1899: Konstaktivismen igen

Så har Valet ägt rum och många har känt sig kallade att kommentera med små funderingar och moralismer. Hur kunde det gå så här? Folket följde inte ”de anständigas” rekommendationer. Fast egentligen, vilket har valsat åtskilligt, är det 87 % som inte gick fel. Det borde ju inte vara något problem då kan man tycka men det förefaller inte som om den trösten är mycket annat än för ett tigerhjärta. Politiken har i varje fall blivit dramatisk och kan leverera god medieunderhållning.

Räddningen efter det misslyckade valet är på väg. Konsten kan (åtminstone kan en och annan ha en djup tro på denna välsignelse). Den här veckan öppnar Modernautställningen ”Society Acts” på Moderna Museet i Malmö. Den drar tämligen starkt mot konsten som politisk aktivism. Det verkade som om den ismen hade förlorat en del sin glans efter Berlinbiennalens felslagna förhoppningar för två år sedan. Men inte i Malmö. Det blir lite extra program kring frågan ”Kan konsten förändra?” Jag har meddelat min uppfattning många gånger: Konsten är alltför avancerad och speciell för att fungera i den politiska slagmarken. Konsten, alltså den moderna, har sin grundprincip: Motstånd, att visa ”motstånd” vilket sker symboliskt och nästan helt internt. Detta hindrar inte åtskilliga förhoppningsfulla konstnärer att ge sig ut med sitt viktiga alternativ ”frågor och fakta som desperat behöver synliggöras i samhället”. En föreställning i ämnet kommer på söndag då bland andra Kakan Hermansson kommer att delta.