Del 1038: Komikerns tolerans och vänstermannens fraser

Komikern Russell Brand lyckas få till det i en intervju i Expressen. Han har provat Koranskämt men sedan han har blivit bekant med att dödshot kan bli följden har han valt en annan filosofisk linje:

”Samtidigt tror jag att det är viktigt att vi inte glömmer att en avgörande del av att vara tolerant är att tolerera andra människors tro och även deras intolerans. Det är underligt, men du måste tolerera att alla inte är toleranta annars är du inte tolerant.”

Såtillvida har han rätt att den tolerante bör kunna tolerera intolerans – så länge det inte har några offentliga eller annars direkta effekter. När man kommer till dödshotsläget är det definitivt slut med den sortens tolerans. I Iran och på en del andra platser hänger (eller eventuellt stenar) homosexuella eller dem som har varit otrogna. För att då visa hur tolerant man är bör man….

Den stereotype vänstermannen/kvinnan är ett alltmer påtagligt fenomen. När ett sådant exemplar kommer in på rondellhunden rafsar han/hon samman några i dessa kretsar cirkulerande fraser och uttrycker sin motvilja. Här är det skribenten Mats Parner:

”Men givetvis förekommer verkliga kränkningar i levande livet. Konstnären Lars Vilks svarade för en sådan med sin obehagliga teckning av profeten Muhammed som rondellhund, enligt LV:s utsago gjord för att testa yttrandefrihetens gränser. Ingen har dock ifrågasatt Vilks rätt att frambringa usla konstverk eller, än mindre, hans yttrandefrihet; den är vi beredda att slå vakt om med näbbar och klor.

Men det innebär inte att vi behöver se på Vilks hundgalenskaper med välvilja eller sympati. Hans rondellexperiment är enbart destruktivt och kränker muslimer utan att på något sätt kritisera deras tro i ordrätt mening. Följden blir att positionerna låses fast än ytterligare och att Sverigedemokrater och likställda kan håva in billiga poäng.

Det är för övrigt nedslående att yttrandefrihetens gränser ideligen måste ’testas’ på just muslimer.”

Parner skriver detta utifrån några texter av Ann Heberlein. Heberleins uppfattning i rondellärendet är att det inte är fråga om dålig konst utan om dålig moral. Hon delar professorn Seyla Benhabibs uppfattning om hur yttrandefriheten skall användas:

”Yttrandefrihet är en moralregel med avsikt att möjliggöra ett öppet och kreativt samtal inom och mellan grupper.”

Det låter tjusigt med att yttrandefriheten ”används”. Yttrandefriheten är fullständigt ointressant om den utnyttjas för att säga något som alla håller med om eller åtminstone att det sagda framförs med alla tillgängliga reservationer för att inte någon skall kunna bli kränkt. Det jag kan förstå med tesen ovan är att en väg att skapa förbindelser och öppningar är den diplomatiska, när man inte använder yttrandefriheten utan istället kohandlar med sina uppfattningar, kanske i bästa syfte.