1506: Interaktivt i Ryssland och London

Igår inleddes rättegången mot punkaktivistgruppen Pussy Riot. Hur Pussy Riot skall kategoriseras är inte givet men deras framträdanden kan utan svårighet placeras i bildkonstsammanhang. Deras starkt provocerande framträdande i en grekisk-ortodox kyrka är helt i enlighet med konstens överskridande traditioner. För att det skall fungera krävs ett samhälle som Ryssland. Konstvärldens ställningstagande är därför enkelt och entydigt. Upproret mot diktatoriska anspråk och kopplingen mellan religion och politik är i det här fallet oproblematisk. Hade det skett i Sverige kunde medlemmarna möjligen ha fått krav på att erlägga företagsbot men bortsett från det skulle det ha varit svårt att tänka sig någon allvarlig opposition. Icke desto mindre är gruppen värd allt stöd den kan få.

 

Betydligt stillsammare går det till i Tate Modern där Tino Sehgals These Associations har fått stor kritikersuccé. Sehgal har alltsedan sitt genombrott 2005 på Venedigbiennalen lyckats med att ständigt inhösta nya framgångar. Det är knappast någon överskridande konst snarare ett lyckat sätt att kombinera en rad befintliga attityder. Hans arbeten är immateriella utom i själva uppförandet. De ger ett starkt intryck av att vara verkliga och interaktiva. De har blivit alltmer interaktiva genom att hans skådespelare tar kontakt med publiken och inleder samtal. ”Skådespelarna” är inte professionella utan letas fram av hans producent Asad Raza. Försäljningen av hans produktioner sker genom muntliga överenskommelser och innebär att köparen har rätt att uppföra verket enligt Sehgals instruktioner. Konstnären tillåter inte någon dokumentation av uppförandet men det har visat sig omöjligt att förhindra detta. I These Associations ingår en stor trupp som agerar enligt bestämda koder. Då och då uppsöker några av dem besökarna och inleder ett samtal genom att berätta någon livserfarenhet. Medan Berlinbiennalens försök att skapa en politisk verklighet i skala 1:1 inte blev särskilt övertygande är Sehgals ”verklighet” inlemmad i en uppenbar fiktion. Något som alltså konstvärlden intensivt applåderar. En glimt av föreställningen kan man se här.

 

Det här inlägget postades i aktuellt i konstvärlden, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

3 svar på 1506: Interaktivt i Ryssland och London

  1. *.morr skriver:

    Hur gick det med häxjakten på dina videoupptagningar av Mr. Sehgals performance? Vill minnas att det var en del svårigheter med att få videon att bosätta sig på nätet.

  2. Lars Vilks skriver:

    morr. På YouTube blev det stopp men det gick smärtfritt på Vimeo.

  3. Emmy skriver:

    På svt:s debattsida har det pågått en mindre storm de senaste dagarna, professor Elena har fått mycken kritik för att hon blandade i dig Vilks, i frågan Pussy Riots. Många har dock tagit dig i försvar, det finns hopp på ålderns höst!
    http://debatt.svt.se/2012/07/31/fallet-handlar-om-mer-an-ratten-att-lattja-pa-en-helig-plats/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.