Del 1260: Den vänliga kontemporära konsten

Det kontemporära har trasslat in sig i yttrandefriheten. Det hittills senaste tillskottet kommer från Azerbajdzjans Venedigpaviljong där två skulpturer av Aidan Salakhova har täckts. Skälen är välkända, Islamska symboler får inte kränkas. Till råga på allt har konstnären även utfört bilder med en kvinna som håller en minaret. Telegraph.

 

Det hjälper inte att en internationell besättning i den danska paviljongen har tagit sig an temat. Det är, som curatorn Katerine Gregos säger, en komplicerad fråga. Därför behandlas den i projektet med en blandning av att följa den kontemporära ideologin och att göra framställningen så allmän och obegriplig som möjligt.

 

Konstnärerna från Zimbabwe är censurerade och har gått med på det eftersom de anser att det är bättre att vara med än inte. Den kinesiska paviljongen är statligt kontrollerad kontemporär konst och att Ai Weiwei sitter inburad har inte lett till några protester att tala om. Den kontemporära konstvärlden är när det handlar om yttrandefrihet vänlig och selektiv.

 

Vasif Kortun som är curator för Förenade Arabemiratet utvecklar vänlighetens tanke i en intervju. ”Vi lever i hårda tider”, säger han. Om sin kollega Jack Persekian som sparkades från sitt curatorjobb i sharjahbiennalen tycker han att denne borde ha stått upp för sin sak, inte minst när andra gjorde det. Men det verk som ledde till sparken borde han inte ha visat. För den kontemporära konstvärlden kan avvisa avantgardet som inte lade några fingrar emellan i sina provokationer. Avantgardet avvisades under postmodernismen som ett modernistiskt utopiskt projekt. Kortun vill inte ha någon chockverkan utan:

 

”I think of criticality as a long-term process that relies on research and substantial involvement. I don’t like criticality as it’s produced in one image or another – that doesn’t interest me, that doesn’t further the discourse. That plays right into the hands of the market and this mentality that if you want criticality, you can go and put your thing on the cover of Colors magazine. That doesn’t produce criticality – that produces shock.”

 

Alltså inga elaka påhopp på USA och Israel, på iranska, saudiarabiska eller syriska regimerna. Och även den kristna högern kan bli chockerad. För att inte tala om de så populära högervindarna i Europa. Den danska paviljongen har också gjort fel eftersom man provocerade the bad guys i karikatyrstriden. Om inte Kortun ändå tänker selektivt vilket nog är troligt.

 

Hans förslag är konstens fördjupning, antagligen utställningar med seminarier där Jacques Rancière kan framträda med några visdomsord. Så går problemen över av sig själv.

 

 

Video med intervju av curatrisen Katerina Gregos. ”Curatrisen” är i detta fall enbart en anspelning på att hon i videon begåvats med titeln ”curatrice”.

[youtube]TR5OWV5ba1c[/youtube]

Det här inlägget postades i Venedig 11, yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

12 svar på Del 1260: Den vänliga kontemporära konsten

  1. Per Ericsson skriver:

    undrar i all välmening, om det är någon, förutom Vilks som bryr sig.
    Tydligen gör jag det. Så då är vi två.

  2. Per Ericsson skriver:

    funderar på hur den Danska paviljongen har gjort fel?!?!
    Har inte råd att åka ditt, så jag får följa den spännande upplösning här på Vilks sida.

  3. Lars Vilks skriver:

    Per. Man får göra vad man kan för att öka konstintresset. Jag har länge sagt att konstvärldens konstintresse inte är så stort. Nu är vi alla fall två. Betryggande.

  4. Christina skriver:

    Här är en till,så nu är vi tre!
    Jag läser och lär av din sida men ibland
    blir livet lite turbulent och då kommer annat emellan,bil trasig, hundar med “kennelhost”lång rabatt att sköta, (det växer för mycket), en far som ska fylla 90, mitt ansvar att fixa kalaset i en annan stad.
    MVH

  5. CeDe skriver:

    Angående din bok Lars är jag djupt imponerad över bärigheten i fraseringen.

  6. CeDe skriver:

    Har nu tagit mig igenom denna fina bok och tackar för
    god underhållning.

  7. Christina skriver:

    CeDe, Vad heter denna bok?

  8. CeDe skriver:

    Martin Schibli & Lars Vilks: HUR MAN BLIR SAMTIDSKONSTNÄR PÅ TRE DAGAR. Du kommer inte att bli
    besviken Christina.

  9. Custodian skriver:

    Är den “ökande” censuren ett tecken på att konstnärerna hackar mer på gränserna eller att gränserna flyttats in mot mitten? Kanske finns det ett Censur-Index från senare års Biennaler.

  10. Lars Vilks skriver:

    Custodian. Nej, konstnärerna hackar inte på några gränser. Orsakerna är istället två, dels att diktaturländerna har kommit med i samtidskonsten och där är toleransen inte så stor och dels har denna intolerans blivit en del av konstpolitiken.

  11. Hanne H skriver:

    “..och där är toleransen inte så stor ..” hvilken blid måde du udtrykker dig på 🙂

  12. Steen Wied skriver:

    Hvad MENER kuratoren egentlig ?: “Denmark has sufferede the trauma of free speech” – “Freedom of speech is complicated” “I wanted to complicate this issue”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.