Del 851: God standard och mannen som var ensam i 23 år

Nu är den definitivt här, den standardutgåva av samtidskonst som jag tidigare berört. I varje fall är det närmaste man kan komma den pågående Lyonbiennalen med det lagom öppna och inbjudande temat ”The Spectacle of the Everyday”. Välgjord, många nya arbeten, föredömlig blandning av konstnärer och konstnärsgrupper från skilda länder, påkostad. Inga bombastiska politiska utspel som Istanbulbiennalen, ingen hopplös grötröra som (nu pågående) 3:e Moskvabiennalen (tema, håll i er: “Against Exclusion”) men inte heller någon socialkritisk kursändring som kunde spåras i Venedigbiennalen. Ty det socialkritiska härskar men under påtagligt visuella former. Måleriet har försvunnit all världens väg (utom i något enstaka graffitiprojekt) och alldeles som man kan förvänta är dominansen av installationer, videoinstallationer och video total. Etablissemanget omfamnar biennalen och det är naturligtvis där som potentialen att realisera stiliga visningar finns. Den internationella samtidskonsten har kommit hem till fåtölj, filttofflor och korrekt ansvarstagande. Ta en titt in i biennalen HÄR.

Inte lär Mercosulbiennalen (Brasilien) som öppnar den 16 oktober kunna tillföra något ytterligare. Läs den föga löftesrika harangen:

”…affirms the meaning and importance of artists as social players and constant producers of necessary critical meaning. Entitled Screaming and Hearing (Grito e Escuta), the 7th Mercosul Biennial aims to explore multidirectional communication – between a world in conflict and an artist who listens and responds; between an artist who produces meaning with the aim of a world that listens – through multiple languages. The project addresses sound, movement of the body, social interaction and educational interaction as integral parts of experiencing art today.”

Ett fängslande människo- och konstnärsöde är otvivelaktigt Georges Adéagbo från Benin. Hans väg till den internationella konstscenen är underbart osannolik. Se själv denna Ladoniabiennalist som avvisar konstnärsrollen och ser sig själv som konstkommentator. Benin har dessutom skapat en världskändis, Angélique Kidjo, som också får hoppa in.

Det här inlägget postades i Biennaler, Projekt, Tillståndet i konsten 2009. Bokmärk permalänken.

1 svar på Del 851: God standard och mannen som var ensam i 23 år

  1. Pontus Raud skriver:

    Hej,

    just temat “Against Exclusion” var extra irriterande för alla ryssar som inte fått den svarta VIP inbjudan till öppningen. Det var inte många som var inbjudna på festen heller….

    Däremot på Moskvas första konstnärsdrivna mässa Universam, var all välkomna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.