I Expressen uttrycker Nils Forsberg en viss oro för utvecklingen av den konceptuella konsten: ”Nu är det medierna som utnämner konst till konst. Och det kan konstvärlden aldrig acceptera i längden.” Detta med anledning av den falska kungaenkronan. Medierna har lärt sig ett och annat om konceptkonst liksom publiken. Men jag tror inte att det är något större problem. Med den generösa uppfattning om vad som kan vara konst kan konstvärlden inte annat än att bekräfta sitt samtycke. Men bara ifråga om klassificeringen. Konstvärlden bibehåller exklusivt sin rätt att avgöra kvaliteten och det är helt avgörande. Dålig konst är också konst och det kan man alltså inte bråka om. I det här fallet blir också omdömet negativt från konstvärldens sakkunskap. Forsberg bekräftar projektets uppenbara tafatthet liksom Sophie Allgårdh i SvD. Även mera lyckade provokationer som får konstvärldens välsignelse har sina begränsningar. Engångskonstnärer som inte lyckas komma vidare blir vanligtvis inte mer än kuriosa.
Socialkritiken håller väl alltjämt sin ställning även om den inte är allenarådande. Igår besökte jag Bonniers konsthall för att se på utställningen ”Mer än ljud” som får sägas handla om konstens breddade uttrycksmedel. Och inte heller São Paulobiennalen går i något av de vanliga politiska spåren.
Mitt lilla projekt trampar dock vidare i det socialkritiska och kan även kallas för konst som aktivism. Visserligen med friheten att tillämpa en ur konstvärldens synpunkt negativ agenda men likafullt. Det är möjligt att nå utanför konstvärlden, något som konstvärlden ständigt brukar sätta högst upp på önskelistan. Reservationerna mot verkets allra senast del är omfattande. Igår, när jag besökte Robert Aschberg, var han välvilligt inställd till det mesta av vad jag hade gjort. Men konferensen, menade han, var inte alls bra. Visserligen får man samtidigt tillägga att just konferensen var orsaken till att vi alls sammanträffade, men det är förstås en bisak. Han menade som många andra att jag genom mitt deltagande legitimerar SION:s verksamhet. Jag har tillbakavisat detta med argumentet att mitt namn inte säger särskilt mycket i USA. Mitt deltagande får väl främst ses som ett underhållande bidrag i detta sammanhang. I Sverige, och det är där uppmärksamheten på mitt deltagande är att räkna med, är det tveksamt vilken status jag egentligen representerar. Nej, jag tror inte det är någon större sak. Betydligt intressantare är att ambassadör John Bolton står på talarlistan. Bolton som tillhört Bushadminstrationen och som varit verksam i FN är rådgivare till republikanernas presidentkandidat Mitt Romney. Man kan tycka vad man vill om Bolton och republikanska partiet men det är klart att en sådan uppbackning utgör en reell legitimering. Vad det blir av detta skall bli intressant att följa.
Härmed blir det några dagars uppehåll i skrivandet.
Med Robert Aschberg i Radio 1.
”Med Robert Aschberg i Radio 1”.
Det ser ut som ett foto med en motvillig kändis, men det är obalans i den intellektuella hierarkin. Det borde vara omvänt.
”I Sverige, och det är där uppmärksamheten på mitt deltagande är att räkna med, är det tveksamt vilken status jag egentligen representerar. Nej, jag tror inte det är någon större sak.”
För rondellhundsprojektet är det en större sak, den största på länge, vilket redan märks i ökad intensitet. Ditt framträdande blir viktigt, att du gör det, hur du gör det, varför du gör det.
SION stöder inte våld säger Lars Vilks i intervjun med Sveriges Radio. Men man behöver inte läsa länge på sidorna
http://atlasshrugs2000.typepad.com/
eller
http://freedomdefense.typepad.com/fdi/
för att märka att texterna präglas av hat och drar till sig motinlägg från islamister som också präglas av hat. Känslan av ett civilisationskrig frammanas och just ju samlar man in pengar till följande annons (se webbadressen):
http://atlasshrugs2000.typepad.com/.a/6a00d8341c60bf53ef016768b19ae4970b-pi
Man kan notera att Lars Vilks inte pallade för trycket. Han är hellre hjälte hos antijihadister och våldsromantiker än angripen av en del och försvarad av andra med en demokratisk inställning. Nu försvinner säkert också många av de senare.
Trist var ordet. Lars Vilks har därmed också försvårat för andra i Sverige att bedriva en berättigad kritik mot politiserad islam.
Det syns inte ha funnits någon omedelbar risk för skrattrynkor vid mötet med Aschberg. Hoppas du får det lite muntrare i NY och skönt för dig att få komma bort ett tag från den svenska ankdammen. Take care!
”Han menade som många andra att jag genom mitt deltagande legitimerar SION:s verksamhet. Jag har tillbakavisat detta med argumentet att mitt namn inte säger särskilt mycket i USA.” Ett minst sagt bisarrt argument. Med Vilks sätt att resonera är t ex Jan Myrdals stöd till Pol Pot helt okej eftersom Myrdals namn inte var särskilt känt i Kambodja.
Willy Lorens. Jag har inte gett något oreserverat stöd åt SION. Det jag har sagt är att jag menar att deras redovisningar av exempel på politisk Islam är värdefull. Men saken handlade om huruvida jag genom att delta legitimerar något av betydelse. Sedan är din liknelse halsbrytande och bortser från det kändisskap som vänstermannen Myrdal innehade.
Myrdals kändisskap i Kambodja var nog rätt obetydligt på 70-talet. I Sverige var han väl då ungefär lika känd som du är nu. Vad jag reagerade på i ditt argument – ”att mitt namn inte säger särskilt mycket i USA” – var att den implicerade en moral som grundar sig på vilka eller antalet individer som känner till ens gärningar. Jag tror vi måste räkna med ett personligt samvete. Hur många eller vilka (kambodjaner eller amerikaner) som känner till våra handlingar tror jag inte är någon hållbar grund för en etik.
Kambodja var en total diktatur och fungerade ungefär som Nordkorea där man kan redovisa för folket helt okända figurer som bekräftar regimens internationella erkännande. Myrdals bekräftelse var säkert betydligt mer värdefull internationellt. Det går inte att jämföra med SION som står under massiv kritik. Jag tror att min medverkan är betydligt större risk för min status än att jag skulle tillföra någon pondus. Vi får dock vänta några dagar innan den etiska bedömningen kan ges någon substans.
Precis, din plats i konferensen är ju inte på något sätt säkrad.
Mot bakgrund av den säkerhetsrisk du anses utgöra bara här på hemmaplan (shit!) är det inte helt osannolikt att NYPC och Homeland Security kommer att stoppa din medverkan.
Du får kanske ta det på hotelltelefonen den här gången också. *ler*
Du har i och med ditt senaste grepp i ditt konstprojekt lyckats slå huvudet på spiken i två frågor; dels att det är ok att även kritisera politisk islam, precis som det är ok att kritisera all annan politik, och dels att världen inte är svart eller vit. SION använder sig uppenbarligen av demokratiska principer och deras kritik riktar sig mot en ideologi/filosofi och inte mot enskilda människor. En extrem organisation är det således inte. Då måste det vara ok att delta utan att bli stämplad som extremist.
Jag tycker du utsätter vår svenska demokrati för nyttiga prov som den ska kunna klara av om det är en sann demokrati. Keep up the good work och lycka till på konferensen!
Lars, du har alldeles skitit i det blå skåpet med ditt senaste uttalande, där du ger ditt aktiva stöd till SION. Du ger enfaldiga kritiker, som Åsa Lindeborg, rätt när hon kallar dig för en feg konstnär. Du tycks hela tiden ha stött SION men låtsats som annat, paketerat in det som en konstnärlig ”undersökning” osv, markerat distans: i intervjun med Martin Aagård menade du att ”det är väl inget särskilt som är bra med dem [SION]”. Varför inte vara ärlig från första början?
SION är helt uppenbart en samling dårfinkar, som dessutom gör kampen mot politisk islam en otjänst. ”Något tredje gives inte” skrev du ironiskt för en tid sedan, och har nu gått i just den fällan. Hela poängen med ditt projekt har för mig varit att visa just på det tredje. Nu har Rondellhunden gått in en mycket mer svartvit och förutsägbar fas. Oberoendet är förlorat.
Om du vill lyssna på Vilks hos Aschberg, vilket rekommenderas, kan du också lyssna via din iPhone. Radio 1 app fungerar inte för annat än direktsändning, men öppna iTunes appen och välj Mer… – där kan du under Podcaster söka på Program 1 och Vilks.
Blader,
Läs ditt eget inlägg och sätt det i kontexten Vilks ritar teckning, teckning publiceras, Vilks måste leva under polisskydd för återstoden av sitt liv. Ditt inlägg är ett bra exempel på flathet, åsiktsförtryck och oförmågan att läsa mellan raderna (humor) och tolka. Du förstår inte varför Vilks tackar ja till inbjudan. Är du också journalist?
Blader,
”Känslan av ett civilisationskrig frammanas.”
Detta är inte ett krig mellan civilisationer, detta är ett krig om civilisationen. Svenska soldater dödar faktiskt jihadister i Afghanistan varje vecka.
Samtidigt som sådana som du problematiserar Lars Vilks konstverk, hans eventuella agenda, och hans eget ansvar för den uppkomna situationen så är man knappast intresserad av att diskutera vilka mekanismer som driver människor till mordförsök, och mordhot, för en liten teckning eftersom man då tvingas att promlematisera islam på djupet och ifrågasätta samma ideologi.
Det tycks som det endast är Vilks som har ett ansvar för sina handlingar och inte våldsbenägna muslimer. Men hur mycket man än vrider på Lars Vilks konstverk och hans eventuella uttalanden så har han inte gjort sig skyldig till en brottslig handling till skillnad från de som hotar honom till livet.
Den feghet och flathet som omgärdar media och politiker i förhållande till beröringsskräcken för islam har gjort att man genom en logisk kullerbytta har utsett en högst fredlig och bildad konstprofessor som Lars Vilks till den skyldiga parten, och detta hände långt innan han deklarerade sin medverkan vid SION-konferensen.
Ryggrad,
Jag har stött Lars Vilks fram till intervjun i Sveriges Radio där han förskönar organisationen SION. Jag har presenterat några länkar så att också du kan bilda dig en uppfattning. Om Vilks tog sig tid att studera organisationen och Geller noggrannare så tror jag att han skulle avstå från att delta i konferensen. Det är ett misstag av honom att delta och det kommer att få negativa konsekvenser för honom men också för dem som vill fortsätta att kritisera politisk islam i Sverige.
I Intervjun med Sveriges radio verkar Lars Vilks mena att relationen till det republikanska partiet så att säga gjort SION rumsrent. Vilks rondellhundsprojekt kan tolkas som en kritik av att islam används i politiska syften. Men Vilks blir ju bara trovärdig om han av princip också kunde tänka sig att kritisera kristendomen eller judendomen i den mån dessa religioner används för politiska syften. Nu råkar det vara så att staten Israel (som stöds mycket kraftigt av SION och Geller) i dag bygger på den judiska religionen. USA har visserligen religionsfrihet i författningen men i just det republikanska partiet finns starka krafter som vill använda kristendomen politiskt. Om Vilks nu lierar sig med krafter som försvarar det politiska bandet till religionen i vissa sammanhang men går emot det just när det gäller islam så kommer det inte att finnas så många människor i Sverige som kan stödja honom längre. Han kommer att helt tappa i trovärdighet.
Blader,
Nej det kommer det inte att få och nej, Vilks bär inte ansvar för det växande hotet från islamisterna. De är vår tids nazister. Vilks har rätt att åka vart han vill och han har rätt att säga vad han vill om någon organisation. Dessutom missar samtliga syftet med besöket. För att förstå det krävs att man kan tolka sin samtid, människor, text och sammanhang. Denna oförmåga kännetecknar allt som oftast mötet med Vilks teckning. Publiken saknar verktygen. Det räcker med att titta på SVT Debatt. Din reaktion är symtomatisk. Varken yttrandefriheten eller tryckfriheten är vatten värd.
Din beskrivning av Israel är undermålig. Antar att du följer svenska medier och naturligtvis det trogna alibit Haaretz.
Just frånvaron av historisk anknytning idag, är nog lite vad det hela handlar om; som orsakar ”situationen”?
Jag undrar varför det verkar vara så få som höra vad Lars säger. Önskar dig en behaglig resa till N.Y. All religion bör förbjudas! Hur kan dagens människor tro på dessa sagor? Det är sanslöst och otroligt år 2012.
Du missar något väsentligt här. Myrdal stödjer och stödde diktaturer som högg händerna av pianister som spelade Schubert.
Vilks spelar på samma piano. Efter att Myrdals vänner försökt mörda honom, vilket majoriteten av svenskarna skyller på Vilks, besöker Vilks en organisation som motarbetar Myrdals nya polare, vår tids nazister. Vilks är demokrat. ”Rasism” det nya ”tyskhatare” som utmanar ”Herr Hitler” och hans anhängare ”anitrasisterna”: hycklande relativister med antisemitiska böjelser. Och allt som behövs är en teckning och en nyhet.
Och jag måste göra tummen upp för detta inlägg.
Ryggrad,
Självklart kan Vilks åka till SION men då blir han en politiker. En konstnär måste ju förhålla sig på samma sätt till alla religioner som verkar förtryckande. Att Lars Vilks medverkar som talare hos SION är slutet på hans verksamhet som konstnär och början på hans tid som politiker.
Blader,
Nej där har du helt fel. Du verkar vara fången i ett ideologiskt tänkande. Det hämmar din fria tanke.
Voltaire lär ha sagt till någon opponent att han föraktade dennes åsikter, men var beredd att offra livet för rätten att yttra dem.
Man måste alltså försvara rätten att utan censur publicera åsikter i vilket ämne som helst och i vilken riktning som helst. Men – för att detta ska vara möjligt måste också allt som publiceras bli förmål för en genomlysande öppen debatt.
Det sagda illustrerar två tankar som man måste hålla i huvudet samtidigt för att kunna analysera Lars Vilks antimuslimska konstverk.
Dagarna efter den 11 september 2001 förklarade George Busch krig mot terrorismen. Han jämställde i praktiken de religiöst fanatiska massmördarna med alla rättrogna muslimer, som helt enligt Koranens ord fördömer angrepp på oskyldiga människor av alla slag. Att utpeka hela den muslimska världen som motståndare var ett fruktansvärt tillvägagångssätt och ett decenium senare kan vi också konstatera att Buschs ”war against terror” har misslyckats. Hur många liv hade räddats och hur hade världen idag sett ut om extremistern i stället hade isolerats?
Lars Vilks, som har blivit helgonförklarad av nästan hela kultursverige, ingår med sina antimuslimska konstverk som en del i den USA-ledda kampanjen, som inte gör någon skillnad på den lilla klicken självmordsbombare och hundratals miljoner vanliga muslimska människor. Vilks konst, med profeten Mohammed som självmordsbombare, är alltså sämsta sortens politiska hetspropaganda. För detta måste han i yttrandefrihetens namn ställas till svars, på samma grund som man måste kritisera t.ex. upphovsmännen till ”skämtteckningar” av judar i tyska tidningar på trettiotalet.
I Sverige har vi en unik grundlagsfäst medborgerlig rätt att utan några som helst hinder ge ut tidningar och böcker. Frågan är om vi ska kunna försvara detta i den pågående internationella samordningen. Vi kanske inte behöver försämra våra grundlagar, utan tvärtom åstadkomma ett internationellt genombrott för vår genomtänkta svenska modell av yttrande- och tryckfrihet, precis som man i EU alltmer har godtagit att alla myndighetshandlingar ska vara allmänt tillgängliga. Men då krävs det en levande debatt. Om vi blandar samman yttrandefriheten med en påhittad ovillkorlig rätt att slippa kritik, går det nog inte så bra.
/Per Gröndahl
Så du menar att samtliga konstnärer eller personer som kallar sig konstnärer upphör att vara konstnärer och blir till politiker i det ögonblick de kan förknippas med något som liknar politik? Intressant observation. Om den konstnärliga produktionen är lika med noll och allt som återstår är en titel och några tidningsrubriker kan denna med lätthet bytas ut mot en annan. Den analysen håller jag med om. Begreppet är ju redan intetsägande. Problemet är att Vilks är konstnär på riktigt. Så varför uppstår problemet först när det gäller Vilks? Jag vänder mig mot det selektiva urvalet hos antirasisterna och kultursidorna.
Ny skrubbad version;
Rubrik; Lars Vilks och yttrandefriheten
Voltaire lär ha sagt till någon opponent att han föraktade dennes åsikter, men var beredd att offra livet för rätten att yttra dem.
Man måste alltså försvara rätten att utan censur publicera åsikter i vilket ämne som helst och i vilken riktning som helst. Men – för att detta ska vara möjligt måste också allt som publiceras bli föremål för en genomlysande öppen debatt.
Det sagda illustrerar två tankar som man måste hålla i huvudet samtidigt för att kunna ta ställning till Lars Vilks antimuslimska konstverk.
Dagarna efter den 11 september 2001 förklarade George Busch krig mot terrorismen. Han jämställde i praktiken de religiöst fanatiska massmördarna med alla rättrogna muslimer, som helt enligt Koranens ord fördömer angrepp på oskyldiga människor av alla slag. Att utpeka hela den muslimska världen som motståndare var ett fruktansvärt tillvägagångssätt och ett decennium senare kan vi också konstatera att Buschs ”war against terror” har misslyckats. Hur många liv hade räddats och hur hade världen sett ut idag om extremisterna i stället hade isolerats?
Lars Vilks, som har blivit helgonförklarad av nästan hela kultursverige, ingår med sina antimuslimska konstverk som en del i den USA-ledda kampanjen, som inte gör skillnad på den lilla klicken mördare och hundratals miljoner vanliga muslimska människor. Vilks konstverk, med profeten Mohammed som hund, är värsta sortens politiska hetspropaganda. För detta måste han i yttrandefrihetens namn ställas till svars, på samma grund som man måste kritisera t.ex. upphovsmännen till ”skämtteckningar” av judar i tyska tidningar på trettiotalet.
I Sverige har vi en unik grundlagsfäst medborgerlig rätt att utan några myndighetshinder ge ut tidningar och böcker. Det leder till en vidsträckt yttrandefrihet också på andra områden, som inte går att skydda i lag, t ex den konstnärliga friheten. Frågan är, kan vi försvara detta i den pågående internationella samordningen? Ja, vi kanske inte behöver försämra våra grundlagar, utan tvärtom kan åstadkomma ett internationellt genombrott för vår egen under 250 år utvecklade svenska modell av yttrande- och tryckfrihet, precis som man i EU alltmer har godtagit att alla myndighetshandlingar ska vara allmänt tillgängliga. Men då krävs det en medveten och levande debatt. Om vi förväxlar yttrandefriheten med en påhittad ovillkorlig rätt att slippa kritik, går det nog inte så bra.
/Per Gröndahl
Willy Lorens,
Hej Willy!
I alla diskussioner jag har haft med Lars har jag försökt uppmärksamma honom på skillnaden mellan personligt samvete och ”det som gäller”, mellan vad man själv känner är sant, gott eller skönt, och vad som anses vara sant, gott eller skönt.
Jag har misslyckats varenda gång – utom vid ett tillfälle, i en bisats, efter en insisterande fråga, då han plötsligt gick med på att det kan finnas en skillnad mellan ”vara” och ”anses vara”. Typ: ”OK, om det nu är så viktigt för dig”. Förutom att det överraskande medgivandet ruckade på fundamentet för hans omfattande teoribygge, öppnade det också mina ögon för orsaken till den återkommande motsägelsen i detsamma. Denna skillnad finns inte för honom därför att den inte betyder något för honom. Han har själv aldrig sett den!
För Lars Vilks är konsten inte intressant för att den någon gång har talat till honom som människa. Sålunda är den också något av ett mysterium. Därav den omfattande kartläggningen av konsten och konstvärlden, därav hans strikta institutionsteori och därav hans förtjusning i topplistor som värdemätare.
Inom konstens sfär kan en sådan brist leda till fascinerande egensinniga resultat. Men i diskussioner om politik blir det snarare förvirrande om man ständigt måste hänvisa till vad som anses rätt eller fel, extremt eller normalt, i Sverige och ”där borta”.
Hannes Fossbo är nog inte den ende som blir konfunderad. Vad tycker karln egentligen? Svaret är – ingenting! Han förhåller sig bara till hur många och vilka som tycker olika saker. I Lars Vilks ögon handlar detta inte om hans personliga åsikter, utan om en teatral maktkamp mellan olika ”åsikter”, vilka i sig inte betyder något.
Man kan försvara en sådan strategi med att det är vad vi alla gör, förhåller oss till andras åsikter. Det är också möjligt att det är sant, att det inte finns någon grund för ett personligt samvete, att det inte finns någon skillnad mellan ”vara” och ”anses vara”. Men det spelar ingen roll. Det är ändå en trosfråga. Man får välja, och det enda vi har att utgå ifrån är den berömda magkänslan. Känns det som om jag har något inom mig – ett ansvar, ett val, en fri vilja? Eller känns det inte så?
Vi vet vid det här laget vad Lars Vilks känner. Vi vet också vilka konsekvenser det får: När han för första gången uttalar en politisk åsikt är det som stöd för en högerextrem, främlingsfientlig organisation.
(Förlåt Lars att jag talar om dig i tredje person på din egen blogg, men jag tyckte ditt märkliga svar på Willys fråga krävde en förklaring.)
Du menar alltså att om en hög företrädare inom moderaterna försvarar Al-Qaida att det då inte skulle bidra till att legitimera samma politiska rörelse? Och du måste veta väldigt lite om Vilks bakgrund om du menar att han inte har hädat både kristendomen och judendomen på samma gång.
Dock begriper jag inte hur Israel kommer in i bilden men det är typiskt för vänsterradikala element att i tid och otid dra in Israel i alla möjliga och omöjliga diskussioner. Men hade Israel varit en teokrati, och inte en demokrati, förstår jag verkligen inte varför de har fria media och en högsta domstol som primärt bygger på en sekulär lagstiftning, och inte minst varför Israel i så fall har ett lagskydd för homosexuella som övergår de flesta länder i Europa?!
Humanist,
Det är Lars Vilks som har dragit in Israel i diskussionen genom att ge sitt stöd till SION. Jag vill bara peka på hans och dina inkonsekvenser.
I intervjun med Sveriges Radio stödjer Vilks SION och hänvisar till republikanska partiet.
Hans kritik av islam får relevans i den utsträckning religionen används för politiska syften. Då borde Vilks vara försiktig med att stödja SION och hänvisa till republikanska partiet;krafter som öppet använder religionen (fast andra religioner) för politiska ändamål.
Dessutom: genom att klistra politiska etiketter på andra begränsar du både dig själv och den andre.
Blader,
Du anvnder i normal ordning associationsargument för att framställa Lars Vilks som anhängare av det Republikanska partiet i USA endast för att han är inbjuden för att tala om sina egna erfarenheter om politisk islam av SION.
Det enda Vilks har påpekat är en koppling mellan republikaner på hög nivå och SION vilket naturligtvis bidrar till att legitimera samma rörelse. Du bör nog snarare själv försöka hitta bättre argument än så för att övertyga mig och andra om att Vilks stöder både republikanerna i USA och israelisk politik om du önskar att framstå som en seriös debattör.
Själv är jag bara glad för att det är en debatt. För den personliga seriositeten växer ju ofrånkomligt i kvadrat med detta. (glad, glad!)
”Hej, jag heter Lars Wilks och tänker gå och ta livet av mig.” Gjorde han det på riktigt. Finns det ingen bakom den konst han visar upp. Någon som känner eller bryr sig vad andra bryr sig om.
Signaturen Yngve kom något på spåret, men lyckades inte ta sig riktigt ända fram. Men man kunde känna doften av
akilleshälen, dold för allt och alla. En skör tråd, vibrerande men som aldrig går av.
Skulle vilja sitta ner med Lars Vilks och tala, inte om hans konst utan om honom själv.
Du kanske skulle lagt till; ur koranens perspektiv – ”oskyldiga”.
Tack Yngve för en intressant och klargörande kommentar.
Per Gröndahl,
”Om vi förväxlar yttrandefriheten med en påhittad ovillkorlig rätt att slippa kritik, går det nog inte så bra.”
Helt enig. Om religiösa människor i Sverige tror att religionsfriheten innebär en obetingad rätt att framföra sin religiösa övertygelse om gudar och profeter utan att bli ifrågasatt har man totalt missförstått vad religionfrihet handlar om.
Humanist. Du tog orden ur min mun. Fast herr Gröndahl hade väl annat i tankarna.
CeDe,
Tack Cede. Men Per Gröndahl framför fler kloka tankar som denna: ”Man måste alltså försvara rätten att utan censur publicera åsikter i vilket ämne som helst och i vilken riktning som helst. Men – för att detta ska vara möjligt måste också allt som publiceras bli föremål för en genomlysande öppen debatt.” Eftersom inget har blivit mer genomlyst än Vilks lilla rondellhund, och hans intentioner med teckningen, menar han naturligtvis att intentionen till de våldsbenägna muslimerna måste ifrågasättas och problematiseras på ett djupare plan. Här befinner sig dock Per Gröndahl på djupt vatten eftersom han riskerar att bli stämplad som islamofob och främlingsfientlig rasist om han ifrågasätter islam där hela hans karriär hänger på en mycket tunn tråd. Men jag måste ändå berömma honom för hans oerhörda mod och civilkurage som vågar riskera hela sin framtid.
På Pamela Gellers blogg Atlas Shrugs läser jag delar av Lars Vilks avbön:
”SION är en försvarare av de grundläggande värdena i den västerländska kulturen”.
Ett glasklart politiskt och ideologiskt ställningstagande för den antimuslimska organisationen, vilket han tidigare mörkat med hänvisning till något slags ”forskningsuppdrag”.
”Kongressen kommer att utförligt diskutera…sanningen om islam, jihad, islamisk överhöghet och muslimer.”
Med tanke på att kongressen skall avhandla just ”sanningen om muslimer” undrar jag, vet någon välinformerad om Lars har med sig sin samling av ”Typiska muslimska uttryck”, att läsa högt ur.
Ja, åh vad jag är glad för att vår Lars äntligen har hittat sin livsåskådning till slut.
Tänk, Bar Mitzvah – i New York!
Vikten av dessa värden har väl Lars Vilks aldrig förnekat, så den inställningen är väl knappast något nypåkommet och fullt förståeligt är att han ser det som intressant att studera hur också andra önskar hävda den uppfattningen. Det är väl heller ingen nyhet att Rondellhunden testade yttrandefriheten genom att samtidigt ge islam en välbehövlig känga.
Dessutom anar jag att Lars Vilks sedan länge är fullt införstådd i mänsklig ofullkomlighet och för honom syns nog den här aktuella föreställningen vara bara ren underhållning.
Vi trycker in ett ”mest” framför bara.
Fråga till Per Gröndahl
Du skriver: ”Vilks konstverk, med profeten Mohammed som hund, är värsta sortens politiska hetspropaganda. För detta måste han i yttrandefrihetens namn ställas till svars.”
Vad menar Du konkret med ”ställas till svars”? Menar Du kanske att han ska släpas i smutsen, men så är väl gjort gång på gång. Eller menar Du kanske: Yrkesförbud, lemlästning, död eller domstol. Eller evig förbannelse, eller …
R Berg
Och jag utgår ifrån att Dan Jönsson finns på plats i New York så att vi konstintresserade snabbt får en initierad anmälan. För inte är väl han kvar i Flen? Händelsen är ju redan nu konsthistorisk!
Lars nya kompisar…
Paul Weston at SION Conference
EDL – Stockholm Demo – Pamela Geller’s Rousing Speech (4th August 2012)
googla….
Det vill nog till många aktörer för att uppnå en sekularisering av islam. Kritik och debatt och aktivt engagemang, på samma sätt som gjorde att kristendomen drevs till modernisering. Men det kommer att ta tid som Lars Vilks har yttrat, och islam får väl dessutom ses som lite mer – al dente.
Vi?
Googla: Vilks på möte med tongivande antimuslimer
You Tube: Michael Coren & Pam Geller on the 2012 SION International World Freedom Conference
Du börjar så smått och hetsa upp dig mohammad. Du behöver inte vara orolig. Lars Vilks lierar sig inte med någon, han iakttar.