1737: Kort rapport från underhållningssektorn

Som jag redan har berättat är det bråda tider varför bloggskrivandet blir något lidande. Men idag blir det några rader i all enkelhet.

 

Måleriet har ånyo fått lite plats. Inte för att det sker något av större betydelse men vad skall konstvärlden serveras när det utbudet, trots sin väldighet, är långt mer likt än olikt? Om någon känner för det kan man här se bilder från Berlinutställningen Painting Forever. Fördelen med måleriet är att dess teman kan varieras i det oändliga och samtidigt leverera lite estetisk sevärdhet.

 

För något decennium diskuterade man konstkritikerns fall. En gång i tiden var det kritikern som träffade konstens domslut. Kritikern är visserligen fortfarande nödvändig men denne fungerar mer som nyhetsförmedlare och för att texter hör till i konsten. Vad man skriver spelar inte så stor roll. Curatorn är fortfarande på höjden av sin makt och det växer ständigt upp ett myller av dem. Men vad curatorn kunde, alltså att deklarera ett relevant och intressant innehåll för en utställning samt att organisera den, går inte längre lika lätt. Igenkännbarhetsfaktorn är besvärande hög och man kan nog räkna med att curatorns bästa tid är över. Platform i Stockholm har påpassligt skapat en virtuell curator som sköter jobbet. Det är inte särskilt överraskande. Även utan databaser skulle det vara ganska enkelt att ställa samman ett antal biennaler och utifrån dessa sätta samman en utställning som bygger på god standard.

 

På kränkfronten har man hunnit till Evert Taube (SDS). Flickan i Havanna går inte längre för sig. Eventuell tröst för ett tigerhjärta är att kränkningen är som konsten: Betraktaren skapar verket. När vi ändå är inne på dessa osaliga ängder slår det mig att den strukturella rasismen påminner en del om konspirationsteorier. Inget får riktigt tag på den men många är övertygade om dess existens som en omedveten sammansvärjning. En enklare förklaring är dragningen till det välkända, något som tidigare var en stötesten i konsten. Under 1990-talet var det alltjämt så att små länder och nya konstnärer inte hade någon reell chans på de stora utställningarna. Publiken sökte det bekanta och diskriminerade grovt de marginaliserade. Nu har man ändrat på detta genom att vända på steken och söka efter det okända och marginella. Men med pluralistiskt förbehåll: Det välbekanta är mera hållbart.

 

En och annan skribent (Nathan Shachar, DN) har insett att rasismindustrin har fått sin rigida och maktfulla byråkrati, en energisk domstol som arbetar dygnet runt. En sökmotor känslig för minsta nyans.

 

 

Det här inlägget postades i debatt, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

14 svar på 1737: Kort rapport från underhållningssektorn

  1. CeDe skriver:

    Synonym till tigerhjärta står inte att finna. Någon som vet betydelsen?

  2. anon skriver:

    “Strukturell rasism” är lika mucket en konspirationsteori som vad “ekonomi” är.

  3. anon skriver:

    “y”…sorry…

  4. Cecilia skriver:

    Cecilia,

    PS. Möjligtvis så jag genuint till-lantiserad, av födsel och på gamla da’r av ikappkunnen ohejdad vana. (blink eller nå’t)

  5. Molly skriver:

    Tack för välkomnandet, Cecilia. Tyvärr är jag ganska oduglig att kommentera konstens verklighetsfält. Begriper inte orden! Curatorn, t.ex. Vad är det? Som står på höjden av sin makt? Men på kränkningsfronten har jag åsikter. Flera stycken och särskilt om det handlar om ord och texter. Såvida orden inte uttalas på knoparmoj. Vi har alla våra begränsningar. Man får lära sig, så jag ligger i.

  6. Krister skriver:

    Molly, är du den Gudrun som heter Thomas?

  7. Gurun Gudrun skriver:

    Krister,
    det finns bara en Gurun Gudrun, och det är formidabla lilla jag.
    (Fordom gick jag faktiskt först under namnet Oraklet från Orsa, men det är en annan historia, som kan avnjutas i min biografi “från Gränges till Ganges”, vilkens första del, “Ökenvandringen” kommer ges ut i samband med min översättning av Rabindranath Tagore på nobeldagen.)

    Molly är en annan Gudrun, av födslorätt döpt till detta, men som nu ödmjukt för min (och sin saliga och trofasta felina följeslagares) ära självvalt ingått i metamorfos.

    Vad gör man inte för sin hund; stående i rondell eller ej.

    Dess tigerhjärta får tröst av att inte vara ensam.
    (Tröst för ett tigerhjärta, bevingat ord, som går tillbaka på ett ställe i B. Lidners dikt “Spastaras död”(1783):”Du ej den ende är(som är olycklig) …Tröst för ett tigerhjärta”.)
    (välbekomme, CeDe – och tack dessutom för att vi alla får publicera dessa oväsentliga kommentarer på din blogg CeDe.net)

  8. Molly skriver:

    Gurun Gudrun. Jag trodde att kommentarer på en konstblogg skulle innehålla filosofiska och vetenskapliga tankar kring konstens mysterium. Professor Vilks anger tema, vi opponerar och problematiserar eller ställer oss bakom bloggarens analyser och möter själva kritik eller medhåll. Du har rätt i att oväsentliga inlägg förekommer, som om någon är en rondellhund eller inte – eller heter Tomas!

  9. Krister skriver:

    Hare hare guru Gudruna, så det finns falska profeter i rondellen.

    Kan man få ett litet smakprov på din biografi (om CeDe tillåter)?

  10. CeDe skriver:

    Gurun Gudrun,

    Min partiella hjärndödhet gör att jag ändå inte snappar “…Tröst för ett tigerhjärta.
    Snälla – trots all skit jag skrivit om dig – precisera.

    Ps Du kan få några rikskuponger!

  11. Gurun Gudrun skriver:

    CeDe, jag behöver inga rikskuponger.

    – TIGER-HJÄRTA . särsk. bildl., om grymt l. hänsynslöst sinnelag l. hjärta; äv. metonymiskt, om person med sådant sinnelag osv.; särsk.
    [ efter B.
    LIDNER (se nedan) ] i uttr. tröst för ett tigerhjärta , klen, (endast) skenbar tröst. FERNANDER Theatr. 467 (1695 ). Tröst för et Tiger-hjerta! / Barbarisk tröst! . . . Hvad! at det finnes fler, / Som digna under lifvets smärta. LIDNER (SVS) 2: 133 (1783 ). Ack är du den tyran, som med ett tigerhjerta / Drack sina söners blod, fann fröjd i deras smärta. RUNEBERG (SVS) 2: 6 ( c. 1820 ). Trefaldt ve dig! — Ty han var din fader; / Och du kunde dock, du tigerhjärta, / Se de blodbestänkta hjulen krossa / Grånad tinning. WENNERBERG 1: 110 (1881 ). Man stretar emot, man muttrar mellan tänderna: Gammal är ändå äldst. Tröst för ett tigerhjärta. BERGMAN Chef. 90 (1924 ). –

  12. CeDe skriver:

    – Den humorlösa galoppören(humoristen)

  13. CeDe skriver:

    Gurun Gudrun,

    “Tigerhjärta” – Gammal rasism!

  14. Cecilia skriver:

    CeDe,

    Tycker nog att GGs tigerhjärta-odyssé är lite mer tidskildrande är så?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.