1498: Haspen på

Konsten har gått in i sin sommarfas och vi får vänta några månader innan nya biennaler annonserar sina glada budskap. Fast vi kan redan se vad som väntar oss. Sist ut innan sommaren var Sydneybiennalen som öppnade för en vecka sedan under temat All our relations. Sydneybiennalen är finansierad med allmänna medel men brukar å andra sidan vara sällsynt harmlös. Den är en del av den australiensiska identitetskulturen och det är därför den har sin budget säkrad. Snäll och trevlig och med ett bestämt avståndstagande från den aggressiva modernismen såsom det deklareras:

 

“We are moving on from a century in which the radical in the arts largely adopted principles of separation, negativity and disruption as strategies of change. Based on oppositional thinking, such modernist principles proved tenacious and acted as a default criticality in a world in which the drive to progress became more complicated and the consequences more ambiguous.”

 

Bland annat har man grävt ett hål genom ett av golven för att visa vår relation till jorden. Mer här.

 

I september dyker det upp tre biennaler. Roger M. Buergel styr över Busanbiennalen med temat Garden of Learning. Vi skall där lära oss att man kan lära av konsten. I Taipei handlar det genom Anselm Franke om “the current situation of a global systemic crisis.” I São Paulo blir det poetikens ihärdighet.

 

Om jag skall säga något om konstens situation är det att den numera fullständigt regeras av en bestämd språklig diskurs. Dessa språkliga diskurser styr konstant in på spåret att vi har blivit globala i en värld av positiv mångfald. Denna öppenhet är ytterligt begränsad genom alla de villkor som måste uppfyllas för att man skall få vara med och spela i den internationella samtidskonsten. På många håll framhålls betoningen av den sinnliga upplevelsen men man skall inte tro att den äger någon frihet skild från det fastslagna regelverket. Sinnlighetens uppgift är främst att visa att konsten är en viktig alternativ väg till förståelse av den globala politiken.

 

Dock för man tillägga att detta förhållande innebär att allting kan förändras genom en enkel förändring i diskursen innehåll. Visserligen är det för närvarande inte aktuellt men så småningom kan det bli ett måste. Samtidssituationen ger också vid handen att vi med stor precision kan ange var konstens gränser går. Och att det inte är aktuellt att överskrida dessa. Haspen är med andra ord pålagd för trivsamma och ansvarstagande konststunder.

 

Det här inlägget postades i Biennaler, konstteori. Bokmärk permalänken.

4 svar på 1498: Haspen på

  1. vederso skriver:

    Dear mr. Vilks, I have a question. Because I got into a debate about your performance at Uppsala 2010,
    which was interrupted, the writer of a article says your film of the homosexuel Mohammed was also released by you on the internet. I opposed and I believe this Waarheidszoeker (Truthseeker) is in fact the provocateur. I just like to know one thing. Was your film shown in Uppsala 2010 ever online?

    http://www.dagelijksestandaard.nl/2012/07/moslims-provoceren-is-geen-kunst

  2. Lars Vilks skriver:

    Vederso. The film you talk about is not mine but the iranian artist Sooreh Hera (living in Amsterdam). This film was censored when it should be shown in Haag. This film was shown as an example of the border of art.

  3. vederso skriver:

    The debate took the whole of yesterday and ended in peace.

    http://www.dagelijksestandaard.nl/2012/07/moslims-provoceren-is-geen-kunst

  4. Eviga Emily skriver:

    Låt oss leka Igår –
    Jag – Flickan i skolan –
    Du – och Evigheten –
    den Osagda Sagan –

    Lindrande min törst
    vid mitt Lexikon –
    Logaritm – till Dryck –
    var Beska droppar –

    Något annat – måste vara –
    Sömn färgas av Drömmen –
    Morgonens sluga röda –
    den Blinde dras – i tömmen –

    Ännu på Äggstadiet –
    Hackande sitt Hölje –
    När du rubbade Ovalen –
    och Fågeln följde –

    Bojorna bleknar- sägs det –
    För de befriade Sig –
    Medborgare – Rättighet –
    Men aldrig – för mig –

    Var min sista gåva;
    När jag sov – i huset –
    Var mitt första mirakel;
    Insläppt – med ljuset –

    Kan Lärkan återfå Skalet –
    Lättare – för Himlar –
    Skulle inte Banden smärta mer
    Än Innan?

    Skulle inte Hålans plåga skava
    På Mannen – som flytt –
    Tillräckligt långt för att känna –
    Sedan – dömd på nytt –

    Gud av Fängslet
    liksom av allt Fritt –
    Låt min Frihet
    vara Mitt –

    Emily Dickinson, översatt/ tolkad av sitt moderna medium Gurun Gudrun, önskar alla en skön sommar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.