Så var det dags igen för den stora biennalen i Venedig. Ingalunda kan man säga att den har spelat ut sin roll. Det var visserligen länge sedan någon biennal kunde visa upp några verkliga nyheter men det som visas är relevant för vad som gäller och på högsta nivå. Viktigast är Venedig som mötesplats för alla aktörer i den internationella samtidskonsten. Här skapas nätverk och kvalitet. Som jag tidigare har noterat lutar trenden mot att drömmarnas rike. Sedan politiken blivit ett sorgebarn får man sikta på en politik som filtreras genom drömmar. Men det mer handfast politiska är självfallet på plats, det finns inte mycket att välja på. Harmlös förstås, som Jeremy Deller som representerar Storbritannien. Mycket tidsenligt och passande att Deller riktar sin kritik mot England. Se hur öppna och självkritiska vi är.
På pressvisningen fick curatorn Massimiliano Gioni frågan ”Vad är konst?” Gioni svarade diplomatiskt: ”Samtidskonst och alla slags konst kan definieras som en pågående fråga om sin egen definition.” Hade han velat ge ett intressantare svar vore det att framhålla vad som är konstant i denna pågående fråga. En rad kriterier ändrar sig inte hur mycket man än frågar. Vidare: ”Konst är det som varje kultur bestämmer som konst. Konst för oss samman.” Så får man säga idag för att ta vederbörlig hänsyn till alla främmande kulturer som numera har anslutit sig till det västerländska konstbegreppet.
Vi får vänta ännu en tid innan det händer något i konsten.
”Vi får vänta ännu en tid innan det händer något i konsten.”
Vad skulle enligt dig vara en händelse i konsten?
Min gode vän Bertil Mauritzon, grafiker, konstnär och Guignolkännare, brukade säga: ”Ta ett vägarbete på en gata i stan och inhägna det. Sätt därefter upp en skylt ”Installation” och det är konst.”
En stor händelse är när något bryter upp den strama konsensus som nu råder i konsten. Vi är ine i ett skede när den tidigare oppositionen har bildat sin härskande institution. Och som det alltid är styrs den hårdhänt.
Mårten. Jodå, det kan man göra, men frågan är om det är bra konst.
Ja, det ser ut som ett bekant scenario, även för en icke-konstinitierad.
Jag hoppas på att konsten snart kommer till sans…
Lars Vilks,
Om vad som är bra konst tvista de lärde. Det Bertil – och även jag – skämtsamt menade var att det är brister i hantverkskunnandet som begränsar våra uttrycksmöjligheter. Om vi vill bli bättre konstnärer måste vi förbättra bristerna. Enligt min mening är dåligt hantverk ALDRIG god konst! Och då blir det mer intressant att diskutera hantverk än konst.
Mårten Gantelius,
Så enkelt är det inte. Ofta är det så att populistiska synpunkter som du ger luft åt saknar kunskap om fältet. Man känner inte till det man kritiserar. Ta t ex Jeremy Deller. Var brister han i hantverkskunskapen? Och man kan utan vidare säga att praktiskt taget alla framträdande namn i samtidskonsten inte kan anklagas för dåligt hantverk.
Kanske behövs det röras om i konstens grytor liknande vad Sverigedemokraterna gör i politiken. Sen får man se om det håller för att bryta konsensus och bidra med något – nytt eller gammalt.
Eller behövs det möjligtvis lite mera sex, vilket Aftonbladet kör som ett framgångsrikt koncept för att väcka liv i det sovande folket.
Fast jag tror nog sexet har tappat sin tabumantel, utom i vissa grupper, till fördel för Sverigedemokraterna.
Lars Vilks,
Lars. Överens med dig – inga framträdande namn kan beskyllas för dåligt hantverk. Men man kan mycket väl följa med i vad som händer inom dyngkastningen – ty det tycks vara det som det oftast handlar om – utan att själv vilja delta. Det finns alltid en ism till hands när man vill ge sig på folk.
Föreslår pk-konst som ngt nydanande, skrämmande och diskussionsbart.
Det är bara att blanda och ge med utdrag från pk-”eliten”
Videoutdrag från pk-klubben där Lindeborg och Vrigstad säger att Vilks är feg (historiens slut för nyorden)
Textutdrag där Sveland benämner andra jämställdhetsförespråkare som inte tycker som hon som antifeminister (mkt nära historiens slut i orwelska)
Artiklar som skriker Breivik efter dem som har en icke sanktionerad syn på invandringspolitiken, hyllandet av hobbyhistorikern Arnstad i våra en gång ansedda morgontidningar osv. osv.
Det hela kan kompleteras med musik, dans, målade figuriener etc. Något att inta i ett enda nu!..för en fullkomligt förbryllad framtid.
Under mina funderingar kring sex och barnafödande i landet kom denna insändare som en tankeläsare och jag delar gärna med mig av dessa kloka ord;
http://www.avpixlat.info/2013/05/30/att-losa-laga-fodelsetal-med-invandring-ar-svagbegavade-politikers-tankefel/#more-59827
Angående hantverk kan man väl lika troget applicera relativitetsbegreppet även här; det som konstvärlden anser är bra hantverk är också bra hantverk.
Lars ger oss ett intressant inlägg om Venedigbiennalen och samtidskonstens position i dagsläget och vips så vimlar det av kommentarer om sverigedemokrater, PK, Lindeborg, Avpixlat m.m.
De som ockuperat kommentatorsfälten på den här konstbloggen är nog de som står allra längst bort ifrån konsten. Sorgligt!
Försök och håll dig till texten Krister!
per grunditz,
Nej Per, där är den institutionella teorin ointressant. Ett gott hantverk är en teknisk egenskap och kan bedömas med god objektivitet. Inget som konstvärlden har uppfunnit eller som växlar med trenderna. Jeff Koons verk, t ex, är tekniskt fullgångna och ingen kan säga annat.
Krister,
Krister. Jag är naturligtvis medveten om detta. Så är det när jag nu har bedrivit mitt långvariga socialkritiska projekt. Men säkert kan det fungera som terapi för behövande. Och kanske ett stigande intresse för konst.
Krister,
Och vari bestod ditt eget bidrag till reflexionerna kring ”konstens position i dagsläget”, att göra nedslag ovanifrån kanske, på betryggande avstånd från själva skapelseprocessen.
Ett bra hantverk är nödvändigt men inte tillräckligt för god konst.
Hvorfor føler jeg ærefrykt når jeg står ovenfor Munchs bilder? Hans sjalusi og kjærlighet og tap og angst og skyld er ikke min, men følelsene treffer meg likevel. Jeg har kjøpt flere bilder, også fra deg Lars, men det fins noe dypere.
Nej, det är inte terapi, herr Vilks, utan synnerligt angelägna samhällsfrågor där din blogg ibland fått medverka som plank till upplysning.
Varken tillräckligt eller nödvändigt.
Inge,
Inge, jag arbetar med saken, du har naturligtvis rätt, mot djupen.
En pedang?
Alan Watts var min bortglömda… hjälte – men tack vare nätet är han mig återbördad. (härligt!)
http://www.youtube.com/watch?v=-3301bcpLxo
Oj, oj oj.
http://www.youtube.com/watch?v=vYBl4FXZm3M
Och hur många av kommentarerna på din blogg är det som uppnår kriteriet ”tillräckliga och nödvändiga”?
Ilsk? Varför?
Det är bara att skapa en egen kultur, så värderas allt man gör inom denna, som man anser som konst, som detta. Där då också kriterierna finns för god och dålig konst.
Förmodligen för att CeDe aldrig får det slags uppmärksamhet av Vilks som hon så förtvivlat söker. När inte smekningarna ger önskad respons, tar hon i stället till tjuvnypen. En stalkertyp, helt klart.
Lycka till, Stefan Edlund, med skapandet av din egen kultur!
Allt är inte guld som glimmar.
Rätt långt, men rätt bra.
http://www.youtube.com/watch?v=EeCWg3YNiL8
Till lykke.
Guld som gimmar?
http://www.youtube.com/watch?v=EeCWg3YNiL8
Åh, nu åskar det til slut! Det är väl vad glimmar om något.
BBC:s Planet Earth kallar – men åskan gör att det får vänta… (glad och tålmodig)
Inte för att jag är mycket för att tjata om saker och ting. Men jag blev lite fundersam och för ordningens skull så iakttog jag att Kristers påhopp på mig med gnäll om att jag inte håller mig till bloggtexten, inget har med det att göra utan att det är mina texter han inte tål. Som jämförelse kan föregående talare
anföras med en kedja av kommentarer som ingen berör ämnet. Det har dock inte föranlett Krister att protestera.
Våga stå för dina avsikter nästa gång, Krister.
gimmie gimmie gimmie mera guld i fristående kultur av konst. Allt lever det är huvudsaken, och en ny kultur bildas. Som en gondol på ”Kanal Grande”. Där möts som stjärnor i vintergatans stora biennal. Så nog händer det saker i konsten allti´.
Positiva vibbar – härligt Stefan Edlund!
Konstigt vore väl annars med tanke på hans stab av hantverkare.
Nej, möjligen kan man inte applicera den internationella konstteorin, men gängse konsensusteorin? Det är sällan man ser ett konstverk där man beklagar sig över utförandet och inte innehållet. Det får Lars gärna ge exempel på. Kanske är det så pass enkelt att utförandet ifråga om hantverk inte längre är något man kivas över. Förutom i den klassiska målerivärlden förstås.
En begränsning för diskussionen om hantverket är att avgöra om en kritik är korrekt. Man kan tänka tillbaks på impressionisterna som anklagades för dåligt hantverk. I samtidskonsten grupperas nya typer av verk som t ex performance och diverse installationer där kritiska synpunkter på det tekniska får ses i relation till den praxis man utför. I måleriet finns t ex ”bad painting” där hantverket skall vara ”dåligt” utfört. En annan sak är vilken betydelse ”konstnären har gjort det själv” skall ha. Eftersom många konstnärer rör sig inom en hel uppsättning av tekniker är det naturligtvis en god idé att anlita de tekniker som man behöver.