1836: Samba i debattkarnevalen

Konstnären och politikern Dror Feiler känner sig benägen för revolution. Så här skriver han:

”Socialism är en vidareutveckling av demokratin till den ekonomiska sfären. Varför ska vänstern i ett läge där demokratin används som löfte om en förändring som aldrig kan bli av, fortsätta acceptera ’spelets regler’? Man undrar, kanske bör vänstern frammanna idén om en enda mäktig Handling, som förändrar förutsättningarna för varje framtida handling, ett nytt 1789. Kanske bör vänstern (parallellt med det parlamentariska arbetet) frammanna idén om direktaktion, aktionen som förändrar den politiska kartan som t.ex. Ship to Gaza gjorde.”

Viljan till makt är understundom en pådrivande faktor för att åsidosätta ”spelets regler”, alltså överenskommelsen. När folket inte vill välja det som några anser vara deras bästa händer det ibland att tvång och våld blir lockande. Dror Feiler nämner 1789 vilket för tankarna till den revolutionens viktigaste instrument: giljotinen. Ett inte oävet sätt att få de ovilliga ur vägen. Men inte ens det brukar hjälpa i längden. Dror Feiler modererar sin revolution med att den skall kombineras med parlamentariskt arbete. Jag vet inte riktigt hur den blandningen skulle te sig. Kanske är det revolutionen som ett vallöfte vilket skulle locka väljarna? Eller är det ett underfundigt konstprojekt? För det är ingen tvekan om att revolutioner i skalan 1789 gör sig bäst i konstvärlden.

Roger Sahlström har blivit mannen som väcker känslor och som bidrar till dagens politiska show. Po Tidholm (DN) är mycket upprörd och beskriver Sahlström som en högerextrem ökänd aktivist. Ett bevis är att han tältade i min trädgård för att bevaka mitt hus när jag var bortrest några dagar. Det fanns goda skäl till detta efter två muslimers försök att ta livet av mig med eld och knivar. På den tiden, 2010, fick jag reda mig på egen hand. Men diskussionen om Roger den förfärlige hör nog hemma i nöjessektorn. Det påminner om ett dilemma i konsten; är det på allvar eller mest underhållning? Po Tidholm formulerar det träffande: ”dansar samba på nätet”. Eller indignationens orgiastiska karneval, vår tids debattestetik.

Det här inlägget postades i debatt. Bokmärk permalänken.

3 svar på 1836: Samba i debattkarnevalen

  1. Inge skriver:

    Jeg håper at svenske velgere gjennomskuer Dror Feilers og kommunistenes voldsideologi og ikke stemmer på dem.

  2. Tobe eller inte tobe skriver:

    Inge,

    Jag antar att du är ironisk?

  3. Cecilia skriver:

    Dror Feiler tycks mig lätt nutidsförvirrad:
    “Socialism är en vidareutveckling av demokratin till den ekonomiska sfären”.

    Det är inte lätt i dagens samhället att se vad som är vad.
    Men denna konklusionen är väl av bästa… nyss-nutidsklass. Klår det förhärskande coach-syndromet härom-åren med hästlängder! (kul…)

    Men han är fortfarande långt ifrån den mer inflytelserika “marknadens” makt över nuet, och har nog en bit kvar innan han kommer över till den ytan? Och närmar sig både det ena och det andra – konstvärld eller annat*
    *fritt val
    (glad)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.