Del 1347: Nestor Magicus Ulf Linde

Jag har ägnat några timmar åt att läsa Ulf Lindes nyligen utkomna bok Sammelsurium. Den har recenserats flitigt och överlag mottagits väl. Ofrånkomligen har Linde något han är angelägen om att säga. Och ingen tvekan om att hans skrivande är stimulerande. Ulf Linde varken ”fokuserar”, ”lyfter fram” eller andra modesvängar, hans ordval är luckert och han håller fast vid konjunktiven.

 

Men så var det innehållet. Är Linde relevant i samtidskonsten? Förstås inte. Obändigt fortsätter han att hävda modernismens konstteori, konstens outgrundliga essens.

 

Han undrar om man kunde ha en ”apofatisk estetik”: ”En som hävdade att ett konstverk måste ha en ’omeddelbar’ inre kärna om det skall överleva?”

 

Frågetecknet är mest utsmyckning, för Lindes tvivel är retoriskt:

 

”Ett evigt värde bortom alla stilar? (Evigt, eftersom det i så fall inte härrör ur en historisk föränderliga kultur utan ur släktet Homo sapiens beskaffenhet, dess natur – vårt allmänna intryck av att finas till.)”

 

Lindes stora ansträngning är att förstå vad som sker när han, och andra med samma benägenhet, lever sig in i konstverkets form och blir ett med det. Lämpliga objekt för sådana existentiella språng finner han t ex av Rembrandt, Picasso, Henri Michaux, Tommy Östmar, Harald Lyth. Däremot hejdar han sig med största bestämdhet inför Andy Warhols Brilloboxes. Det går alltså inte att uppnå: Och se, då jag blickade mot Brilloboxarna blev jag själva brilloboxen, ja rentav allihop på en gång. Inga socio-kulturella konstuppfattningar för Linde som också passar på att avfärda samtidskonsten: ”allmänbegreppet konst, en numer sprucken påse vars innehåll runnit ut.”

 

Nå, det där med ”omeddelbar” inre kärna ingår i den generella konstuppfattningen. Inte ens samtidskonsten i sin mest programmatiska framtoning förnekar konstens status som öppen tolkningsmöjlighet. Konstverket förutsätts, i sin yttersta eller innersta mening, representera det strängt subjektiva, det singulära. Allting är givetvis i grund och botten singulärt och därmed oförklarligt och mystiskt men vi brukar inte se sådant som sopkärl och bilindustri ur den aspekten. Konstens singularitet är, alltsedan de tyska romantikerna framgångsrikt ansträngde sig, upphöjd och andlig. Även den kallhamrade socialkritiken landar i konsten som ett existentiellt uttryck eller ”alternativ kunskapsform” (alltså outgrundlig).

 

Vad Linde vägrar se är varifrån hans konstuppfattning härrör. Den är inte så gammal, uppenbart romantisk och moderniserad med modernism. Med den inställningen kan man sedan tillskriva alla tider sin egen teori och upplevelse. Bevisföringen är enkel: När man känner att det är rätt är det rätt. Genom uppenbarelse.

 

Från Tommy Östmar hämtar han den intressanta meningen: ”Känslan av att känna igen något man aldrig har sett. Bilden bakom bilden.”

 

Inte heller det är så märkvärdigt. Om det skapas något nytt eller delvis nytt hur är det möjligt för oss att acceptera det alldenstund det bryter regelverket? Hur kunde konstvärlden anamma Picassos Flickorna i Avignon? Eller Duchamps Fountain? Man vänjer sig, infogar det i en kontinuitet och drar fram motiv för att det är meningsfullt.

 

Men Linde är som sagt läsvärd.

Tommy Östmar: Hårtorkar

Östmar uppfattas inte som en del av den internationella samtidskonsten. Ändå målar han i en stil som man återfinner hos en lång rad internationella storheter. Skälet är att han inte placeras i en sådan kontext utan ingår i en modernistisk tradition. För att åstadkomma en ändring och göra de sevärda hårtorkarna tillgängliga för samtidskonstvärlden krävs en teori som är bättre än Lindes.

 

Det här inlägget postades i konstteori. Bokmärk permalänken.

7 svar på Del 1347: Nestor Magicus Ulf Linde

  1. Bastion Styrbiskop skriver:

    Jag blir inte riktigt klok på Linde. Eller varför jag gillar honom… Är han för mig nån sorts entertainer, en personality ljusår ifrån kulturmarxistiska kloner och fisliberala nobodys som konstvärlden består av?

    Är det kanske det faktum att han har ett språk både i tal och skrift som får en att stanna till och lyssna? Alltså en personlig talang mer än innehållet?

    Vad jag inte får ihop är Duschampprylen. Det hör väl till det som kom efter modernisterna. Varför är det bara Duschamp och ingen annan postmodern kons somt faller Linde på läppen…

  2. TJ skriver:

    Jag tycker att du avfärdar Östmars intressanta mening lite väl lättvindigt Lars. Östmar syftar väl knappast på konstvärlden som institutions reaktion utan på tja, mig till exempel. Att vi (alla) inte har full koll på de bilder vi har lagrade i huvudet och därför lite till mans kan få denna sense of wonder inför en ovan bild. Hur djupt nu det är eller inte är.

  3. Lars Vilks skriver:

    Tj. Jag syftade inte specifikt på konstvärlden utan på vad som kan finnas i hans yttrande. Och jag menar att det inte är så märkligt, att man även personligen kan känna igen något utan ha sett det. Det ligger latent i den kreativa situationen. Men det är samma sak för konstvärlden när den skall känna igen något den inte har sett. Var och en som håller på med kreativt arbete bör kunna förstå vad som menas.

  4. Mattias skriver:

    I Mjölby har vi fått en rondellpotatis, den utmanar såväl modernister som postmodernister och samtidskonsten…

    http://www.mjolby.se/18299.html

  5. TJ skriver:

    Jag menar att man inte skall frånkänna vikt eller bagatellisera konstupplevelsens ögonblick, dess autenticitet för att prata Linde, åtminstone som jag förstår honom. Att detta _ögonblick_ i efterhand rationaliseras för att passa in i den konsthistoria man själv bekänner sig till är annan sak. Sagt som försvar för Linde.

  6. CeDe skriver:

    Humanist, eller någon annan som vet efterspelet för de
    tre häktade för förberedelser till mord vid Röde Sten
    och Imamens beslagtagna dator. Jag är inte uppdaterad
    här, men ändå lite nyfiken.

  7. Humanist skriver:

    CeDe,

    Jag är dessvärre inte uppdaterad. Det har varit förvånansvärt tyst i medierna?!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.