Under de senaste åren har jag haft allt tätare kontakt med Danmark och den debatt som förs där. Diskussionsklimatet är annorlunda men man skall inte tro att de motsättningar som finns i Sverige skulle saknas i Danmark. Åsiktskorridoren är dock bredare och det är fullt möjligt att inta kritiska positioner som knappast är möjliga här.
Danmark har t ex professor Peter Hervik vars synpunkter säkerligen inte är främmande för många svenska debattörer. Hervik är en utpräglad försvarare av mångkulturen och hyser ett intensivt intresse för rasismen. Han har nyligen mottagit 5,5 miljoner danska kronor för ett forskningsprojekt med titeln ”A Study of Experiences and Resistance to Racialization in Denmark”. När man läser den inledande beskrivningen förefaller det som om slutsatsen redan här är klar. Som introduktion till Herviks tankevärld kan man läsa den här artikeln (Information) om JP:s karikatyrers 10-årsjubileum. I artikeln vill han likställa islamistisk radikalisering med det han kallar för islamofobisk radikalisering (där Breivik är hans exempel).
En motvikt till Hervik är författaren och debattören Jens-Martin Eriksens artikel. Hade Eriksen varit svensk är det stor risk för att han skulle ha hamnat i avgrunden. Men i Danmark finns utrymme för fler positioner än svart och vitt.
Det förefaller som om SD har hamnat i skuggan av dramat kring invandringspolitiken. De senaste opinionsmätningarna har visat att partiet har gått något tillbaka. Partiets framgångar har varit knutet till uppmärksammade kampanjer vilka har haft som syfte att få väljarna att överge sina sympatier för SD. Nu tycks risken ha ökat för ett ytterligare sådant fall. Artisten Niklas Strömstedt (Aftonbladet) framträdde i teve med en ny låttext där han lär medborgaren vad som är rätt och fel. Tanken är att folket skall följa en populär sångare och överge alla SD-tankar. Vällovligt som det är brukar dock dylika utspel inte ha avsedd verkan utan tvärtom reta upp åtskilliga av konsumenterna. Förmodligen blir det samma visa som det brukar bli. Det illavarslande tecknet har redan visat sig, han kärleksbombas.
Håller med om att lättköpta kändis-utspel antagligen stjälper mer än de hjälper för övertygande av ståndpunkten som hävdas. Niklas Strömstedts musikaliska statement känns som Hötorgs-konst med gråtande barn. Dom redan frälsta gör vågen, många andra plockar nog fram skämskudden…
Ja, SD ökar när de spelar passiva mobboffer men går tillbaka när de försöker göra något konkret själva såsom dela ut flygblad på Lesbos och kartor på flyktingboenden.
Då blottar de att de inte är riktigt mogna och regeringsdugliga ännu.