För ett par veckor sedan skrev Elisabeth Gerle en artikel (SvD) med titeln ”Att kränka är ingen rättighet”. Gerle är inte precis någon världsmästare, hon har t ex ansträngt sig att visa att Humanisterna egentligen är Sverigedemokrater, men artikeln är ett bra exempel på famlande i mörkret för att få stopp på just ”rätten att kränka”. Har man yttrandefrihet har man också kränkningen. Yttrandefrihetens idé är att föra fram obekväma åsikter och görs det kommer ofelbart kränkta eller djupt kränkta att ta åt sig. Alla kränkningar är naturligtvis inte lika bra men det har visat sig vara svårt att sortera. Utgångspunkten för artikeln är stängningen av kommentatorfälten på ett antal tidningar. Tanken bakom denna åtgärd är att avlägsna oönskade politiska åsikter. Med den pedagogiska tanken att man kan förhindra spridningen av dessa. Min åsikt är att det är högst tveksamt om det har någon effekt. Åsa Linderborg (Aftonbladet) vill gå ännu längre och rensa ut skribenter (Ulf Nilson) i Expressen. Det är sålunda ett liv och ett kiv och det kacklas i hönsgårdarna.
Men åter till Gerle. Hon samlar sig till en motsägelsefull ståndpunkt:
”Åsikter, föreställningar och trossatser måste kunna kritiseras och diskuteras. Att kräva skydd mot all kritik mot religion är alltså inte en demokratisk rättighet, trots att det finns länder inom FN som driver på för att få igenom sådana rättigheter. Men att använda kränkande tillrop gentemot muslimer som grupp är inte heller rimligt.”
Och därmed borde det också gälla: ”att använda kränkande tillrop gentemot kristna som grupp är inte heller rimligt”. Eller ”att använda kränkande tillrop gentemot marxister som grupp är inte heller rimligt”. Eller ”att använda kränkande tillrop gentemot israeler som grupp är inte heller rimligt”. Formellt borde även detta vara giltigt: ”att använda kränkande tillrop gentemot svenskar som grupp är inte heller rimligt”. Men där har man bestämt sig för ett undantag.
Det är svårt att komma förbi att en kränkning av en grundläggande symbol får sägas drabba en hel grupp. Självklart är det att gruppen drabbas en bedömning. Om någon skulle teckna profeten som rondellhund kan det bedömas som en generell kränkning (”miljarder är kränkta”). Liksom att visa ett kors med en snoppbild. Eller att påstå att Das Kapital endast kan användas som dasspapper. Eller att elda upp den israeliska flaggan.
Rätten att kränka är grundläggande. Däremot kan man inte ha någon rätt att skyddas mot ideologiska kränkningar. Det är högst rimligt.
Aktuella kränkningar finns att betrakta här. Men efter fyra år av ensamhet och inbäddad i kulturgods av högsta valör torde endast ensliga allvarsmän och allvarskvinnor vara i stånd att snörpa sina anletsdrag.
Undrar så smått när kränkningsboomen fick sin början? Jag kan inte minnas att jag hörde nåt om att någon blivit kränkt när jag växte upp på 50-, 60-, och 70-talet; kan heller inte minnas att det fanns grupper som sa sig blivit kränkta.
Det fanns förvisso folk som blev förbannade och sura om nån gjorde narr av t. ex. kristendomen, eller om nån svor eller sa ordet ”fitta” i tv; då kunde det blossa upp en debatt, men aldrig jag hörde att nån blivit kränkt.
På den tiden hängde en eventuell känsla av att vara kränkt troligtvis enbart ihop med rent, bokstavligt sett, personliga påhopp.
I dag verkar så gott som alla benägna att känna sig kränkta. Vi lever i de lättkränktas tidevarv. Tror det hänger ihop med nya kulturella mönster som tagit fäste i vår annars tidigare svårkränkta mentalitet. Starka känslor omkring Heder och Skam, som ofta intimt hänger ihop med stamkulturer, är med stor sannolikhet en bidragande orsak till rådande tillstånd.
Krænkningsmentaliteten hænger sammen med et andet fænomen, der også blomstrer i dette årtusind: offerrollen.
Der fandtes naturligvis ofre tidligere, almindeligvis for reelle, måske fysiske overgreb.
I vor tid er offerrollen en form for beskyttelse mod at blive afkrævet eget initiativ og egen omsorg.
Fortæl, at du er et offer i en gruppe, hvis ideologi er under kritik, og du behøver ikke selv, at forsvare dine synspunkter. Din rolle som offer giver dig automatisk beskyttelse i systemet.
Det er meget fremmed for den kultur, jeg voksede op i, og føles som et skridt i den gale retning.
Min uppfattning börjar stärkas i att det är den absoluta nakenheten som är totalt tabu i vissa religioner. Både den tankemässiga och kroppsliga är
skrämmande. Har iakttagit, kanske felaktigt men att
vår vän Mirande ökar sin aggressivitet, oavsett text,
när Lars lägger ut någon av sina nakenstudier.
Elisabeth Gerle: ”Ett demokratiskt samhälle bygger på respekt för alla människors lika värde, oavsett tro, hudfärg, kön eller sexuell inriktning.”
Det är intressant att se hur prästen Elisabeth Gerle försöker att jämställa ett personligt ställningstagande i form at en tro med egenskaper som hudfärg, kön eller sexuell inriktning. På retorisk väg försöker hon alltså att avkräva andras respekt för sin egen självvalda tro på lik linje med människor som inte själva har haft möjlighet att välja sina medfödda mänskliga egenskaper.
Kenneth Karlsson,
”Starka känslor omkring Heder och Skam, som ofta intimt hänger ihop med stamkulturer, är med stor sannolikhet en bidragande orsak till rådande tillstånd.”
Jag är helt enig. Samtidigt har vi fått många invandrare från länder som kriminaliserar ateister via blasfemilagar, och där religionen fortfarande dikterar samhällslivet och lagstiftningen vilket förtrycker både kvinnor, homosexuella och judar. Och när allt detta blandas i en multikulturalistisk cocktail bör vi inte förvånas över att hatbrotten ökar i Sverige där ovannämnda grupper offras på multikulturalismens altare.
Eric Fromm beskriver det mycket bra:
”Det finns många historiska exempel på att kränkning av gruppnarcissismens symboler framkallat ett raseri som gränsat till vansinne. Kränkande av flaggan; förolämpningen mot ens Gud, kejsare, ledare; förlusten av ett krig och av territorium; – sådant har ofta lett till våldsamma massreaktioner med krav på hämnd, vilket i sin tur ledde till nya krig.
Den sårade narcissismen kan endast mildras genom att missdådaren krossas och förolämpningen mot ens narcissism sålunda upphävs. Individuell och nationell hämnd grundar sig ofta på sårad narcissism och på behovet av ”bot” genom att den skyldige röjs ur vägen.”
Vidare: ”Den starkt narcissistiska gruppen är ivrig att få en ledare som den kan identifiera sig med..” /citat Eric Fromm
Maggie, är din narcissism så sårad att du känner du vill krossa Kenneth Karlsson?
CeDe,
En intressant fråga! Jag har haft tillfälle att sätta mig in i ämnet narcissism, både från forskar och terapeuitiskt perspektiv och från offer-perspektiv..Och jag har kommit fram till att de flesta en narcissism som kan ses som antingen godartad ( det har ju också en viktig biologisk funktion) eller elakartad (när det står i konflikt med överlevnadsprincipen) men man bör skilja på egoism och narcissism.
En entydig narcissist är däremot sällsynt, (i regel inkluderar det vissa aspekter av ens personlighet; sin heder, sitt mod, sitt samvete, sin intelligens och förnuft, sin penis, sin förmåga att inte bli rädd, människor i hans intressesfär tex.) En signal som känns igen hos utpräglade narcissister är övervärderingen av sig själv, självbelåtenheten, att vara nöjd med sig själv..Sådan är inte jag! Men det här ämnet kan vi ta i en annan tråd, om byggnadsnämnden..
Maggie.Det där stämmer ju nästan helt och hållet inpå mig. Förutom det där med penis och hans intressesfär.
Annars är det klockrent som Humanist brukar säga.
Ps Maggie. Jag stöttar dig gärna i din upprättelsekamp
men känner inte för en djuplodande diskussion just nu.
CeDe! Inte jag heller!
Maggie,
Erich Fromm i all ära (tveksamt förstås), men en spade är fortfarande en spade. Folk från stamkultuer är uppvuxna med Heder och Skam, vilket automatiskt leder till aggressioner när Hedern är kränkt. Vi svenskar har också kommit ur stamkulturen, det har alla folk gjort, men vi har kommit en bit på väg så att säga. Ingen psykologisoffa kan avhjälpa dessa fakta.
Maggie,
Och om man skulle räkna rader och ord här bland kommentarerna, så undrar jag om inte du har rekordet… kan vara ett narcissistiskt drag.
Ni är så bra allihopa, den här bloggen har ett stort
underhållningsvärde och jag skulle aldrig vilja vara
den förutan.
Kenneth Karlsson,
Du vet mycket väl att jag tagit upp det här i en tidigare dialog ang Hedersbrott, där jag skrev så här:
Vi vet att inom Islam är monoteismen stark uttalad. Men vem/vad är det då som dyrkas som den ende sanne guden? Ja, det förefaller vara just ”Hedern”.
Men baksidan av den dyrkade Hedern är Skammen. Hederns skuggsida är alltså skam och skuld. Hur man hanterar skam och skuld tycks däremot inte Islam tillhandahålla en lösning av. Medan den frågan däremot tillhör kärnan inom Kristendomen.
Kenneth Karlsson,
På sista tiden har det blivit många rader från mig, det stämmer, men jag är sällan här..narcissism? tja, det får väl du avgöra.
Du har en viktig point där – förlåtelsen inom kristendomen är en viktig sak som skiljer denna från islam. Men Heder och Skam är inte automatiskt kopplat till islam, det är en primitiv yttring, inte omöjligt triggad av en grundläggande överlevnadsinstint, och därför också en del av den kristna traditionen.
Människans kultivering för oss dock längre och längre bort från de mest basala och primitiva känslor som Heder och Skam utgör. Vilket förstås är bra. I det fallet har den kristna världen ett långt försprång framför den muslimska. Men inte så mycket längre om vi fortsättar att betrakta islam som ”vilken religion som helst”, vilket den inte är.
Kenneth Karlsson,
Det glädjer mig att du börjat skriva lite längre inlägg, mycket intressantare att läsa än dina tidigare korta dito.
Du har en hel del kunskap/tankar, och nu delar du med dig. Tack!
Dagens officiella kränkningsboom (åtminstone debatten om den) som väl nådde sin kulmen i Sverige för ett par år sedan, tycks det mig? – började med Jyllandsposten, så vitt jag minns.
Att den (kränkningsboomen) tog sådan fart, beror nog inte bara på just de händelserna som utlöste den, utan även på ett ”privat lokalt bl a svenskt och post-lutherskt” uppdämt behov, som nog fick sitt utlopp då, under multikulti-debattens vingar?
Så det är nog egentligen två helt separata diskussioner som har blandats ihop till en?
Men jag är väl bara ut och reser som vanligt. Intressant är det i alla fall!
cecilia,
Inte alls!
mohammad,
Inte alls, skriver du – men vilken del gäller det – sammanblandningen, antar jag…?