1547: En gång i nationens intresse

Kanske är det dags den här veckan för ett avgörande i den nationella angelägenheten huruvida Vilks tillhör den goda eller den onda skaran. Man kan inte bortse från möjligheten av ett kryss på kupongen: En oetisk slirare besatt av att få medial uppmärksamhet. Underlaget för bedömningen utgörs av Uppdrag Gransknings sändning på onsdag.

 

SION:s konferens påminner en del om händelserna kring teckningen. Någon storm var inte förväntad men det blev betydligt mer av den varan än vad man kunde föreställa sig. Jag fick en inbjudan i februari, funderade några dagar och kom fram till att det verkade relevant för projektet. För två år sedan var jag på en liten turné i USA och Kanada tillsammans med Lars Hedegaard men jag fick vid det tillfället inte någon djupare inblick i de islamkritiska kretsarna. Det mesta blev inställt av säkerhetsskäl. Inte heller väckte den något medialt intresse i Sverige. Nå, jag trodde inte heller att SION:s konferens skulle väcka någon större uppmärksamhet. Förmodligen var det Pamela Gellers besök i Sverige som förmedlade nyheten att jag skulle delta vilket ledde till en famös intervju där man som bekant fick för sig att jag hade gjort besynnerliga uttalanden. I sin tur insöps denna bryggd av Henrik Zipsane i Östersund. Så inleddes mediedramat Avskedssymfonin (sats 4 presto-adagio). För den som händelsevis inte är bekant med detta verk av Haydn må sägas att poängen kommer på slutet.

 

Under tiden hade jag långt framskridna planer på att inte åka. Det berodde inte på opinionstrycket, jag backar inte för sådana småsaker. Istället tyckte jag att organisationen inte var den bästa. Jag hade inte hört ett ljud från Geller & Co och det återstod bara några veckor till den 11 september. I den situationen dök Uppdrag Granskning upp och meddelade att de gärna ville följa med på denna laddade resa. Då blev saken intressantare eftersom jag på det sättet kunde försäkra mig om en journalistiskt seriös granskning av konferensen. Samtidigt kom också ett förljudande från New York. Jag var fortfarande inte medveten om att medieintresset var stort men under de följande dagarna blev jag klar över detta. Jag kom att inse att det var av största nationella intresse att bli vägd och möjligen befunnen för lätt.

 

En ny viktvecka sålunda. Jag skall säga att jag inte har någon som helst aning om hur Janne Josefsson kommer att hantera saken. Men det är säkert ett ärligt reportage och sannolikt ett bättre underlag för det angelägna domslutet än de tidigare. I och för sig är den negativa responsen intressant. Det är som sagt inte lätt att skapa ett såpass kontroversiellt konstverk som Konferensen. Faktiskt är det så svårt att det inte låter sig göras utan en rad lika skickliga som omedvetna medarbetare.

 

I morgon kan man ta del av historien om Jihad Jane på P1.

 

 

Det här inlägget postades i debatt, Projekt, yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

13 svar på 1547: En gång i nationens intresse

  1. CeDe skriver:

    Var är kollektbössan? Man måste få betala för sånt här.
    Det är ju Art på macronivååå!

  2. Willy Lorens skriver:

    Undrar varför den rutinmässigt upprörde Janne Josefssons närvaro kunde göra dig så förvissad om “en journalistiskt seriös granskning av konferensen”. Det är lite gåtfullt. Annars ger du ju knappast intrycket av att vara en särskilt naiv person.

  3. mohammad skriver:

    Ladies and Gentlemen, Muslims and Non Muslims.

    Lars Vilks!

    Den missförstådde konstnären…

  4. Maj Ringström skriver:

    Har det skrivits någon uppsats om Lars Vilks i konstvetenskap? Vore intressant att ta del av!

  5. Lars Vilks skriver:

    Willy Lorens. Du har all din frihet att mena att Uppdrag Granskning inte är seriös journalistik. Jag skulle gärna vilja veta var den seriösa finns någonstans. Eftersom du tydligen känner dig skickad att veta det mesta får du väl skriva en debattartikel i DN för att upplysa världen om hur journalisterna bedrar mänskligheten.

  6. Lars Vilks skriver:

    Mohammad. Enligt Rancière finns det inget sådant som förståelse och därför inte heller missförstånd. Endast översättningar.

  7. CeDe skriver:

    En i sanning positiv Konstnär som inte minst avspeglar sig i Ladonias väderprognoser, där risk för regn kallas
    för chans till regn.

  8. Yngve skriver:

    Lars Vilks,

    Jag blir aldrig klok på varför Ranciere säger detta. Vill han att vi ska förstå vad han menar? Eller tänker han sig att om ingen förstår bevisar det hans tes?

  9. Lars Vilks skriver:

    Yngve,

    Jag har samma undran. När Rancière dundrar mot pedagogerna som han tänker sig kunna ersätta med översättning som studenterna själva skall klara av har jag svårt att hänga med. Det exempel han använder att det är tillräckligt att ge studenterna en text som är på två språk skulle vara den slutgiltiga lösningen på all undervisning. Inga lärare bara böcker med texten på två språk. Sedan lär sig skolungdomarna hur lätt som helst det nya språket utan grammatikundervisning eller något annat. Kort sagt ett mirakel som nog bara finns i Rancières huvud.

  10. CeDe skriver:

    Det blir häftigt att få följa några steg med Lars vilks i N.Y. genom Uppdrag gransknings försorg.
    En mild gissning från min sida är att Sion hade mer att lära av Vilks än visa verce.

  11. Cecilia skriver:

    CeDe,

    Fel tempus. Har – menade du förstås.

  12. CeDe skriver:

    Trist typ, Joseffson, han hänger upp sig i sin enögdhet. Geller, tyckte jag var rak och saklig, ärlig inför sin mission.

  13. Cecilia skriver:

    CeDe:
    Trist typ, Joseffson, han hänger upp sig i sin enögdhet. Geller, tyckte jag var rak och saklig, ärlig inför sin mission.

    Nyfiken CeDe – är det bara Gellers rakhet och ärlighet du gillar, eller tycker du liadant’, dvs att hennes “mission” är även din?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.