1587: Moralen i konstvärlden och i världen

Ett för dagen passande ämne dyker upp när jag skall besvara en ny ordväxling med Peter Ekström (Kulturdelen). Han har svårt att förstå att jag beskriver konstvärlden och har fått för sig att det jag säger är mina ”förslag”:

 

”Som jag ser det så är det viktiga med konsten den individuella upplevelse som den förmår att skapa hos betraktaren. Utifrån detta är det också den individuella betraktaren som måste ta ansvar för att bestämma om konsten är ond, god, bra, dålig och så vidare. Bedömningen blir därför beroende av den individuella moralen. Alternativet är att lämna över ansvaret – och därmed också frågorna om vad som är konst, vilken konst som har kvalitet och konstens moraliska aspekter – till någon annan instans. Lars Vilks föreslår att denna instans är konstvärldens elit. Som jag ser det är detta ett orimligt förslag.”

 

Det är alltså inget förslag utan en mer eller mindre bister verklighet. Den enskilde konstnären kan ta vilka ansvar denne önskar, vem bryr sig om det? Konstvärldens elit avger sin dom och eftersom den bygger på vänsterideologi och politisk korrekthet är det svårt att finna några avsevärda mothugg. Ekström är upprörd över denna styrning men han får nog svårt att dra fram ett enda exempel där han inte delar konstvärldens uppfattning. Ekström brukar framhålla konstmarknadens kommersiella inflytande men vägrar inse att konstvärldens elit ställer sig avvisande till dess överdrifter. Visserligen kan inte ens eliten göra något åt detta men det är en annan historia. Om någon opponerar sig mot konstvärldens styrning är detta naturligtvis tillåtet men det marginaliseras effektivt. En sådan får inte vara med. Som ett obetydligt exempel kan det erinras om rondellhunden. Konstvärlden förnekar inte min rätt att teckna en sådan hund men anser att det är onödigt och ett missbruk av yttrandefriheten. Självcensur rekommenderas och jag blir olämplig som deltagare i konstvärlden. Och även här håller väl Ekström med. Han skrev tidigare med syftning på detta:

 

”I mitt huvud skapas en bild av en pojke som petar i en myrstack med en pinne och grubblar över myrornas oförnuftiga springande hit och dit.”

 

Konstvärldens elit och dess kontroll över moralen kan jämföras med vår tids politiska arena. Det alldeles färska exemplet som dök upp igår var att Mikael Jalvings bok Absolut Sverige hade översatts av Lennart Svensson. Denne har skrivit ett kontroversiellt blogginlägg om Breivik. Skall han därför inte kunna användas som översättare? Den politiska eliten, som styr den politiska moralen, anser förmodligen inte det. Vissa åsikter får man inte ha för att utföra vissa uppdrag. Där den politiska eliten bestämmer dagordningen blir följden uteslutning och marginalisering. Den intressanta frågan är hur man skall dra gränserna. Man kan förstå att Svensson kan vara olämplig för uppdrag där han kan misstänkas propagera för sina åsikter, men, som sagt, var drar man gränsen?

 

Det här inlägget postades i Böcker, debatt, yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

9 svar på 1587: Moralen i konstvärlden och i världen

  1. CeDe skriver:

    Peter Ekström kommer aldrig att förstå dig Lars Vilks, han når inte fram. Han kan inte greppa begreppen. Varje gång man läser honom så slås man av hans förvirring över det, efter dina klargöranden, uppenbara. Ni lär väl munhuggas för evigt eller tills någon av er tröttnar, och utan samförstånd.

  2. Där saknas en mycket känd hund här på bilden (och även min lilla nakenfisa)….gissa vilken jag tänker på!

    http://critiquing.tripod.com/id1.html

  3. Pingback: Konst och moral: Moralen i konstvärlden och i världen | Kulturdelen

  4. Cecilia skriver:

    CeDe:
    Ni lär väl munhuggas för evigt eller tills någon av er tröttnar, och utan samförstånd.

    Nu är du väl lite pessimistisk?
    För munhuggande är väl bland det viktigaste som finns – inte handlar det väl allt om samförstånd? För samförstånd – ja, det är väl något som ofta gör en orolig ändå…? (blink)

  5. Johan skriver:

    Konsten ska vara helt fri utan gäns. Begränsar man den är det inte konst.

    Den politiska eliten kan vi ocskå vara. Det gäller bara att ta för sig, och vara i sin andemening.

    För alla som tror på nåt, har rätt att sätta agendan. Ingen grupp har rätt att pådyvla andra sitt som det enda riktiga. Alla har samma rätt att tas på allvar för sina åsikter och värderingar, och att få vara i dessa utan att bli kränkt och överkörd.

    Gränsen för vad någon kan syssla med går vid jäv tycker jag.

    Om man rör sig inom samma områdessfär som man uttrycker sig om.

    Först då kan det vara olämpligt att man har uppdrag där man har uttryckt sig kritiskt.

    Det skulle kanske vara olämpligt om du Lars Vilks arbetade som vaktmästare i en moské. Men kanske inte som kyrkvärd i Svenska kyrkan.

    Ingen människa ska stämplas för sina åsikters skull. De ska man ha rätt att uttrycka helt fritt i en sann demokrati, om demokrati ska vara värt sitt namn.

  6. CeDe skriver:

    Sök jobbet Lars, du kanske får det, säkert mer lönsamt än att vara konstnär.
    En halv meter snö, förresten, slår ni det era skrävliga skåningar.

  7. Baron von Hillding skriver:

    CeDe,

    CeDe,

    CeDe,

    Ja det gör vi, här i Lund är 5 cm.

  8. Julens ande skriver:

    “CeDe och sedan dööö, i välbhaaag.” 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.