Lite konst mellan allt debatterande. Hamish Fulton ställer ut på Galleri Riis i Stockholm. Han tillhör pionjärerna inom konceptkonsten i underavdelningen Land Art. Dessutom brukar man tala om de brittiska ”ramblers” alltså konstnärer som gör vandringen till konst. Det främsta namnet är Richard Long men även om Fulton inte har fått samma uppmärksamhet intar han en stark position med en ranking på 406. Fultons konst bygger på att inte lämna några fysiska spår. Han vandrar, fotograferar, noterar. För många år sedan träffade jag Fulton när han ställde ut i Oslo. Han berättade att en regel han följer är att inte störas av avvikelser som t ex sevärdheter. Han passerade t ex katedralen i Chartres och gick in i den men stannade aldrig upp utan fortsatte som planerat. Richard Long gör mycket enkla ingrepp, att lägga upp några stenar i rad eller i en cirkel eller att med något annat material göra en markering. Ett tredje, mindre känt namn är Chris Drury. Han arbetar mer ingående med material på platsen, utsökt hantverk. Efter fullbordandet dokumenterar han sin skapelse och lämnar den för gott.
Det gäller ju att finna ett möte med samtiden och Fulton följer en ekologisk linje som har fått honom att ta avstånd från Land Art. Han säger (DN): ”Jag vill inte ha något som helst samröre med land art eftersom den i så hög grad liknar de resursextraherande industrierna. Att förflytta mark, kullar och flodbanker är att manipulera naturens former med en mänsklig design. Både oljesandsutvinning och land art handlar om att människan befaller naturen.”
Nåja, Land Art är numera väldigt mycket och det lär inte vara möjligt för Fulton att inte hamna innanför den rubriken såsom varande en av dess pionjärer.
Chris Drury: Covered Cairn, 1993
Jag älskar Land Art. Jag är själv en skapare av det och till mångas förtjusning går den även att inmundiga.