2029: Mörkt för estetiken

Skrivandet är, som den uppmärksamme läsaren märker, något lågfrekvent under påsken. Lite annat får jag ibland ägna mig åt. Fotbollspremiär var det igår och får ge mig ett godkänt betyg men inte mera. Det var trots allt säsongsdebut.

I alla fall har jag funderat på ett bidrag till konstdiskussionen som levererades för några dagar sedan av Conny Malmqvist (Expressen). Han konstaterar att det är mörkt i Malmö konsthall och absolut synes ingen dager för några estetiska ljusinsläpp. Estetiken kan rentav inverka menligt på konstens uppbyggliga budskap. Jo, vi har sett och hört det är under ett antal år: ”pågående undersökningar inom lingvistik, geografi, postkolonialism, nationell identitet, genus, konsthistoria och frågor rörande institutionell kritik.”
Konstnärernas engagemang och fanatism i de estetiska formfaktorerna har alltid varit en källa till goda resultat. Man kan inte säga detsamma om den politiska övertygelsens framfart. Det är visserligen korrekt att sociopolitiskt innehåll har kunnat utvidga konstbegreppet och åstadkomma den nödvändiga förnyelsen men det som bjuds inom spetsfunktionerna har inte någon sprängkraft. Kontroversiella inslag är intet som åstundas.

Något som fortfarande är en möjlighet är den rätta balansen mellan den estetiska nonchalansen gentemot ett sociopolitiskt innehåll. Priset är att moralen kan kärva och i dessa tider kan det verka kränkande. Så det är ingen lätt resa. Säkrare vore det med att återuppliva den modernistiska estetiken som en kontrast till ”undersökningen”. Konsten, som vi nu känner den, är en stressig historia som inte undkommer dess grundfras: ”Det måste hända något”.

Det här inlägget postades i Konstkritik, konstteori. Bokmärk permalänken.

10 svar på 2029: Mörkt för estetiken

  1. CeDe skriver:

    Hoppas för dig att din vårpremiär fick gå av stapeln på din hemmaplan så att du åter för en stund fick insupa hembygdens dofter.

  2. Kin skriver:

    Hei Lars.
    Først vil jeg si takk for en interessant blogg. Jeg er i gang med å lese i arkivet ditt med stor iver, den gir meg tilgang til bevegelser på kunstscenen mens jeg, siden 2007, har vært fraværende på grunn av andre oppgaver.
    Et viktig aspekt ved din undervisning er at du setter tingene ned på jorda, så å si. Jeg tror nettopp det er hva jeg, og mange flere, setter pris på, din evne til å riste oss litt, som et: ”Hei, ikke drøm deg helt bort!”. Fra midten av nittitallet og fram til våren -07 underviste jeg blant annet i kunsthistorie på en videregående skole. Jeg måtte le av meg selv her for leden da jeg fikk høre at den institusjonelle kunstteorien ikke møter særlig entusiasme innen kunstverdenen. Jeg har vært så naiv å tro at den nettopp gjorde det, og i undervisningen min har jeg alltid likestilt den med romantiske teorier. Jeg ser den som et innlysende alternativ. Nå er jeg blitt nysgjerrig på å finne ut hva du tenker om problemet omkring kvalitet innen kunsten. Jeg tror at jeg allerede har sett spor av det i arkivet og gleder meg til å finne ut av mer.

  3. Lars Vilks skriver:

    Jag har skrivit mycket om kvalitet i konsten. Det är inget särskilt svårt ämne. Konstvärlden har en utbredd konsensus om vad som är god konst. Om man vill fördjupa en undersökning om kvalitet kan man enklast ställa frågorna: Vilka konstnärer väljer curatorerna till de större biennalerna? Vilket slags konst väljer man? Hur motiverar man sina val? Vad väljer kritikerna för konstnärer och vad för slags konst? Hur motiverar man? Vill man göra det ännu enklare (svaret blir detsamma) kan man gå direkt till curatorernas statement.

  4. Doktorn skriver:

    Låt mig föreställa en praktiserande amatör med ett visst hum om högre ting, låt oss säga en målare, diktare, kompositör – eller vad Ni nu vill.

    En gång besökte jag en konstbiennal tillsammans med teoretiker, kännare och utövare. Allt aktuell/aktuella curator/curatorer – vilka de nu var – hade åstadkomit var en gigantisk parodi på ”modern” konst.

    Mäster Lars har länge sökt den sanna konstens väsen och byggt sitt Nimis till vittnesbörd därav. Men ’högre’ värden kan varken vägas eller mätas och fungerar så att de uppskattas ungefärligen lika av själar på lika utvecklingsnivå.

  5. Per L skriver:

    Rekommenderar starkt en utflykt till Kullaberg i det vackra vårvädret. En konst och naturupplevelse utöver det vanliga garanteras. Var där nyligen, i sällskap med många danska vilksbeundrare. Vem vet, konstnären själv kanske är på plats….

  6. Kin skriver:

    Da har jeg altså vært på sporet av hva som menes med kvalitet i henhold til IKT. Det ligger kanskje i begrepets natur at vi må se på rangeringer og biennaleinvitasjoner. Jeg har også fått med meg det tilbakevendende fokuset i arkivet, på hvem som har avansert eller gått tilbake i plasseringen på verdenstoppen, eller artefactlistene.
    Jeg er enig med deg, Doktorn, at verdi ikke kan veies og måles i poeng, men likevel gjør vi det hele tiden – kanskje uten å være klart over det. Et sideblikk til medisinen viser at det samme gjelder her. Det er gjort undersøkelser på rangeringen av medisinske spesialfelt og sykdommer blant leger og medisinstudenter. Der har man funnet at medisinske spesialområder assosiert med sofistikert teknologi, akutte inngrep i vitale organer på øvre del av kroppen samt grad av dramatikk er aspekter som har stor innflytelse på høy rangeringen. Til enhver tid finnes det nok lignende rangeringsvariabler som man kan se etter i kunsten også. Jeg lurer på om det finnes noen tydelige paralleller mellom disse to verdenene.
    Forøvrig besøkte jeg Nimis for første gang i 2012. Det var en stor opplevelse.

  7. Doktorn skriver:

    När det gäller Nimis talar vi om magi. Konst har varken redovisningsskyldighet inför curatorer, kritiker, eller akademier, eller
    ’konskonsumenter’. Den existerar endast för dem med redan en viss förståelse för dess magi. I annat fall får vi Hötorg, Melodifestivaler, popmusik och biennaler. Nimis har dessutom en säregen pedagogisk funktion – den öppnar besökarens förundran inför ovan antydda. Därför är det också älskat väldigt många besökare.

  8. Ludvig K skriver:

    …men kanske behövdes det en institutionaliserad konstvärld för att frammana ett sådant konstverk som Nimis? Om alla konstverk såg ut som Nimis vet jag vem som skulle sitta och trängta efter en teoretisk installation på ett galleri.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.