1900: Skandalerna

SvT:s serie om kulturskandaler inleddes igår. De skyldiga samlades i Stockholm tillsammans med kulturredaktionen. Det blev en intressant kväll där jag fick tillfälle att diskutera med flera av de inblandade. Anna Odell var först ut och tidens gång har gjort hennes projekt möjligt att överblicka. Det finns flera aspekter att fundera på. Att det blev en stor sak är en del av historien. Överläkaren David Eberhard får sägas vara den som bidrog med de mest framträdande inslagen. Vid konstskandaler är det bäst för den utsatte att inte förivra sig utan inta en stillsamt kritisk attityd. Det gjorde inte Eberhard, hans affekt nådde till ren harm och han vräkte ur sig saker som inte anstår den position han representerade. Irreparabelt. Han var naturligtvis inte ensam, hela hatkören gick igång och den stora skandalen var ett faktum. Sådant är alltid bra för konsten och här kommer vi in på nästa moment, vad verket kom att betyda för konsten. Den delen är inte så svår att få grepp om. I vanlig ordning kom diskussionen att handla om konstens gränser och vad en konstnär har rätt att göra. Initialt var konstvärlden något tveksam eftersom Odells projekt belastade tredje man genom att det upptog resurser. Men detta kom ändå att framstå som en relativt obetydlig faktor. Hennes projekt var i övrigt i ordning: Det riktade sig mot makten, det utfördes i enlighet med en relationell aktivism och var väl genomtänkt och planerat. Att konstnären bröt mot lagen var inte heller någon stor sak. Konstnärer kan göra det ibland för en god saks skull. Dessutom hade Odell genom juridisk konsultation fått veta att det inte skulle vara några sådana problem, något som alltså visade sig vara felaktigt. En vällyckad estetisering som kunde återvända till konsten och konsthistorien som ett verk med avsevärda kvaliteter. Vad som inte kunde uppfyllas vara att följa den dåvarande konstens agenda. År 2009 (och det har inte ändrats särskilt mycket) handlade det om konstens möjlighet att åstadkomma politisk förändring (t ex Istanbulbiennalen) och globalisering (t ex Havanabiennalen). Man skall inte heller bortse ifrån att skandalens vulgaritet inte är helt passande för full kvalitetssäkring. Konstvärlden är känslig i sin konsensus. Men bra nog ändå.
Odell var särskilt intresserad av att skapa en debatt om psykvården och det är något som dels är svårbedömt i vad mån den har betytt något och dels faller det utanför konstens direkta intressesfär. Man får tänka sig att konstvärlden önskar ”förändringsdebatter” på sina egna villkor (konsten betraktas som ett oerhört alternativ) och med korrekt diskurs. Men det är svårt att avgöra eftersom sådana händelser hittills inte har inträffat.

SvT Play.

mannaod
Författaren med Anna Odell

mmakl
Författaren och Makode Linde

Det här inlägget postades i debatt, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

7 svar på 1900: Skandalerna

  1. Inge skriver:

    Er det greit å bruke andre mennesker – å redusere dem til midler for å nå et mål? En ting er de profesjonelle hjelperne: politiet og helsepersonalet, de er vel vant med å havne i vanskelige situasjoner. Men hva med de “vanlige” menneskene, de som prøvde å hjelpe Anna Odell på broen? Vet noen hvorden de reagerte?

  2. Inge skriver:

    For å utdype: Hvorfor avsluttet ikke Anna Odell kunstprosjektet da den ukjente kvinnen ga henne jakken sin? Hva er det ved Odells prosjekt som er viktigere eller større enn denne enkle og dype kjærlighetserklæringen fra den ukjente kvinnen på broen? Hvorfor følte Anna Odell seg tvunget til å fullføre prosjektet sitt?

  3. Lars Vilks skriver:

    Det tror jag är ganska enkelt. Hon ville verkligen försöka skapa en diskussion om psykvården. När det gäller att tredje person drabbas genom att utsättas för en fiktiv handling skall man nog också komma ihåg att sådana händelser har blivit tämligen vanliga.

  4. Från Graven skriver:

    Det var väl bältningen som var det centrala i det Anna Odell ville få diskuterat (m.a.p psykvården)?

    Projektet gick m.a.o ut på att bli bältad.

    Därför avslutade hon inte tidigare.

  5. *.morr skriver:

    Bältningen var sannolikt inte det centrala. Och bältningen var sannolikt inte heller det Anna Odell ville få till diskussion.
    Vad man vill visa på är en spricka i samhället som är svår för andra att förstå.

    En “bältning” är en lättvindig samhällelig tolkning.

  6. Från Graven skriver:

    “Makthierarkier” inom psykvården var det hon ville “lyfta fram” med projektet, om jag förstår rapporteing och intervjuer rätt.

    Tvångsmedel som tvångsmedicinering, bältning osv.

  7. molly skriver:

    Finns maktmedel i skolan? Exempel: Vad ska en lärare göra då två killar i 8-an slåss så att blodet sprutar? Kan maktmedel/våld användas av lärare? Om en liten tjej vill hoppa ut genom fönstret från andra våningen, får läraren hejda flickan, med våld om flickan inte lyder? Ska flicka få hoppa, hellre än att läraren drar in tjejen i rummet, med diverse blåmärken som följd, (som kan användas som bevis för lärares övervåld). Detta händer! Lärare vill ha råd, och vill inte förlora jobbet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.