpa till i hushållet, klassamhället, religionens roll, fosterlandet osv. Det blir en evig omskrivning om man vill omskapa litteraturen till dagens värderingar. Man får dessutom vara beredd på att alla omskrivningar blir temporära eftersom det inte är så enkelt som många tror att vår tid bär på den absoluta rättvisans ideal.

  10. Krister skriver:

    Ja gränsdragning är som alltid svår men om man utgår från barnlitteratur för mindre barn, som är den mest reglerade, OCH att den litteraturen fortfarande är relevant och läsvärd, så ser jag inget problem att man anpassar det som avviker mest från nutidens värderingar. Då kan ju den litteraturen leva vidare och ge glädje för nya generationer istället för att bli förlegad och ratad.

  11. Från Graven skriver:

    Krister

    Med all respekt – borde man inte noggrant tänka igenom konsekvenser och oväntade sidoeffekter INNAN man föreslår reglering?

    Vad om barnet åker ut med badvattnet!?

    Jag rekommenderar Harper Lee’s “To kill a mockingbird”. En lysande skönlitterär klassiker om den amerikanska söderns rasism. Den boken om någon har bidragit till förändring. Men i ditt föreslagna system så hade den blivit “reglerad” på grund av språket och hur de svarta i södern framställs. Faktum är att flera försök har gjorts att förbjuda den, men den amerikanska yttrandefriheten har räddat den – tack och lov.

  12. Lars Vilks skriver:

    Och vilken politik skall föras fram genom dina regleringsförslag? Är det via Expo eller Centrum för rättvisa. Eller tänker du dig att varje parti skall ha sin reglerade version? Och vad skall man göra med rådande uppfattningar som t ex social konstruktion som just nu är på modet (allt är samhällets fel)? Varje gång en ny värdering och en kaskad av omskrivningar. Dessutom är det så att barnlitteraturen läses av vuxna för barn så vi har flera målgrupper.

  13. Adam skriver:

    Gillar ert samtal. Lte OT, men nu har två av postmodernismens giganter, Deleuze och Guattari, gett upphov till en ny förskolepedagogik:

    http://www.adlibris.com/se/bok/rorelse-och-experimenterande-i-sma-barns-larande-deleuze-och-guattari-i-forskolan-9789144083926

    Bl a ska denna pedagogik “sätta fokus på process snarare än position, eftersom all slags positionering, som lärandemål eller utvecklingsstadier, hindrar rörelse;”

    Den som förstår vad det innebär får gärna höra av sig till mig och förklara;)

  14. CeDe skriver:

    Det är bara de vuxna som ängslas, barn lever i nuet. Tyvärr så pytsas dock de vuxnas oro över på barnen.

  15. Krister skriver:

    Jag pratar inte om lagstiftande censur utan om förlagens och författarnas rätt att uppdatera sina verk för att de ska kunna fortsätta fungera i samtiden och framtiden. Det är det diskussionen har handlat om.

    http://www.aftonbladet.se/kultur/article22783916.ab

    Det har ju gjorts och görs hela tiden. Hur mycket ändrade inte Disney i Bröderna Grimms sagor och Kiplings Djungelboken etc.

    Om en barnbok vill ha med ordet nigger för att det begreppet beskriver vad man vill förmedla så ska man få ha det, som i “To kill a mockingbird”, och jag antar att förlaget inte vill ändra på det.
    Men om pippis pappa nuförtiden inte är en negerkung utan en niggerkung, vilket är nutidens betydelse av ordet, så finns det all anledning att ändra det till söderhavskung i nyutgåvor.

    Gränsdragningar är som sagt alltid svåra men det är hur förlagen och upphovspersonerna läser av sin samtid som avgör om de vill göra uppdateringar i sina verk för att fortsätta ge ut dem – inte politikerna, Expo eller Centrum för rättvisa.

  16. CeDe skriver:

    En “Niggerkung” är en association och inte vad som är skrivet. Ska vi undvika allt vad folk kan associera saker och ting till då lär vi få hett om öronen.
    Säg inte banan – för det kan få någon att tänka på något annat?

  17. mohammad skriver:

    Fett svar på magert tal – Bra Krister…!

  18. sl skriver:

    Vem är det som bestämmer att neger innebär den gamla nedsättande termen nigger? Någon tar på sig rätten att bestämma det, men vem är denne någon, och varför? Det hette negerboll (chokladboll), negerkyss (en kola), det innebar ingen nedvärdering, nu har någon bestämt att det gör det, och den som säger som förr antas ha något emot personer med lite blandade förfäder från Afrika. Vem ställde till med denna begreppsförvirring?

  19. Från Graven skriver:

    Krister

    Du talar om “reglering”. Men en frivillig överenskommelse mellan förlag och författare är inte reglering.

    Exakt vilken av de två alternativen är det du avser?

  20. Krister skriver:

    Ords konnotation förändras över tid. Ordet neger har en helt annan innebörd och värdeladdning nu än för femtio år sen. Säg neger, negerboll, negerkyss till någon av den yngre generationen och de reagerar omedelbart negativt. Orden följer med tidsströmmarna och förändras. Det är ingen som bestämmer.

    Jan Lööf säger det själv, “…vi är för gamla”.

    http://www.expressen.se/kultur/jan-loof-varfor-letar-ni-fel-i-mina-bocker/

  21. Från Graven skriver:

    Krister

    Javisst – om det är vi överens. Frågan är hur man tacklar problemet.

    “Reglering” i ordets rätta bemärkelse, eller frivillig överenskommelse?

    Det finns en tredje modell som motsvarar självsanering a’la pressombudsmannen; men den modellen lever ju ständigt under reglering-alternativets Damoklessvärd.

    Vågar man pressa på för en snävare definiering av vad du föreslår?

  22. Krister skriver:

    Från Graven, mitt första inlägg ovan, 2016 10 maj kl. 21:38, ger ett ganska enkelt och tydligt förslag tycker jag.

  23. Från Graven skriver:

    Krister

    Jag noterar att du i ditt 21:38 förslag föreslår faktisk reglering.

    Vet då att upphovsrätten inte upphör vid författarens död.

    Vidare, i händelse av att en författare överlåtit verket till ett förlag så återstår den ideella upphovsrätten vilken svårligen, och aldrig i dess helhet, kan överlåtas i Sverige idag. Den kan endast innehas av en fysisk person och skyddar upphovsmannen (även efter dennes död) mot att någon annan (t.ex förlaget) kan göra vad de vill med originalet.

    Utöver detta har du situationen där en författare överhuvudtaget aldrig överlåtit verket kommersiellt till något förlag.

    Hur avser du reglera dessa situationer?

  24. Från Graven skriver:

    Krister

    Jag pratar inte om lagstiftande censur utan om förlagens och författarnas rätt att uppdatera sina verk

    Förlag har inte rätt att ändra hur de vill i verk som de har kommersiell rätt till! En författare har i Sverige idag ingen möjlighet att avtala bort sin ideella upphovsrätt.

    Du har stuckit huvudet i en upphovsrättslig myrstack!

  25. Lars Vilks skriver:

    Jag har lite svårt att förstå vad du egentligen menar. Att ta bort ordet “neger” innebär ingen större vinst ur uppdateringssynpunkt. Rasismen ligger inte i ordet och det är lätt att förklara “så sa man förr”. Ungefär som försköningen av “städare” till “lokalvårdare”. Om man skall komma åt allt det som vi idag ser som gamla fördomar krävs stora justeringar eller snarare hela nyproduktioner (eftersom problemen med rättigheter inte kan negligeras). Man kan väl säga att t ex mängden av klassiska sagor och legender inte uppfyller kravet på nutidsrelevans. Det blir lite som man i det gamla Sovjet ansträngde sig för att anpassa världen till det som man menade var den rätta vägen.

  26. Krister skriver:

    Från Graven: ‘Vad är det här för jäkla larv?’

    http://www.expressen.se/kultur/jonas-gardell-vad-ar-det-har-for-jakla-larv/

    Du har förstått min inställning i frågan.
    För övrigt nappar jag inte på dina krokar när du som vanligt försöker få till en akademisk name-dropping-fight som aldrig ledet nån vart.

  27. CeDe skriver:

    Låt var tid ha sina fel och brister och förtjänster. Varför undanhålla nya generationer deras historia.

  28. Från Graven skriver:

    Krister

    ???

    Nej jag har inte förstått hur du menar. Och min vana trogen så frågar jag när jag inte förstått (hellre än att som andra gör, tolka extensivt, eller lägga ord i din mun).

    Visst har förlagen rätt att refusera! Såsom Gardell skriver i Expressen.

    Men om Författaren väljer att ge ut på eget förlag – VAD GÖR DU DÅ!!!???

  29. CeDe skriver:

    Härliga meningsutbyten. Och klart trevligare utan okvädinsord.

  30. Kverulantus skriver:

    Det är inte färgen på skinnet som räknas.
    Det är hur du är som människa.
    Förtryck är en helt annan sak.
    Det kan bedrivas av vita mot vita om den politiska åskådningen eller religionen.
    Människor har alltid haft ett behov av att svartmåla andra för att få bekräftelse för den egna åsikten.
    Trots att vi idag tror att vi har allt kunnande så kommer framtida generationer att lätt garva åt oss.
    Hur kunde de tänka så,det är ju vi som sitter inne med alla svaren…….
    Jag har själv inte så långt kvar.
    Det retar mig att jag inte får se hur det blir i framtiden.

  31. Från Graven skriver:

    Till syvende och sist hamnar man i en situation där en författare/konstnär valt att behålla kontroll över sina verk och vägrar att låta sig regleras.

    Då gäller det att man har tänkt igenom med vilka medel man vill uppnå en “reglering” och vad detta för med sig för konsekvenser.

  32. CeDe skriver:

    Shit, vad du är bra Från Graven!

  33. Från Graven skriver:

    Äsch, CeDe, så där säger du säkert till alla som talar från den andra sidan

  34. Krister skriver:

    Graven, jag bad dig ju läsa mitt första inlägg ändå kommer du tillbaka med samma fråga.

    “Lever upphovsmannen så kan förlagen be hen göra justeringarna eller sluta ge ut verken och författaren har då alltid möjligheten att gå till ett annat förlag, typ Lööf.” – eller ge ut på eget förlag!!!

    Jag kan inte detaljer i juridiken och orkar inte googla runt som du men frågan handlade ju om ifall det är ok att ändra och göra omtolkningar av gamla verk skrivna för barn som man vill framföra på nytt. Och mitt svar är ja, det är ok och det görs och har gjorts hela tiden inom litteratur, teater, film och musik.

  35. Från Graven skriver:

    Krister

    OK, det har inte stått klart för mig att du avsett justeringar på frivillig basis; men då är det nog bäst att undvika ordet “reglering” för att undvika missförstånd.

    Men problemet uppstår fortfarande onekligen vid upphovsmannens död. Vad är då en justering på frivillig basis? Ett verk får enligt den ideella delen av upphovsrätten inte ändras så att dess egenart kränks. Jag menar att just detta faktum gör det djupt problematiskt att ändra i verk.

  36. sl skriver:

    Det normala hade varit att de äldre haft tolkningsföreträde, min betydelse av ordet neger borde ha företräde framför vad yngre personer försöker bestämma vad det betyder. Det är det jag menar med “vem har bestämt”. Någon som inte har tolkningsföreträde försöker skaffa sig det utan rätt därtill, därför blir det bråk. Lööfs böcker är gjorda på 60-70-talen, förlaget kan avstå från att ge ut dem, men de är väl lönsamma.

    På den tid så man sa “neger” fanns mycket mindre rasism än nu, och ordet betydde bara “har förfäder från ekvatorn”. Nu finns många fler icke-svenskar i landet, och mycket mer rasism. Neger betyder bara färgad person, på självbedrägeriets och den falska solidaritetens altare kommer varje ord som betyder färgad person att betyda rasism, eftersom det påminner om att någon inte ser ut som standardsvensk. Till sist får standardsvensken skulden för att andra är visuellt avvikande.

  37. Krister skriver:

    Graven, med reglering menade jag såsom det hanteras idag med kategorisering av litteratur för barn respektive vuxna och åldersbegränsningar på filmer, datorspel etc.

    Alfons Åberg-författaren Gunilla Bergström säger kanske bättre vad jag menar när det gäller att nutidsanpassa barnböcker:

    “Med finlir i fingertoppen får frågan tas från fall till fall. Av förlaget, av den enskilde författaren som är i livet.
    Ett ord byttes finurligt till “söderhavskung” i en Pippi Långstrump-bok utan att störa handlingen. Nu gäller det två bilder.”

    http://www.expressen.se/kultur/det-ar-de-vuxna-som-stor-sig–inte-barnen/

    Min personliga åsikt är för att ta några exempel att Dr. Dolittle, som jag nämnde ovan, skulle behöva omfattande anpassning om den överhuvudtaget skulle ut på marknaden igen, Pippis pappa skulle bli söderhavskung (hur det gick till upphovsrättsligt vet jag inte), Lööfs bilder skulle jag lämna orörda och likaså Alfons rökande pappa.

  38. Krister skriver:

    sl, jag tyckte också tidigare att negerbollsdebatten var urlöjlig tills jag förstod att ordet neger inte betydde samma för mig som för yngre generationer, Troligtvis, som du säger, på grund av att under vår uppväxt fanns det knappt inga svarta i Sverige.
    Nu har det blivit ett nedlåtande och rasistiskt skällsord vars innehåll och laddning motsvarar “nigger” ungefär.
    Så tolkar jag det i varje fall, men det viktigaste är hur svarta afrikaner tolkar det och för dem är det nedlåtande och rasistiskt- och det är de som ska ha tolkningsföreträdet.

    Vad jag vet så är det bara ett konditori i Svedala som fortfarande serverar negerbollar nu i Sverige. Men skåningar på landsbygden är ju lite speciella, 😉

  39. mohammad skriver:

    Sl menar sig ha tolkningsföreträde, det fanns ingen rasism “på hens tid”, inte heller någon antisemitism.

    Hur det står det egentligen till med omdömet…?

  40. CeDe skriver:

    Låt människor komma på själva vad som inte längre känns relevant att uttrycka. Allt ska alltid påskyndas över huvudena på folk. Jag har själv sagt neger i mina barns närvaro och genom deras reaktion förstått att tiden har gått ut för det ordet. Svårare än så är det inte.
    Lägg ner hysterin, ingen dör om jag säger neger. Vi är anpassningsbara och känner av tidsandan utan skränande besserwisserpoliser.

  41. benke bus skriver:

    Lars!

    Titeln lokalvårdare är föråldrad (!), dess nya benämning stavas sanitetstekniker.

    Må gott, trevlig sommar
    /benke bus

  42. Molly skriver:

    En deterritorialisering – liksom reterritorialisering må vara nya uttryck, men är urgamla företeelser i människans historia. De beskriver spridningseffekten då förfäder flyr från överbefolkade områden till nya för att söka ett bättre liv. De som flyr från sitt område har blivit bortjagade. För att överleva söker de skapa en område för sig själv. Försvar av områdena ingår i processen. Så har människosläktet besatt hela vårt klot. Och utvecklat sin egen livsform. I dagens värld når oss nyheten att man i Danmark fått nya härskare och lagar i Norrebro. De som numera är bosatta där har bestämt att där råder sharialagar. Danska krogar blir attackerade. Gäster körs ut. Är Danmarks – exemplet en beskrivning på den nya termen reterritorialisering?

  43. Krister skriver:

    Det är nog riktigt Molly och det pågår ju reterritorialisering på många håll här också i “utsatta områden”, som man säger. Det är väl enda “logiska” förklaringen till varför man attackerar blåljuspersonal som är där för att hjälpa de “utsatta” och tv-team mm. De är utomstående organisationer fån ett parallellt samhälle med andra lagar som inkräktar på deras territorie.

    Vi kommer få se många nya fenomen i samhället framöver som visar hur oerhört naiv invandrings- och integrationspolitiken är och har varit.

  44. mohammad skriver:

    Mot bakgrund av Mollys kommentar och Kristers genmäle finns det anledning att påpeka vikten av att dylika postas i relevant tråd….

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.