Yttrandefrihet och mångkultur är svåra ämnen eftersom de har landat i ett enkelt knapptryck. Trycker man ja för yttrandefrihet blir färgsättningen blå. Den som reserverar sig framtonas med röd färg. Ett ja för mångkultur ger givetvis röd signal liksom att ett nej blir blått med blåsande vind.
Mångkultur är, och det är helt uppenbart, ingen bra konstruktion. Den som konstruerar en sådan modell måste själv representera någon form av kultur, mångkulturgivarkulturen som är en västvärldskonstruktion. Denna ståndpunkt förnekas eller förblir passiv. Kulturer utanför mångkulturgivaren skall kompenseras och definieras, medan bristen på självdefinition skapar problem. Vad är västvärldskultur? Vad är svensk kultur? Att ge svaret att sådan kultur är mångkultur blir bara att gå runt i cirkel Att definiera kulturer är, om det skall ha mening och precision omöjligt. Men i mångkultursamhället är det omöjliga möjligt men bara för de andra kulturerna. Uppdelningen, som man har velat undvika, vi och de andra, infinner sig ofelbart.
Men att vara mot mångkultur läses omedelbart som ett ställningstagande för ”högervindarna” som blåser över Europa. Och därmed kommer misstänksamheten. Det kan vara så att kritikerna av mångkultur använder sig av kritiken som en täckmantel för främlingsfientlighet. Sak samma med yttrandefrihet.
Danmark, som har blivit ett moraliskt dåligt land i mångas ögon, har på regeringsnivå krafter som vill definiera det danska kulturarvet. Jag tror inte det skulle vara särskilt svårt att bestämma vad som är dansk kultur, eller svensk, men den som rör vid detta ämne hamnar omedelbart i en ja eller nej-situation. Att ta upp ämnet är redan ett ställningstagande.
I veckan införlivades den danska kyrkan med kulturarvet genom att dansk radio ingick ett avtal om att bevaka det kyrkliga utbudet. Därmed fick danskheten en religiös tonart och Dansk Folkeparti fick utlopp för sin kristlighet. Ingen höjdare precis, men trots allt en liten sak med få konsekvenser. Om det inte vore för det symboliska innehållet. Det kan ses som ett ytterligare steg mot att befrämja främlingsfientlighet.
I danskt konstliv gör man vad man kan för att vara en kulturell motkraft. För den danska paviljongen på sommarens Venedigbiennal har den grekiska curatorn Katerina Gregos fått uppdraget att curatera det danska bidraget. Tidstypiskt lyckas hon undvika det danska genom att göra en grupputställning med 18 konstnärer (varav dock två faktiskt är danska – även svenskargentinaren Runo Lagomarsino deltar). Det valda ämnet är ytttrandefriheten och Gregos skall nu visa hur detta komplex skall hanteras. Utgångspunkten är som hon säger kontroversen kring Muhammedkarikatyrerna. Men den kommer inte att tas upp eftersom det är en ”vi och dom”-fråga. En tillbakablick på censur i Öststaterna och i Kina är onekligen en grundligare infallsvinkel. Men också okontroversiell. Det borde vara möjligt, åtminstone för konsten, att kunna nyansera frågan och inte undvika den för rädslan att hamna politiskt fel. Men det är långt dit.
Den utställning om yttrandefrihet på två platser, Berlin och Hamburg, visade hur konsten närmar sig de danska karikatyrerna. Där fanns de med men tillsammans med den iranska regimens motåtgärd, karikatyrtävlingen om Förintelsen. Så är man på säker och onyanserad mark. Relativiseringen är bekväm, häcklade religiösa symboler eller en häcklad Förintelse, yttrandefrihet som yttrandefrihet.
Katerina Gregos
(som också skriver om Renzo Martens film i Moussemagazine)
Den statligt sanktionerade mångkulturalismen är endast en konsekvens av den kulturrelativism som är normen vid våra universitet sedan många år tillbaka. Om alla kulturer är lika goda finns det naturligtvis ingen orsak att främja den ena framför någon annan. I ett sådant samhälle förväntas det att alla kulturer kan leva sida vid sida utan problem helt oavsett om det existerar fundamentala skillnader i synen på demokrati, mänskliga rättigheter och individuell frihet.
Där förväntas sålunda att civiliserade människor kan promenera sida vid sida med lejon och tigrar utan att själva bli uppätna.
Är det månne så att vi ska ta och damma av och läsa om
sagan ”rödluvan och vargen”.
Mångkultur är bra, hur skulle annars svarta män få våldta vita kvinnor med så låg straffskala som finns i Sverige?
Lars!
Du är en mästare. Jag längtar, som ett barn efter julafton, till varje ny del i ditt verk. Den skärpa
du besitter är en rysare.
CeDe,
Måste skratta åt CeDe:s inlägg här..Med andra ord:
Vi behöver inga rysare av det grövre slaget (som nekrofila bilder etc) det är tillräckligt rysligt ändå!!!
Maggie,
Jag är glad att ha kunnat glädja dig. Men min tanke var
nog snarare den att använda rysare som synonym till
magisk. Antagligen en liten miss av mig.
Hoppas dock att min förklaring inte förstör din sinnesstämning.
Jag förstår! Så fint du uttrycker dig!
Jag menade att jag förstod ”piken” (om jag nu får uttala det så) fast den var fin!! (Skämt!)
Ang. mångkultursamhället. Detta att lägga livet tillrätta för folk, har vi redan facit kring..Ekelöf kommenterade det så här: ”Jag är främmande i detta land, men detta land(et) beter sig som vore det hemma i mig”
Låt oss be för muslimerna, de äro våra vänner i stort och smått. Jag välkomnar dem med hull och hår till vårt samhälle som våra förfäder byggt upp, ty är samhället inte längre har ett tydligt mål utan man bejakar feminism och mångkultur utan att se konsekvenserna för detta otyg, då kan vi lika gärna ge upp och ta in de värsta avskummen så pysselindustrin går på högvarv. Två flugor i en smäll.
Bengt Snickare,
Bengt Snickare,
Många inlägg i Vilks blogg av rasister, har varit fulla av projektiva budskap, motsägelser och förutfattade meningar mot omvärlden. Bengt Snickares inlägg här är inte mkt bättre, inte särskilt lättare att begripa. Här en del frågetecken:
1. ”Låt oss be för muslimerna.” Om du hade i sammanhanget nämnt demokratiprocessen som förväntas utv. i mellersta östern just nu, så vore detta uttalande begripligt, däremot inte begripligt alls när ”våra vänner” i nästa andetag kallas för ”avskummen” av dig Bengt.
2. ”ty har samhället inte längre ett tydligt mål..osv” Ett tydligt mål? Du tycks tro att ett tydligt mål är per definition, gott i sig, ett botemedlet gentemot oönskad utveckling. Nazism och fascism i vår europ. hist. hade tex mkt tydliga mål men det hindrade inte att man gick över lik? Så vad vill du säga med dina förvirrade uttalanden?
3. ”Utan man bejakar feminism och mångkultur”. Puh! Vad har feminism med mångkultur att göra? Visst feminism kan inkludera kvinnors erfarenheter över alla gränser men den sociala ingenjörskonst som driver globaliseringen vidare (med mångkulturprojekt och världshandel) kännetecknas inte av särskilt många kvinnor i sina bolagsstyrelser. Att söka lägga livet tillrätta för folket, har skett förr, är idag en angeläget om det främst kan tillgodose marknadens intressen.
4. Ang. de ”avskum” som står svaveloset nära för dig, feminismen, så hade vi förmodligen stannat på 1800-talets nivå vad gäller jämställdheten i samhället, som ju inte enbart handlar om klassamhället, om inte kvinnorna själva kämpat för sina rättigheter, sina mänskliga rättigheter. Och i de länder org. kvinnor inte lyckas få gehör, där är det männen och mansstrukturerna i samhället, som dominerar förtrycket.
5.Den avsaknad av jämlikhet i samhället som västvärlden kritiserar och ifrågasätter i andra kulturer, i Asien tex, hade förmodligen stått på samma nivå här som där, om inte kvinnorörelserna aktivt fört sin kamp..Så vad exakt är det du föraktar Bengt Snickare?
Maggie. Jag har avstått från att publicera det svar du fick. Jag har läst på andra bloggar att man bör hålla ”en hövlig ton”. Även med en tolerant tolkning av detta begrepp faller det omtalade svaret utanför.
Tack för det Lars! Jag förstår!