1894: Danskt och svenskt

Det verkar som om det finns vissa förutsättningar att det trots allt kan bli en intressant diskussion om Dan Park. Det danska Tryckfrihetssällskapet genomförde igår en demonstration vid den svenska ambassaden i Köpenhamn och den har gett upphov till en rad mediekommentarer. Inte minst är diskussionen i danska DK (gå fram till 19.36) värd att lyssna på. Där diskuterar juristen Jacob Mchangama med Martin Aagård. Mchangama har tidigare skrivit ett inlägg i Berlingske om tingsrättens dom mot Park. Han hävdar att tingsrättens åberopande av en EU-paragraf om att Parks konst, för att vara försvarbar, skulle behöva leda till ”framstegsvänlig debatt” inte gäller generellt utan är särskilt avsedd för blasfemiärenden. Aagård talar tämligen oavbrutet men det som kvarstår är att han utan vidare anger Parks politiska hemvist och att han tydligen därför inte behöver ägna hans verk någon analys. Konstens mångtydighet och möjligheten till ett flertal rimliga tolkningar tycks inte föresväva honom. En ledare i Berlingske berör detta.

Det här inlägget postades i debatt, om utställningar m m, yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

5 svar på 1894: Danskt och svenskt

  1. Inge skriver:

    Det er oppmuntrende å se at danskene reagerer på dommen mot Dan Park. Her i Norge er det dessverre ganske taust.

  2. Heidegger skriver:

    Efter demonstrationer utanför Svenska Ambassaden i Köpenhamn, ett flertal intressanta artiklar i etablerad press och flera danska TV- och radioreportage (med b.la. debatt om den svenska yttrandefriheten) är det ytterst märkligt att SVT inte kommenterar detta. Illustrativt har Dan Parks bilder dessutom flitigt visats i danska medier, något som skulle vara straffbart i Sverige!

  3. Molly skriver:

    Finns det möjlighet för Dan Park att inkalla en advokat som kan EU-lagstiftningen och hur den tillämpats i andra länder? Någon sådan finns kanske i Sverige också, men de håller sig borta. Vi har uppenbarligen en egen hopsnickrad tolkning av hur lagen ska tolkas och tillämpats.

  4. Gurun Gudrun skriver:

    Jag tror en Gran vill stå
    I en Snörand –
    Det passar en så Stram –
    Och stillar en fruktan

    Som män måste släcka i det Vilda –
    Och i Öknen – proppa full –
    En känsla för Frost, det Kala –
    Norrlands – Guld –
    Granens natur lever av – det svala –
    Gnisslet av Nordanvind
    Är rikaste näringen – för han –
    Hans ädla Norska Vin –

    För sammetslika Folk – är han noll –
    Men Barmen från Vindeln
    Under hans Tabernakel, leker,
    Och man Torne Brottare, finner.

    Emily Dickinsons ande (1830/12/10-1886/5/15) påpassligt översatt och tolkad av lilla mig i en förtiminuters seans.

  5. Gurun Gudrun skriver:

    snabb rättelse:
    “Barmen från Vindeln” skall vara Barnen från Vindeln, förstås.
    (Det var väl en freudiansk felskrivning, kan tänkas; lätt hänt av en så egenkär och samtidigt högbröstad fullblodskvinna (dock hundra procent asexuell och antifeministiskt) som jag.)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.