Del 1119: 11 sekunder för mycket i Washington

Yttrandefriheten har blivit ett allt hetare ämne. Det senaste tillskottet i konsten kommer från Smithsonian’s National Portrait Gallery där “Hide/Seek: Difference and Desire in American Portraiture” har framkallat aktiviteter från den kristna högern. Ett 11 sekunder långt utdrag ur en video av David Wojnarowicz (avled 1992 i AIDS), A Fire in My Belly (1987) har fått ropet på censur att skalla. Videons innehåll handlar om AIDS på ett ganska brutalt och energiskt sätt. En scen som återkommer flera gånger är myror som kryper över ett krucifix.

Ordförande i  Catholic League, Bill Donohue skräder inte på orden:

“It would jump out at people if they had ants crawling all over the body of Mohammed,” said Mr. Donohue, who has criticized the institution for displaying works by other artists he considers anti-Catholic, “except that they wouldn’t do it, of course, for obvious reasons.”

He added: “I’m not going to buy the argument that this is some statement about some poor guy dying of AIDS. Was this supposed to be a Christmas present to Catholics?”

Lägg märke till hur han hakar på genom den rådande försiktigheten gentemot Islam och sedan populistiskt förstärker sina synpunkter. Den kristna högern är smartare och har också bättre maktpositioner. Donohue levererar den vanliga och effektiva salvan:

“If the government cannot take the public’s money and pick its pocket to promote religion,” he said, “why is it O.K. to pick its pocket and assault religion?”

Museet beskriver utställningen på sin hemsida så här:

”This is the first major museum exhibition to focus on sexual difference in the making of modern American portraiture. ‘Hide/Seek’ considers such themes as the role of sexual difference in depicting modern America; how artists explored the fluidity of sexuality and gender; how major themes in modern art—especially abstraction—were influenced by social marginalization; and how art reflected society’s evolving and changing attitudes toward sexuality, desire, and romantic attachment. ”

Men det slutade ändå med att museiledningen tog bort videon. Samtidigt har man utfärdat en deklaration att man står med fasthet bakom utställningen. Ytterligare ursäkter handlar bland annat om att det är fördelaktigt att Wojnarovicz video fått så stor uppmärksamhet. Säkert är detta riktigt men man kommer inte ifrån att det igen är ett fall av konstcensur där blasfemiproblemet blir övermäktigt.

Censureringsproblematiken brukar följa ett bestämt mönster: Först kommer publikargumentet Det finns dem i publiken som är känsliga för sådant. Även om det satts upp varningsskyltar kan man inte vara säker. Sedan kommer inte det andra argumentet: De som klagar har ett stort inflytande på tilldelningen av medel till museerna. Detta senare argument innebär flera möjligheter. De utställningsansvariga kan framhärda att visa det som krävs censurerat. Sedan sparkas de ansvariga och allt blir frid och fröjd igen. Eventuellt kan de klagande gå till domstol där de alltid förlorar. En förlust som de alltså lätt kan kompensera genom att aktivera personalförändringar på museerna.

Det är svårt att föreställa sig en liknande åtgärd i Sverige. Här är ännu Kristendomen lovligt byte. Än så länge. Den falang som är entusiastisk för religionskritik mot Islam, kommer den att visa sitt missnöje för censurinterventionen i Washington?

 

David Wojnarovicz: A Fire in My Belly, 1987

Det här inlägget postades i aktuellt i konstvärlden, debatt, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

1 svar på Del 1119: 11 sekunder för mycket i Washington

  1. Cavatus skriver:

    Vill bara – helt från ämnet i bloggposten – påpeka att när det var en hajp kring dig näst näst sist sa du att framtidens krig kommer att utspelas på Internet, för krig i verkligheten är för jobbiga, smutsiga och dyrbara.

    Du är en större profet än vad många har kunnat föreställa sig. För nu har din utsaga besannats. Det vi ser utspela sig just nu framför våga ögon är det första världskriget på Internet. Orsaken är Wikileaks som har gett upphov till bojkotter och motaktioner.

    Nu är inte motståndarna från något visst land, utan folk tar parti utifrån sin egen ståndpunkt och ansluter sig till de olika sidorna.

    Jag tycker att detta är en mycket intressant utveckling och det visar att Makten inte längre är fullkomlig eller helig. Till Maktens stora skräck, kan nu fotfolket sätta in motåtgärder och vara synnerligen “besvärligt”.

    Som sagt, en mycket intressant utveckling som jag följer med största uppmärksamhet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.