I dagens avslutande sejour i hovrätten manade försvarsadvokaten till förståelse för brödernas handling. Vilks var medveten om vilken provokation han gjorde. Ett sådant uttalande är helt i sin ordning eftersom advokaternas uppgift är att lägga fram saken ur klientens synpunkt. Frågan är om hovrätten har någon förståelse för detta argument.
En annan sak som jag kom att tänka på är mysteriet med brödernas bil (som de lånar av sin far). Polisens tekniker fann inga spår i den. Det borde ha varit de enligt broderns berättelse när han blev körd hem av den aldrig återfunna ”Mohammed” efter den olyckliga grillnatten i Borstahusen. Den äldre brodern har naturligtvis dammsugit bilen för att ta bort alla spår men innan man hade konstruerat Muhammedhistorien. Vid första förhöret uppgav brodern att han fått besök av sin storebror dagen efter, en historia som sedan ändrades till att det var Muhammed.
Jaja, det var inte det jag hade tänkt skriva om. Istället funderar jag på kraftfulla provokationer som ändå inte väcker så stort väsen. Jag tänker på Ann Liv Young, performancekonstnären som väckt betydlig uppmärksamhet och som i Artforums septembernummer har fått en stor och positiv artikel av redaktören David Velasco.
Alldeles särskild uppmärksamhet har tillkommit Young genom händelserna som utspelades i februari på MOMA PS1. När det blev Youngs tur (med hennes alter ego Sherry) ändrade hon sitt program och riktade en hånfull kritik av hennes närmaste föregående kollega, Georgia Sagri. I detta moment ingick också att hon kastade kläderna och masturberade framför Sagri. En sådan scen är ytterst vanlig i Youngs program. Lika vanligt som att hon pinkar en hel del, även på publiken. Sagri blev naturligtvis sur men Young kunde förstärka sitt rykte om att göra ”starka föreställningar”. Hon mottas nu i Norge som ”geniförklarad” och hon har också varit i Sverige, t o m två gånger, på Inkonst i Malmö. På MOMA PS1 blev det för mycket för arrangören som bröt strömmen och överlämnade scenen åt ett kaotiskt mörker. Allt kan ses på Ann Liv Youngs Facebooksida.
Under sina föreställningar pressas publiken obarmhärtigt. Sitter man långt fram kan man råka ut för att bli pinkad på. Young säger att hon sedan graviditeten har svårt att hålla sig men att det ingår i programmet. Den som blir påpinkad har att ta ställning till om det var kränkande eller berikande. En svensk röst som söker sig fram till ett svar i denna intrikata fråga finns här. Även hantering och handel med fekalier ingår vilket man kan få en inblick i här. Sex förekommer rikligt under direkta omständigheter.
Hur bra är det då? Tja, konstvärlden avvaktar även om Velasco gav ett stort erkännande. De svenska framträdandena har inte väckt någon stor uppmärksamhet vare sig innanför eller utanför konstvärlden. Intressant är i varje fall att frigjordheten i tämligen extrema former och, det skall man erkänna, professionellt och välgjort. Inte för inte är hon utbildad dansare och kan konsten att instruera sina assistenter. Några av hennes huvudnummer är radikala omgestaltningar av välkända berättelser som Askungen och Snövit. Feministiskt korrekt är det dessutom även om Young inte vill kalla sig för feminist. En sådan beteckning skulle verka föråldrad. Det handlar om nakenhet och utlevelse på helt kvinnliga villkor.
Så här långt saknas det dock en övertygande diskurs. Frågan är om det kommer någon, innan dess kan hon titta långt efter att bli inbjuden till någon biennal. Det kan bli med Young som med Annie Sprinkle, en karriär i periferin.
Hur som helst är det inte så lätt som man kan tro att provocera en publik som vill ha något sensationellt – av rätt sort.
Ann Liv Young på scen
Kände inte till den här konstnären, man lär sig alltid något nytt på den här bloggen.. Blir nog lite illa berörd av det hela tror jag. Man kan säga att hon tar ut svängarna.
Kvinnliga sexuella provokationer, känns väl lite passé – även då en eventuell drift med dessa?
Minns att hon var på Inkonst och recensionerna var mest lite gäspning, om jag minns rätt??
Och vem vill egentligen bli pinkad på – låter rätt tradigt… 🙂
Jag upphör aldrig att förvånas… När till och med en försvarsadvokat (kan han vara medlem i Advokatsamfundet?) tar till ord som ”Vilks var medveten om vilken provokation han gjorde” – Ja, den som sig i leken giver, ritar man en teckning så måste man förstå att man får sitt hus nerbränt! Frågan är om det verkligen är försvararens (advokat eller inte) uppgift att framställa sin klient och sig själv som fullständigt galna – är det något som gynnar klienten?
Jag har sagt det många gånger och jag säger det igen: Det är inte Lars Vilks som gjort fel. Men det har blivit en riktigt god illustration av hur handlingar bedöms; den som vet vad han gör och ser till att inte göra något vansinnigt, han är den som skall anklagas!
Alldeles riktigt, det är långt till gränsen när det gäller scenshower. Där finns det ju en tradition av extremitet som går ända bak till vaudeville. Black metal provocerar fortfarande, men etablerade media har gett upp och försöker tiga ihjäl det (extrema hårdrocksshower) istället. Folk skär sig i armarna på scenen, till exempel.
Det är intressant hur mycket man får reta någon innan vedergällning. Men rättsväsendet dömer bara lagbrott, och att retas är inget. Inom rättsväsendet kallas dock en motsvarighet till ”att retas” för ”svårligen kunna besinna sig”. Att muslimer ”svårligen skulle kunna besinna sig”, och därför åker och köper bensin, och sedan åker till din trädgård, och tänder på sig själva, kommer vara omöjligt för en västerländsk domstol att förstå…
God mörning!
Jag har en annan teori ang. händelseförloppet under
eldningsnatten. De skickligt gjorda teckningarna på
bröderna fick mig än mer säker på mina funderingar.
Den yngre brodern har kompisar i Rosengård, någon,
några åker bil upp till bröderna. Tanken från början
var kanske att grilla men vädret blev dåligt och
storebror väljer att stanna hemma, vilket han även
tillstått. En Rosengårdsmohammed ber att få låna hans jacka och man beger sig sedan löst ut för att grilla.
Under resans gång ändrar man dock sina planer och drar till Vilks hus istället,och där går det som det går, panik uppstår och i virrvarret glöms den lånade jackan kvar.
Lättare att glömma andras än egna persedlar
Alltså storebror kommer att sitta inne för en annan.
Sex är alltid gångbart och det utnyttjas för att göra sådant som väcker anstöt. Vi väljer hur vi vill uttrycka oss för att försöka nå toppen i konstvärlden. En del har inga gränser och det står för dem.
Men dummast är nog konstvärlden som imponeras av detta spektakel.För mig verkar det brist på fantasi.
CeDe. Är din historia ett skämt eller en ren fantasi? För det första har storebror uppgivit att han blev av med jackan för flera månader sedan. Att han blev av med sitt körkort samtidigt brydde han sig inte om. Dessa hypotetiska ”rosengårdare” var inga kompisar. Lillebror uppger att han var sammankallande i ett gäng som gjorde saker tillsammans. Genom ett misstag hade hans utskick om grillfest inte kommit iväg och han kom därför själv till platsen. Men där mötte han några från Rosengård som han inte kände. En av dem hette Mohammed, alltså enligt lillebror.
Sorry Lars!
Men min ”fantasi” är väl inte mycket sämre än deras.
Lars. All min aktning till dig.
Om man inte levt under hot, så förstår man nog inte vad det innebär.
PS. Livet är skört. För alla. Egentligen. Kanske. 😀
Jadu, hon var verkligen något extra. Det behövs mycket mer kritik om vårat förhållande till kroppen, oavsett uttrycksform. Det är synd att hon inte kan utöva sin konst i konstvärlden utan att bli anfallen av kritiker. Tyvärr verkar somliga tycka att våld är nödvändigt när någon tänker utanför lådan och tyvärr gäller det hela samhället.