Angående Maria Linds utställning om abstraktion i Tensta konsthall har signaturen Lisa Ekenberg i kommentarerna menat att den är en skandal eftersom samarbetet med Bukowskis inte kan undgå att skapa en förbindelse till ägarna Lundin Oil. Nils Forsberg (Expressen) menar att man borde ha undvikit ett sådant samarbete. Jag tror dock att Maria Lind kan rida ut en sådan kritik. Övriga recensenter är uppmärksamma på den något fatala situationen men problemet är generellt. Den internationella samtidskonstens socio-politiska kritik av kapitalismen finansieras genom storfinansen. Trots många vackra ord och revolutionära idéer sitter de alla vackert i samma båt. Lind kan lugnt säga att varsågod och diskutera saken. Vilka pengar skall man ta emot och vilka skall man inte? Förutsättningen för konstinstitutioner är idag, åtminstone delvis, beroende av sponsorer. Om kapitalismen ägde en röst som kunde kommentera dess intervention skulle denna röst kunna säga: Vi sponsrar kritiken mot oss, även de delar som önskar politisk aktivism och revolutioner. Så skulle den neoliberala högervinden kunna säga med största tillförsikt. Konsten har svårt att göra sig gällande när verkligheten tränger sig på och är bäst på fiktion och kittlande interna nöjen. Och producerar i praktiken spännande kultur.
Angående Miriam Bäckströms utställning, som jag tidigare har skrivit om, finns det två läsvärda recensioner. Linda Fagerström (Helsingborgs Dagblad) genomför en av de värsta sågningar jag någonsin har sett. Något orättvis tycker jag att hon är, men parollen för en kritiker borde vara att hellre fälla än fria. Conny Malmqvist har prövat sig på med konstkritik i dialogform (KvP) och en av rollerna (givetvis helt fiktiva och tillfälligt benämnda personer) spelas av en person med mitt namn.
Ganska enkelspårigt som vanligt från vänsternischen.
En ganska stor del av de skattefinansierade bidragen
från stat och kommun kommer från företagsbeskattning
av, låt oss säga, bolag med ganska varierande affärsmodeller.
Så vad är skillnaden?
”Det intet öga ser det intet öga gråter”.
Ganska 3ggr! Dåligt måste erkännas.
Makt/pengar ”korrumperar” sägs det – säkert då även på ”omvänt” sätt kanske – dvs att det som pengar köper, förändrar förvärvaren syn på sikt? Möjligen precis likadant med ”enkelspårigheten från ”vänsternischen” – fast tvärtom… Kanske är det en viktig symbios, som tillhör en växelverkan som är grundläggande för de senaste århundradenas västerländska samhällsutveckling?
Även om det känns som om det är en lite trött sådan idag, möjligen på väg att förändras/hitta ett nytt stadium… Eller vad säger du, CeDe? (glad gumma)
Säkert är det så, Glada Gumman – hjulet rullar. Det som är upp ena stunden är ner den andra. Och till slut hamnar allt i total harmoni…eller?
CeDe,
Ena stunden upp och andra ner, till slut total harmoni – ledsen, men jag fattar inte riktigt.
..eller i diket, vad vet jag?
CeDe,
Tror nog att Gudrun har mer pejl. Har du hört med henne?
Pingback: Debatten: Tensta Konsthall – Bukowskis « andkitsch