1429: Tauba Auerbach och Alexander Gutke på Malmö konsthall

Idag var det pressvisning på Malmö konsthall. Tauba Auerbach och Alexander Gutke visas fram till den 10.6. Utställningen representerar en väsentlig aspekt av samtidskonsten, den indirekta estetiken, alltid invävd igångbara  berättelser och referenser.

 

Tauba Auerbach (född 1981, USA) är en ”emerging artist” som väckte uppmärksamhet när hon ställde ut på Deitch Projects 2009. Året därpå var det dags för Whitneybiennalen. Hennes främsta signaturverk är ”vikta” målningar, ”Folds”.

Tillverkningsmetoden består i att dukarna viks och förses färg enligt det mönster som uppstår. Sedan sträcks de och stryks. Effekten blir att ytan ser tredimensionell ut.

 

Hennes utställning (först visad i Bergens kunsthall) har namnet Tetrachromat vilket refererar till att det finns en liten grupp, framför allt kvinnor, som har fyra receptorer för att uppfatta färg mot normalt tre. Dessa kan uppfatta ytterligare en dimension i färgen. Auerbach strävar efter att uppnå en liknande effekt med sina målningar, vävda strukturer och artist’s books. Jag har haft ögonen på Auerbach under några års tid och jag fick också tillfälle till ett intressant samtal med konstnären. Tidstypiskt strävar hon efter att åstadkomma en indirekt estetik. Den direkta estetiken, alltså att komponera och välja färg i en traditionell subjektiv anda är inte trovärdigt i samtidskonsten eftersom det påkallar ett modernistiskt arbetssätt. Auerbach ger upp tillräckligt mycket av kontrollen över estetiken för att hennes arbeten skall bli gångbara på samtidsscenen. Helt vattentätt är det inte då hon trots allt gör sina färgval och som hon själv säger, tar bort de som ser alltför estetiska ut – och de som blir alltför svaga. Hon har hittills framgångsrikt lyckats med att variera sina produktionsmetoder och hennes Auerglass (2009), en specialbyggd orgel säger något om detta. Auerbach har etablerat sig på kort tid och kommer förmodligen att toppa sin karriär under de allra närmaste åren. Konstmarknaden har redan fått upp ögonen och för en vecka sedan klubbades en av hennes målningar för $86.500 på Phillips de Pury i New York.

Tauba Auerbach berättar om sina artist’s books. Till vänster konsthallschefen Jacob Fabricius. Mannen med kameran är dokumentärfilmaren Janssen Herr som håller på med en dokumentärfilm om mig.

 

Medutställaren är Alexander Gutke, utbildad på Malmö konsthögskola. Han deltog i Modernautställningen 2010. Även Gutke arbetar också med indirekt estetik som i stor utsträckning handlar om film av äldre modell och projektorer. I ett av hans arbeten, Exploded View (2005) kan man se bilder från en i 81 delar uppsnittad diaprojektor. Bilderna visas i en identisk projektor. Återigen operationen att begränsa det subjektiva valet till själva metoden som han sedan följer konsekvent. Att det är 81 bilder beror naturligtvis på att så många kan man placera i ett traditionellt karusellmagasin. Resultatet är en tämligen kärv framställning av innanmätet i projektorn. Men en del av hans fotografier som kan bestå av upprepade exponeringar av en text eller en lång serie av bilder från hans ateljévägg förmedlar en mera traditionell bildläsning inom ramen för den konceptuella och minimalistiska estetiken.

Alexander Gutke (i ljuset) med en projektion som visar en animation av en smältande film.

 

Samtidskonstens väg till estetiken är lång och besvärlig men måste så vara. Det finns inga enkla lösningar i sikte.

 

 

Det här inlägget postades i Konstkritik, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

8 svar på 1429: Tauba Auerbach och Alexander Gutke på Malmö konsthall

  1. Rolle skriver:

    Är Tauba Auerbach målning ovan ”bra konst”? Vad är det i så fall som gör den till det? Är det tekniken? Är det ”motivet”?

  2. Lars Vilks skriver:

    Rolle. Kosntvärlden menar att det är bra konst, ändå inte den bästa, men bra, åtminstone för närvarande. Produkten, alltså målningen i sig själv är inte tillräcklig utan omständigheterna är också något som man tar hänsyn till, alltså metod, hur och varför samt referenser (till vetenskap, idéhistoria etc). Målningen i sig är ett fängslande resultat men skulle ha varit banalt om inte tillkomsthistorien med dess förgreningar hade funnits.

  3. anon skriver:

    Men hur bra kan det vara om köparna slänger in konsten på auktion efter bara ett eller två år?

    Är det inte bara bubbelkonst?

  4. mohammad skriver:

    Rolle,

    Konstvärlden bestämmer.

    Typ som när den nyreparerade bilen rasar igen redan i första kurvan.

    Förståelsen kommer inte förrän reparatören förklarat ”tillkomsthistorien med dess förgreningar”.

    Typ ”glömde dra hjulbultarna” vilket torde vara konsensus i bilmekkarvärlden…

  5. Cecilia skriver:

    Gutke är en personlig favorit. Kul att han har nått konsthallen.

  6. Cecilia skriver:

    Du borde nog byta mekaniker…? Känns lite förlegat, även bilmekkarbranchen lever vidare i patritet med den omvärld de befinner sig i.

  7. PM skriver:

    Fantastiskt, vilken uppfinning!…ja en sån målning vill jag ha på min dödsbädd!

  8. Cay Elané skriver:

    Jag jobbade 6 mån på Moderna i Stockholm o det va en tavla (helt blå) som jag inte begrep ett dyft av. Men när konsthallschefen förklarade infann sig ett ”Aha”. Så visst behöver viss konst sin förklaring för att bli tydlig. Håller med din beskrivning!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.