1432: Gdansk

Mitt första besök i Polen föranleddes sålunda av att jag presenterade Ladonien och dess mer än 30-åriga historia. Detta skedde i konstcentrat Laznia i Gdansk, ett gammalt badhus som byggts om till en plats för samtidskonst. Det har varit verksamt sedan 1992 och är på alla sätt uppdaterat och relevant även om det, av naturliga skäl, mest har koncentrerat sig på konstnärer från regionen. Man skall inte tro annat än att Östeuropa är med i samtidsleken. Det gäller alldeles särskilt Polen som även under diktaturens tid ägde mer frihet än vad som var fallet i övriga östblocket.

Curatorerna Agnieszka Wolodzko och Martin Schibli i föreläsningssalen.

På Galleri Günter Grass visades en utställning kring passagerarfartyget Wilhelm Gustloff, curaterad av Martin Schibli. Skeppet transporterade från öst flyende tyska soldater och civila. Det torpederades utanför Gdansk i januari 1945 och blev den i människoliv räknat största sjökatastrof någonsin med mer än 9 000 döda. När den inträffade väckte händelsen inte någon större uppmärksamhet, i krigsslutet var det annat att tänka på. Dessutom bar den med sig den politiskt inkorrektheten att göra tyskar till offer. Günter Grass, bördig från Gdansk, har skrivit en novell om Wilhelm Gustloff (Krabbans gång). Novellen kom ut 2002 och skapades för första gången ett större intresse Wilhelm Gustloffs öde. Grass motiverar sin novell med att han ville förändra politiken kring fartyget. De högerextrema hade använt sig av händelsen och Grass ville ge en annan bild.

Som konstutställning inträder naturligtvis svårigheten att estetisera händelsen. Ämnet är överväldigande och de konstnärliga bidragen har svårt att hävda sig mot den dokumentära verkligheten. Men så är samtidskonstens samhällskontrakt: Det angelägna och kontroversiella innehållet har blivit konstens styrfunktion.

Foto av Wilhelm Gustloff i utställningen

Konstnärliga kommentarer