Den danska radiokanalen Danmarks Röst har skapat på sina håll skapat lite irritation. I varje fall har Jan Guillou tagit sin an saken (Aftonbladet). Den taktik som Guillou använder är den som brukar kallas för ”att luras utan att ljuga”. Han förstår ingenting om att det skulle finnas tabubelagda ämnen i Sverige. Jag har varit med i ett av programmen och så här förklarar Guillou varför det inte kan vara tal om några problem i konsten:
”Man kan till exempel tala om den förtryckta konsten i Sverige. Och med vilken konstnär skall vi då exemplifiera detta andliga förtryck? Gissa en gång! Ja, självfallet med rondellhundskonstnären Lars Vilks. Det vill säga den konstnär som fått mest stöd av medierna och mest skydd av överheten i Sveriges historia, till en kostnad av flera miljoner om året, och som ständigt målar nya små hundar.”
Stöd av medierna, jo, det har varit nog så blandat det stödet. Men själva saken handlar framför allt om att den politiska korrektheten styr begivenheterna. Den konstnär som kommenterar en välkänd profet kan räkna med att bli livligt utfrusen. Hur många gallerier kan tänkas ställa ut islamkritisk konst? Det är ju generöst att jag får skydd av överheten men det är trist att det skall vara nödvändigt och att så många har ont av det.
Finnes det auksjonshus i Skandinavia eller i Norden eller utenfor Norden som vil selge rundkjøringshundene dine?
Jeg leste et sted at svenske og danske auksjonshus sa nei til å selge ”rondellhunden”, så jeg sendte en e-post til norske Blomqvist og spurte om de vil omsette muhammedbildene. Jeg fikk til svar at Blomqvist takker nei til å selge muhammedbildene til Lars Vilks.
Selv har jeg kjøpt Anders Kjærs bilde ”Ny morgen” hos Blomqvist. Bildet er Kjærs hyllest til den største morderen i verdenshistorien, Mao Tse-tung. Mao var ansvarlig for rundt femti millioner kineseres død. Men Lars Vilks er verre – han fornærmer 1,5 milliarder muslimer med en tegning.
Guillou säger att det inte finns tabubelagda ämnen. Jag kan ge författaren några ämnen som jag stött på. Som forskare har jag observerat och redogjort för kulturskillnader som människor i Sverige inte vill höra talas om, för då måste man ju göra något åt saken. Jag har aldrig haft svårt att rapportera mina forskningsresultat. Inte förrän jag började skriva om könsstympning, kvinnoförtryck, barnäktenskap, pedofili, misshandel och våldtäkt som ”straff” för någon förseelse.
Artiklar refuseras. Kvinnor som berättar om detta går under jorden. Guillou, en vit man, kanske kan få svenska myndigheter att ta dessa traditioner på allvar. Vi skulle behöva en Guillou som förnekar tabu-ämnens existens att få samhället att lyssna och åtgärda. Skriv Guillou. Jag kan förse dig med fakta.
Guillou får pengar av Aftonbladet så man bör ta hans ord med en nypa salt.