2064: Den politiska komedien

Finansminister Magdalena Andersson ställer en fråga: ”Vilket samhälle vill vi ha? Ett med öppenhet och tolerans eller med inskränkthet?”

Det är alltid tacksamt för en politiker att hosta fram en retorisk fråga som av oundvikliga skäl måste betraktas som ”angelägen”. Men det är klart att man kan roa sig med att ta den på fullt allvar. Då undrar man också vilket av dessa samhällen socialdemokraterna kan tänkas stå för.

Hatet och rasismen växer, säger Andersson vidare. Eftersom den tillväxten, som det ständigt påstås från vissa håll, har pågått under åtskilliga år torde den nu ha nått fabulösa nivåer. Men det kan ju också vara så att definitionen av ”hat och rasism” konstant blir allt frikostigare. Möjligen är det så att alla som inte röstar på socialdemokraterna får räkna sig till den kategorin. Någonstans har naturligtvis politiken en substans men inte i den pragmatiska partipolitiken. Där finns bara två lägen: Ett förtvivlans rop efter de röster som man har förlorat eller förväntade sig att få (”vi har inte lyckats nå ut med vårt budskap”). Eller ett belåtet brummande när det har blivit ett litet lyft (”väljarna har förstått att vi måste ta ansvar för Sverige”).

Mest av allt fängslas jag av att den välkända retoriken trots allt har en verkan. Lovar man fem miljoner nya jobb är det alltid några som tror på det.

Hur som helst får vi alla hjälpa till med att skapa arbetstillfällen. Jag tycker att jag har dragit mitt strå till stacken. Frågan är om jag inte slår Löfven.

Även internationellt ser jag till att folk kommer i arbete (Le Monde).

Det här inlägget postades i Biennaler, debatt. Bokmärk permalänken.

11 svar på 2064: Den politiska komedien

  1. Från Graven skriver:

    S har förlorat kontrollen över verklighetsbeskrivningen och försöker kompensera med överord.

  2. Rurik skriver:

    . . och det kommer inte gå hem . .

  3. Från Graven skriver:

    Det där summerar ju socialdemokratins förfall i ett enda blogginlägg.

    Och sedan försöker man dämpa socialdemokratins fria fall genom att skrämmas med rasistspöket.

    In med Dan Park i fängelse samt förklara IS “frihetsrörelse”.

    Dystopin är ju redan här!

  4. Molly skriver:

    Magdalena Andersson ställde en fråga som påminde mig om hur man inte får ställa två negativa val mot varandra. Exemplet var illustrerat av et litet barn som står vid en jättestor marmormangel med vev och en ilsken far som ryter åt ungen: “Antingen drar du mangeln, ungdjävel, eller så får du stryk!”
    Varken den ilskna pappan eller Magdalena Andersson förstår att vi inte vill han något av deras val!

  5. CeDe skriver:

    Molly,

    Till sin spets får man nog lägga Boko Harams alternativ till en tillfångatagen flicka. Hon vägrade att bli självmordsbombare och blev då hotad med: “Om du inte lyder så skjuter vi dig.

    Flickan lyckades dock fly och har kunnat berätta.

  6. Inge skriver:

    Hvordan ville en utstilling kuratert av Lars Vilks sett ut?

  7. CeDe skriver:

    Inge,

    Den ser vi fram emot!

  8. Doktorn skriver:

    Trettiotalets politiker såg ut som de gick runt på amfetamin och eldade sitt folk att förgöra sina grannar. Vi vet hur det gick. Dagens liknar mähän, speciellt fru vice stadsminister, en typisk medelbegåvad nolla som vill så väl – men man tager sig för huvudet. Detta är emellertid betryggande. Visserligen lever vi i Västerlandets solnedgångsfas – i av mäster Vilks betvivlade hemliga organisationer, R-scieldmaffians händer, ögon och öron iscensatta stilla insomning till av allt vi byggt upp genom medeltiden och framgent – såsom kvinnans frigörelse på den intellektuella arenan (damen starkaste pjäs i schackspelet i slutet på 1400-talet och Jungfruns himmelsfärd 1950), personlig frihet att sig själv till sina fränders båtnad råda, mm. Vi går in i en skymning lik den tyrannerna i Sung dynastin förorsakade efter klassiska storhetstiden Tang (AD 600 – 900) – när den kinesiska tuschmålarekonsten blev introvert och impressionistisk och bidar vår tid. Eftersom sömnmedel är dagens melodi (Eurovisionsschlagerfinaler, Sport & Hollywood /med än mer sexmissbruk, sataniska barnamord samt droger dygnet runt) – kan vi lugnt sätta våra pengar i Handelsbankens försorg – oavsett katastrofalt växande skuldbörda världen över – kommer ändå inte centralbanksmaffian äventyra folkens vaggvisor med nya spektakulära finanskriser … Rothschield är Kung, våra politiker ur dumma … Det ger hopp om närmsta framtiden. Vi lever i Sung-dynastin efter klassiska Tang. Allt är visserligen galet förvänt – men den den starke individualisten möjliggör kulturens överlevnad på sikt.

  9. sl skriver:

    Det är märkligt att (s) inte inser att de själva odlar sverigedemokrater i kuvös. Liten iakttagelse; idag kl 21.15 Mona Sahlin, ständigt leende, ständigt känslig, ständigt upprörd, ständigt oduglig på både SvT1 och SvT2 samtidigt. En ond sagotant.

  10. Inge skriver:

    CeDe,

    Ja! Jeg skulle gjerne visst mer om hvilke kunstnere han ville invitert.

    Hvis jeg var kurator ville jeg invitert kunstnere som behandler temaer som tap og sorg og bortkastet liv. “Hun jeg elsker, elsker ikke meg.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.