Konstens provokationer lever ett litet eget liv, nästan alltid långt från händelsehorisonten i den internationella konstvärlden. Det senaste tillskottet föranleder ingen konstdebatt. SD:s Margareta Larssons angrepp på Carolina Falkholts vaginamålning var ju inte precis någon höjdare. Visserligen försvarar hon sig (Aftonbladet) med att hon raljerade för att skapa debatt men samtidigt tillägger hon: ”Konst som enbart provocerar gagnar bara konstnärens ego. Man får ha så mycket konst av vaginor hemma på väggarna, i riksdagen eller på museum som man vill. Men visa den inte i skolan, där hör den inte hemma.” Någon tankemöda tycks Larsson inte vara i stånd att åstadkomma. Den här målningen är uttalat abstrakt och hur kan hon mena att den ”enbart” skulle provocera? Å andra sidan är hela den här saken så långt ifrån verkligheten som man kan komma. Alla de brösttoner som hörts går igång därför att det så uppenbart var korrekt konst som stod i skottgluggen. Några liknande reaktioner hör man inte av när det handlar om en del andra ämnen. (DN har nyanserat saken)
SD:s konstpolitik är något gåtfull. Tidigare fanns det i deras program en skrivning att man inte ville stödja undersökande konst. Den tycks emellertid ha försvunnit. Kanske beroende på att t ex rondellhunden då skulle bannlysas. För rondellhunden vill SD ställa ut i riksdagen. En alldeles utmärkt idé som följer upp riksdagens manifestation som gjordes för Elisabeth Ohlson Wallins Ecce Homo. Sensmoralen av detta är att staten inte skall lägga sina fingrar i konsten för då blir det bara fel. SD bör nog försöka få någon ordning på sina virrhjärnor och bestämma sig för hur man ser på konsten. Mitt förslag är att man bör gå in för att ”konst kan inte vara annat än våld, grymhet och orättvisa”.
Kanske jag kommer att ändra mig i framtiden. Men nu känns vaginakonst på skolväggar fasansfullt grymt! Personligen bryr jag mig inte om vare sig vaginor eller snoppar. Målningarna kan vara estetiska, till och med vackra, men nu känner jag bara sorg.
Närvaro i skolan är obligatorisk. Alla barn måste gå dit, till de lokaler där vaginor pryder väggarna, Även de nyss könsstympade 60 flickorna i Norrköping.
De kvinnliga könsorganden är något mycket fult i de kulturer där man skär bort det mesta av vaginan hos små flickor, oftast utan bedövning. Ibland vill det inte sluta blöda efter ingreppet och då surrar de fast flickan vid en påle så att blodet kan rinna ner på marken. Sedan syr man ihop såret så att bara en liten ingång finns kvar så att mensblodet kan rinna ut. Vid samlag har kvinnan (barnet) ONT. Skulle hon bli gravid spricker hela vaginan upp vid förlossningen och vaginan måste sys ihop igen. Detta sker vid faraonisk könsstympning. En svensk unge är van vid bilder av nakna människor och bryr sig inte av vaginakonst. Men vad utsätter vi våra små invandrarflickor för. I skolan! Kan inte den så kallade fittkonsten visas i regeringslokaler, i ärkebiskopens domkyrka, på vartenda kommunhus i landet, för dem som gillar genren. Men låt småtjejer slippa påminnas om sina ”skamfulla” organ, som lärt sig att deras fittor är fula, äckliga delar av deras kroppar, som måste skäras bort. Annars vill ingen man gifta sig med dem Och vad är då deras liv värt?
Om vi ska få en annan syn på könsorganen, så måste vi få med oss även småpojkar, de som i en framtid ska gifta sig med en torterad flicka. Jag ber redan nu om ursäkt för mina upprörda ord. Jag kan inte rå för dem.
Det är skillnad! När muséer och alla som sysslar med konst bojkottar en rondellhund, går skam på torra land. Här är man ute efter att ”avliva” konstnären. o
När en konstnär vill smycka en offentlig miljö med bilder från utrotningsläger, så inser de konstnärer, som inte är helt förvirrade, att konsten behövs, men har en annan publik är de som själva suttit i läger.
Fitt- och Rumpkonst har visats av Ylva Marie Thomson på Galleri Rönnquist. Det är OKEJ.
Är det bara jag i Sverige som ser skillnaden mellan bojkott av rondellhund och fittkonst för könsstympade småflickor?
Molly,
Rondellhunden tycker jag verkar vara tillkommen för att kritiskt ”blinka” till en del av landets mångkultur.
Fittkonsten tror jag inte är tillkommen som en kritisk ”blinkning” till de könsstympade flickorna.
Är det denna skillnad du ser?
För övrigt – vad som visas på gallerier och i privata hem är väl utställarnas, besökarnas och de boendes ensak. Man behöver ju inte återvända till dessa platser om man inte gillar vad som visas. För det offentligt finansierade rummet måste andra regler gälla.