Ai Weiwei har blivit en kandidat till kategorin betydande konstnärer som har blivit kända utanför konstvärlden (och den förste icke-västerlänningen). Till denna kan vi räkna Picasso, Warhol, Dali och bland de samtida (i alla fall något så när) Jeff Koons och Damien Hirst. Bästa kvinnliga kandidaten är Yayoi Kusama men hennes prickar har nog ännu inte riktigt blivit allmängods.
Ai Weiwei kör på i Warhols fotspår men definitivt är det ”out of tune”. Hans senaste bidrag till estetiseringsprocessen av båtflyktingar ägde rum i Berlin där han försåg filmfestivalens glittrande deltagare med guldglittrande termofiltar. Det stora sällskapet roade sig kungligt med att fotografera sig i utstyrseln. (se bilder här)
Konstnärer som vill påverka politiken befinner sig alltid i ett prekärt läge. Det medel som står till buds är att estetisera ett eller annat objekt. Denna process skapar en distans till objektet, som (tänk på Warhol) visar bilden som (massmedia)bild. Den förlorar därmed sin ursprungliga kraft och det som träder istället är konstnärens verk: Detta är ett verk av (i det här fallet) Ai Weiwei. Ais intentioner är naturligtvis att agera politiskt aktivist i ett angeläget ämne vilket anses föredömligt. Men det blir i praktiken en bisak eftersom Verket träder i förgrunden och blir föremål för estetisk bedömning. Ai har inte lyckats så väl i detta avseende om man inte ser hans utspel som ironiska eller cyniska. Möjligen skulle man kunna tänka sig att när festivalsällskapet roar sig i de guldglänsande termofiltarna visar det människornas brist på allvar och empati men det håller inte riktigt. Ai borde ha insett att det skulle gå på det sättet när man draperar sig i ett objekt som får en helt annan mening i festivalstämningen.
En intressant företeelse är det i alla fall ur konstteoretisk synvinkel. Ai har nu avverkat ”liggande död på stranden” (efter foto), flytvästar, termofiltar, gummibåtar. Vad kommer härnäst?
Ai Weiwei estetiserar en termofilt
Varför så bitter, Lars? Finns väl mycket värre konstnärer än Ai Weiwei att ondgöra sig över där ute. Jag tänker t ex på Damien Hirst och Olafur Eliasson. Istället för att lyfta fram allt det dåliga med Ai Weiwei borde du se det positiva – en konstnär som (liksom du kanske eftersträvar att vara) är helt globaliserad, dvs tar sig an politiska ämnen som upprör alla länder. Det är väl naturligt att han fortsätter med sin konst som väckte ilska i Kina i Väst.
Tydligen förväxlar du kritik med bitterhet. Att som konstkritiker göra en kritisk bedömning har inget med bitterhet att göra. Konst skall tåla en kritisk granskning och det är mycket egendomligt att du tycker att man inte skall vara kritisk utan istället försöka se det positiva (tydligen i allting) i något som inte är särskilt bra. Jag är inte på något sett ensam i min kritik. Läser du på Artnet kan du se att de, tämligen naturligt, ser samma problem som jag. Du inför också en besynnerlig glidning i ”politiska ämnen som upprör alla länder”. När Ai agerar mot den kinesiska diktaturens förtryck är hans kritik kongenial med hans eget verk. Detta är ett verk av Ai Weiwei är precis problemet. När han tar sig an båtflyktingar är det en annan problematik. En komplex fråga om vad man skall göra åt saken. Ai har inga förslag, han nöjer sig med att vara indignerad. Hans konst väcker inte ilska p g a innehållet utan blir föremål för kritik eftersom svagheten i hans formgivning blir uppenbar. Det problemet fanns inte i Kina.
Ett vanligt problem med konstkritik är att den lätt blir så mycket mer intellektuell än konsten som kritiseras.
”Ai har inga förslag, han nöjer sig med att vara indignerad”. Detsamma kunde sägas om många av dina kritiker, som tycker att du är för otydlig, saknar konkreta åsikter… Skjuter du inte dig själv i foten nu? Du skriver att hans konst är väldigt politisk, men samtidigt saknar den förslag. Det är väl just det som skiljer konst och politik?
Det är ju helt klart att Ai är aktivist, han är inte ute efter att skapa några oklarheter med sin konst. Det är här som problemet uppstår. Det är helt otänkbart att uppfatta hans konst som t ex ironisk.
Men är inte det enbart din tolkning? För Ai Weiwei kanske inte frågan är komplex. Din kritik känns väldigt färgad av att du förutsätter att han har en politisk idé, som du kanske inte känner igen dig.
Det är inte min tolkning utan en allmänt omfattad sådan. Allt som Ai har gjort och uttalat går i den riktningen. Vill du ha stöd för en annan uppfattning får du nog visa det.
Men inte behöver Ludvig svara på din sista post för att vi alla ska se att du skjutit dig själv i foten. Skulle det inte vara klädsamt att tacka för denna nya insikt och utveckla dig därifrån. Istället för att ranta runt i ringen och fäktas med alla som kommer i din närheten.
Du kunde kanske vara vänlig och berätta på vilket sätt jag skulle ha skjutit mig själv i foten? Och vilken ny insikt jag skulle tacka för?
Ge er Ludvig K och Pöbeln, ni är rent pinsamma. Små fjantar som ger er på en mästare och tror er kunna gå i land med det.
Din kritik framstår mer som en kritik av Ai Weiweis eventuella politiska ståndpunkt än hans sätt att göra konst på. Som jag tolkar det tycker du att det är värsta en modern konstnär kan göra, att vara lite politisk. Samtidigt som du själv ofta gjort verk som rör sig i gränslandet mellan politik, konst och yttrandefrihet. Att hans senaste verk av olika skäl inte går att skratta åt kanske säger mer om vår värld än hans konst? Precis som dina verk tänker jag.
cede
Ai weiwei (30)
Lars Vilks (25 001-50 000)
Jojo, mästare var det.
”Finns väl mycket värre konstnärer än Ai Weiwei att ondgöra sig över där ute. Jag tänker t ex på Damien Hirst och Olafur Eliasson”
– Damien Hirst och Olafur Eliasson är väl tämligen opolitiska ?
Nutidens mest överskattade politiska konstnär, om man jämför honom med den hype han fått i media, måste ändå vara Banksy. Ai Weiwei liknar Banksy mer än något annat. Låtsas vara politiskt korrekt men är totalt köpt.
Det enda jag har sagt om Ais politiska ståndpunkt är att den är svår att utnyttja i konsten jämfört med hans position i Kina. ”Lite politisk” kan man utan vidare vara, men när man blir mycket politisk och vill ersätta konsten med aktivism för förändring hamnar konstnärerna i ett svårt läge. Det är ett faktum, se t ex på Berlinbiennalen 2012 som var ett stort upplagt försök att göra konsten direkt politisk. Det gick ju inte. Jacques Rancière har alldeles rätt när han skriver att konstens bidrag inte kan vara annat än symboliskt. Hela saken ligger i konstens identitet, den är först och främst konst, alltså en estetisering av objektet, en distans. Och i denna distans träder betraktaren in för att fullborda verket. Förutsatt att det inte är instrumentellt entydigt.
Kom igen nu. Jag tävlar inte med Ai, min ingång i det ämnet är konstteoretikern/konstkritikern. Ais placering är imponerande men man skall komma ihåg att han rider på vägen. I konstvärldens elittrupper räcker han inte riktigt till. Kritiken från det hållet har funnits länge och var nästan osmaklig när han befann sig i en utsatt situation i Kina.
Jag glömde bort Banksy, tack för att du påminde. Ingen av dem är köpta, de är säkert helt övertygade. Skillnaden är att Ai arbetar inifrån de stora institutionerna medan Banksy håller sig med en air av rebell genom att stå utanför (även om man får säga att han i praktiken är institutionaliserad).
Jag tycker att det är värt att notera att ingen försöker mörda Ai weiwei för hans politiska flyktingkonst.
Hoten mot Ai Weiweis säkerhet/frihet kan härledas till hans implicita kritik mot en totalitär vänsterdiktatur.
Har Ludvig & Pöbeln begrundat detta?
Vänster som de är
Men rätt vad det är lyckas han(Ai) slå på en nerv, och då kommer hoten troligtvis från höger. Ta bara Elisabet Ohlsson W. Hon har mordhotas och trakasserats många gånger för att hon träffat nerver.
Det är bara raljerande det du skriver.
Hej på dig förresten.
Jag har svårt att tro det om Ai. Han är oförarglig i sin nuvarande mission. Elisabet går på ämnen som hon vet är känsliga.
Att ni tävlar är enbart dina ord. Jag reagerade mest på att din kritik består främst i att ifrågasätta hans verk som konst. Något som förvånade mig lite med tanke på hur du genom din egen produktion och andras engagerat dig för en mer nyanserad konstdebatt, där fokus ligger på annat än att säga ”det här är konst”.
Jag vet inte…. Det påminner för mycket om de som ofta kritiserar dig för att det ska vara en slump. Eller för all del den debatt som har blåst kring Makode Linde. Ni båda har fått kritik som att ni inte skulle vara tillräckligt tydliga. Men då borde väl samtidigt Ai kunna få samma behandling? Konsten ska väl få vara fri, eller? Vill Ai dela ut några lyxiga filtar till någon välbärgad publik så är det väl inte hela världen? Hade han varit politisk aktivist på riktigt hade han kanske inte ägnat sig åt konst. Som politiska aktioner är väl hans verk tämligen misslyckade.
Bill o Bull, lyssna och lär i stället för att blotta er egna okunskap och förvirrade politiska korrekthet.
Hej själv.
Det är helt oacceptabelt att politiker, journalister, och konstnärer mordhotas.
Tack och lov har vi en lagstiftning som ger skydd mot sådana metoder.
Men i Kina är det just lagen som är hotet mot Ai Weiwei. Mot hans frihet och mot hans hälsa.
Vilket av de två systemen är det felaktiga?
http://freemuse.org/archives/11751