2110: Evighetens vingslag, kalkon och politiken som konst

”Krister” frågade efter hur essentialistiska konstteorier formuleras. Det finns åtskilliga men i det stora hela kan de sammanfattas med några av Hans-Georg Gadamer. Det sköna är naturligtvis centralt och Gadamer uppfattning lyder: ”Utan att ha något förhållande till ett ändamål, utan all förväntad nytta, manifesterar sig det sköna med ett slags självbestämmande och andas glädje över att visa sig.” Och han fortsätter: ”Även i det som tycks oss endast ha den sinnliga erfarenhetens särprägel och som vi normalt försöker förknippa med ett allmänbegrepp kan det inför det sköna plötsligt vara något som fångar oss och nödgar oss att dröja kvar vid företeelsen i dess individualitet.” Och vidare: ”Erfarenheten av det sköna och i synnerhet det sköna i konsten, består i anropandet av en möjlig, intakt, ursprunglig tingens ordning, varhelst den må finnas.”

Och när han mer direkt går på konstverket: ”Ett konstverk är inte ett föremål som ett i och för sig existerande subjekt står inför. Konstverket har snarare sitt egentliga vara däri att det blir en erfarenhet, som förvandlar den erfarande. /…/ Konsterfarenheten får inte krympas till ett till intet förpliktigande estetiskt medvetande. Denna negativa insikt betyder positivt: Konst är kunskap och erfarenheten av konstverket betyder att få del av denna kunskap.”

Kants ande vilar över dessa formuleringar och i grund och botten är Kants uppfattning om skönheten något som envist dröjer sig kvar i konstvärlden. Alltså att det finns en harmoni i den till synes osammanhängande och svårförståeliga världen. För Kants del särskilt motsättningen mellan att begå ett domslut och att göra logiska slutledningar. Skönheten skall påminna oss om denna ordnings befintlighet. I samtidskonsten har vi numera konsten sedd som det stora ljuset i mörkret: den alternativa politiken, den alternativa kunskapsvägen.

Det är lätt att ryckas med i dessa konstdefinitioner men man får komma ihåg att det som Gadamer meddelar varken är nödvändiga eller tillräckliga villkor.

Prof. Hans-Georg Gadamer in seinem Heidelberger Arbeitszimmer Bild: Philipp Rothe, 01.11.1999

Prof. Hans-Georg Gadamer in seinem Heidelberger Arbeitszimmer
Bild: Philipp Rothe, 01.11.1999


Hans-Georg Gadamer blev 102 år och dog 2002.

Den svenska utbildningstelevisionen har inlett en ny serie i akt och mening att lära folket vad samtidskonst är för något. Redan ansatsen i en sådan programserie ”Artityd” väcker mina misstankar. Jag har sett alltför många havererade försök. Och inledningsprogrammet visade sig vara en praktfull kalkon. Man skall förklara konceptkonst och utgår från Meriç Algün Ringborg vars i sammanhanget alltför passande projekt om migration (utställt på Moderna) knappast är det bästa exemplet att börja med. Man flyttar sig sedan till Modernas samlingar och ser On Kawaras datummålningar. Programledarna har självfallet certifierats för att möta kravet på genus och mångfald. Därefter börjar programledarna själva göra konceptkonst i Modernas skapande verkstad. Betraktaren får alltså räkna med en svårforcerad töntfaktor.

I dessa dagar då det diskuteras politik och vad som är bra politik drar jag mig till minnes Sinziana Ravinis definition av konst och politik (som hon skrev i intervjun med mig i det senaste numret av Paletten. Definitionen är svårslagen i sin korthet:

”Ja, konsten är politisk och all politik är en form av mer eller mindre lyckad konst.”

Det är ju det här med vilken politik som är lyckad konst. Kan det vara den som epaterar dagens brackor?

Det här inlägget postades i konstteori, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

14 svar på 2110: Evighetens vingslag, kalkon och politiken som konst

  1. Jor-El skriver:

    Parodiskt nog existerar även definitionen av politik som – ”det möjligas konst”.

  2. Lars Vilks skriver:

    Jag vill vara petig här. “Det möjligas konst” ligger på samma nivå som “konsten att åka slalom”.

  3. Från Graven skriver:

    Håller med om att plogsvängar inte är någons större konst.

  4. Från Graven skriver:

    En sida med bra information för alla konståkare:

    http://momart.com/services

  5. Pöbeln skriver:

    Ja, graven, måhända är logistik också en konstform…

  6. Från Graven skriver:

    Nej, i 08:59-inlägget är begreppen återigen vända på huvudet.

    Konståkare skall i detta fall tolkas bokstavligt.

    Hänger någon med?

  7. Pöbeln skriver:

    Vi förstår Graven…

  8. Från Graven skriver:

    “graven”, pöbeln

  9. Krister skriver:

    Håller med om att det är lätt att ryckas med i Gadamer’s konstdefinition. Jag är nog en gammaldags kantian.

  10. Rolle skriver:

    Jag hörde idag ett intressant program om Chauvet och de målningar man har hittat där. Är dessa målningar konst och i så fall – är det god konst? När blev de konst, om det nu är det?

  11. Lars Vilks skriver:

    När chauvetmålningarna upptäcktes var grottkonsten sedan länge etablerad så de blev naturligtvis genast betraktade som konst. God konst dessutom.

  12. Molly skriver:

    Mitt enkla språkuppfattande låter mig ändå glädjas att konst har med kunskap att göra. Säkert har jag som vanligt missuppfattat det mesta, MEN min kunskap av revolutioner och svarta hål visar som 0 i ena frågan och 10 i den andra. Mina reaktioner på händelser som kan relateras till de båda verken är också 0 och 10. I det här fallen är det inte skönheten i verken, men de personliga erfarenheterna jag skattar, och i båda fallen hemska händelser.
    En målning av en Norrlandsspets gjorde mig gråtfärdig av lycka. Den var vacker, hunden, minnet och tavlan. Kanske mina naiva konstanalyser epaterar bloggläsaren. Men jag menar allvar.

  13. Beppe Grillos Vänner skriver:

    Lars och ni andra: Vad säger ni om denna tolkning angående Proust tankar om konst?

    https://youtu.be/9mLdo4uMJUU

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.