Igår deltog jag i konferensen om yttrandefrihet och radikalism i Köpenhamn. Medan begrepp som ”mångfald” och ”allas lika värde” har förvandlats till plakatfloskler är yttrandefriheten fortsatt en het fråga som man inte blir av med. I sitt inledningsanförande talade professor Fredrik Stjernfelt om yttrandefrihetens historiska bakgrund och diskussionerna om dess begränsningar. En nyttig lektion, det är lätt att glömma bort några av de fundamentala principerna. T ex att skilja mellan respekt och tolerans. En uttalad åsikt behöver inte möta någon respekt men kan tolereras, dvs. att man tolererar att den uttalas. Stjernfelt har tillsammans med författaren Jens-Martin Eriksen har publicerat flera böcker i ämnet, den senaste är De anstændige (2013). Man kan få en inblick genom den här recensionen.
Fredrik Stjernfelt
Kultursociologen Mehmet Ûmit Necef visade exempel på problematiken kring brott och etnicitet. Har informationen om etnicitet någon relevans? Ett, känsligt spörsmål, förmodligen omöjligt i Sverige, men Necef har onekligen rimliga argument att lägga fram. Se vidare i den här artikeln.
Från Mehmet Ûmit Necefs föreläsning
Sociologen Göran Adamson från Malmö talade om sin bok Svensk mångfaldspolitik: en kritik från vänster. I det svenska debattklimatet är hans kritik en svår balansgång men helt överkörd har han inte blivit. Se här och här.
Mitt eget inlägg handlade om konst och yttrandefrihet och exemplifierades bland annat av Dan Parkaffären. Jag skall återkomma till detta.
Boken med Dan Park som är slutsåld. Den lär inte tryckas i någon ny upplaga av Bokbål förlag, ”DAGS ATT SLUTA SKRATTA” står det i ett avståndstagande blogginlägg om Dan Park.
Inte så konstigt att boken slutat säljas, den innehåller en bild på en bortsprungen xxx-slav. Fast en äldre variant med Kunta Kinte istället för en afrosvensk.