Del 1037: Mångkulturen i konstvärlden

Det mångkulturella samhället har varit föremål för en hel del diskussion här. Senast i kommentarerna på den föregående posten. Jag har vid flera tillfällen framfört min, inte särskilt originella kritik: Problemet med mångkulturen är vilka värderingar som skall gälla för alla de många kulturer som ingår i den utropade mångkulturen. Just ”utropad” är väsentligt. Dagens globala värld är en mångkultur och utan att någon myndighet utropar något sker ett intensivt utbyte mellan alla möjliga kulturer. Men först när det handlar om att bestämma grundvärderingarna i en utropad mångkultur blir det problem.

Som ett intressant exempel kan man se på den internationella samtidskonsten. Utan vidare kan man säga att den är globaliserad. Konstnärer från hela världen deltar och konstvärlden visar stort intresse för att de tidigare mindre eller obekanta konstländerna skall visas fram genom egna representanter. Däremot är det inte fråga om någon mångkultur. I konstvärlden är kulturen enhetlig, den bygger på västerländsk teori med ett antal referenser från filosofi, sociologi osv. Denna inställning delas av de medverkande, vare sig de är konstnärer, curatorer, kritiker eller något annat. I den agenda som är gällande förekommer naturligtvis mångkultur, förståelse för utomeuropeiska samhällen, kritik av kolonialismen och kapitalismen etc. Denna kritik är producerad utifrån västliga grundvärderingar och sammanfattas i de återkommande formler som meddelas: problematiseringar och undersökningar av kön, klass, etnicitet och hierarkier. De problem som kan dyka upp i världen utanför i form av fanatiska stolligheter och hänvisningar till religiösa urkunder med evighetsanspråk förekommer inte i konstvärlden annat än som något man kan tänka sig försöka förstå och respektera på stort avstånd.

Mångkultur diskvalificeras i konstvärlden genom att man ställer krav på en komplex och avancerad diskurs. Det blir ändå problem i konstvärlden när viljan att förstå det outvecklade kolliderar med västerländsk frihet, t ex då feministiska anspråk och homosexualitet kommer i kläm genom andra kulturers avvikande uppfattningar. Konstvärlden får ändå inga större problem med sådana situationer. Man kan helt enkelt undvika att fördjupa frågan och rikta intresset mot något annat håll. Konstvärlden har inget ansvar för den övriga världen. Visserligen brukar konstvärlden framhålla att den hyser ett sådant ansvar men det har inga konsekvenser. Genom sin isolering och hårt hierarkiska styrning kan man vara hur global man önskar. Situationen är givetvis inte önskvärd och det problematiska har kommit att framstå allt tydligare vilket man t ex kan se i Sinziana Ravinis recension i GP av Berlinbiennalen. Ravini markerar att det socialkritiska i konsten stannar vid att bli intern teater och vill tänka sig att det kan finnas något mera verkligt:

”Denna skådespelslogik råder både i och utanför konstvärlden. För vad gör människor som reaktion på det faktum att de lever i ett skådespelssamhälle? De startar sina egna skådespel via internet, bloggar, facebook och så vidare. De är konstnärer utan att veta om det eller söka symboliskt erkännande för det

Det är där den romantiske konstnären befinner sig – den som inte ens är medveten om sitt eget konstnärliga skapande, eller den som är medveten om det, men som inte förväntar sig något utomstående institutionellt erkännande för det.”

Jag skulle här först tillägga att den ende konstnär som är tänkbar är den romantiske eftersom konstbegreppet vilar i den ursprungsfamn som är den romantiska. Sedan är tanken på en ouppfattad undergroundkonstnär något att fundera på. Endast konstvärldens bekräftelse kan skapa en konstnär, vare sig över eller under grunden. Om det finns anspråk på att göra något som befinner sig utanför konstvärlden måste det alltid innebära att det förr eller senare skall nå fram till konstvärldens bekräftelse och därmed erövra den nödvändiga kvalitetsnivån. Om det inte sker är det inte fråga om konst.

 

Verklighet för konstvärlden i Berlinbiennalen. Roman Ondaks Zone, en interaktiv installation eller en garderob för inlämning av kläder och väskor.

Det här inlägget postades i Biennaler, debatt, konstteori, Samtidskonst, Tillståndet i konsten 2010. Bokmärk permalänken.

7 svar på Del 1037: Mångkulturen i konstvärlden

  1. Jo naturligtvis så ingår konsten i den västerländska kulturen, för i andra kulturer ingår de mer i det vardagliga livet. Medan vi har avskilt denna värld, som innefattade både religion och konst och gjort det till något intellektuellt. Vi har splittrat livet i dess olika beståndsdelar och förlorat den omedvetna helhet som tidigare fanns. Dock kan vi säkert uppnå denna helhet igen men på en mer medveten nivå.

  2. Kåta Gudrun skriver:

    GRÄLLA KUVERT TILL TANT BEATRICE ”SEXKÖP” ASK, ALIAS TANT GREDELIN
    VEM FAN VILL KÖPA SEX AV TANTEN?

    ———————————-
    Tidigare Instick
    ———————————-
    – Grälla kuvert till tant Beatrice Ask
    Tant Beatrice, förekommer det sexköp i familjen?, 2010, 21 juli kl 19:01
    – Beatrice Ask, också känd som tant Gredelin, smyganpassar den svenska lagstiftningen till muhammedanismen, 2010, 25 juli kl 20:26
    – Grälla kuvert till tant Beatrice ”sexköp” Ask
    ……. Ropen skalla ………Gratis sex åt alla ……, 2010, juli 25 kl 09:25
    – LARS VILKS; EN PENNFÄKTARE AV ALLAH´S NÅDE
    Världen känner Lars Vilks som vår tids skarpaste konstnär. Vad världen förbisett är att Lars Vilks också är en av vår tids skarpaste tangentbordsfäktare, 2010, 24 juli kl 11:34
    – Är Sverigedemokrater en folkgrupp?, 2010, 20 juli kl 17:12
    – Ve de underkastade!, 2010, 18 juli kl 20.04
    – Skadedjuren härjar i Grenoble och på Hisingen, 2010, 18 juli kl 09:04
    – Under slöjan döljer de ett horn i sidan till den västerländska civilisationen, 2010, 17 juli kl 12:44
    – Jag har också sålt sex till Littorin, 2010, 16 juli kl 20:00

  3. TJ skriver:

    Eftersom Ravini menar att människor både innanför och utanför konstvärlden befinner sig i en skådespels-värld undrar jag vad som utmärker att leva i en verklig värld. Även de människor som lever i utanförvärlden och dessutom inte är medvetna om eller bryr sig om en inre konstnärlig värld lever väl rimligen enligt det resonemanget inte i verkligheten. Nåväl, de som upplever krig och fasa eller de som upplever kärlek och lycka? De andra, de där mystiska som vi inte ser?
    Förmodligen är Ravinis tes bara nonsens, lika värdefull för tillvaron både i och utanför konstvärlden som ett påstående av typen allt är en dröm.

  4. Kåta Gudrun skriver:

    Till Muhammed som undrar vad ”Svensk Kultur” är för något:

    – Svensk Kultur är Knullfrihet.
    Denna frihet är dock förbehållen de vackra människorna i det här landet. Sorry Muhammed, jag är ledsen att meddela dig att sådana som du får hålla till godo med tarzan. Du får inte smaka på ”vackra svenska flicka”. Du skulle ha större chans att få sex om du flyttade till något Allah-land; upp till fyra slavinnor kan du ha där. Här har du ingenting att skaffa.

  5. Chaan skriver:

    Bra förklarat. Du är en hörnstolpe i det nya decentraliserade mediesamhälle som bryter fram mellan raderna.

    Själv provade jag tidigt i livet skådespeleri och vet att jag är en ok skådis. Allt man gör, görs med någon form av attityd, vilket ger en viss image. Även försök att sudda ens image, eller försök att vara okonstlad, är en attityd.

    Bra om det institutionella konstbegreppet, jag tror dig, bara de grafittikonstnärer som fått offentliga jobb (och de har då dessförinnan godkänts av någon företrädare för konstetablissemanget, kan vara inom kommun eller företag), kommer ut i massmedia, och ses därmed också som konstnärer av allmänheten. Det beror alltså på massmedia att det institutionella konstbegreppet upprätthålls. Möjligen kommer detta ändra sig nu när vem som helst för en krona per dag kan visa sin konst offentligt på internet, med en egen hemsida. Själv har jag inte haft några reaktioner från etablissemanget på min konst än – och inte mycket reaktioner från musiketablissemanget heller (men det jag fått har varit enbart bra) trots att jag framfört musik offentligt (men rätt sparsamt) i 15 år.

  6. Torbjörn skriver:

    Torbjörn Jerlerup http://www.facebook.com/photo.php?pid=4758611&l=67724cfbc2&id=708542671

    En rondell-mangafigur, som kan ses på länken ovan, har ritats av Stig Matisse. Det hänger ihop med en dom mot en mangaöversättare. Läs mer om bakgrunden till att denna rondellmanga skapats på min blogg:

    http://ligator.wordpress.com/2010/07/27/vi-ska-polisanmala-varenda-kommun-for-barnpornografibrott/

  7. Peter Kråknacke skriver:

    Läs här om Stor-Skämts skådespel, och Lars undegroundtillvaro idag. Den har Lars själv här förutspått.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.