Del 833: Debatt och biennalpizza

FIGURATIV DEBATT

Inte helt oväntat blev figurationsdebatten i Edsviks konsthall en västgötaklimax (den visas under veckan vid flera tillfällen i Axess TV). De som bänkat sig för att kämpa sig genom debatten var Jessica Kempe, konstkritiker på Dagens Nyheter, Gunnar Larsson – konstnär och lärare på Konstfack, Anna Brodow – konstkritiker på Svenska Dagbladet, Peter Luthersson – chef för bokförlaget Atlantis, Sanna Tomac – lärare vid Ateljé Stockholm, Stig Larsson – författare, Mats Wiklund – moderator.

Västgötaklimax alltså: Det är Uuuunderbart, ja Häääänförande, eller hur man nu skall uttrycka det, liksom …trevligt…

Sanna Tomac klargjorde (äntligen) vad det handlade om. Det rör sig inte om figurationer utan alldeles som man har kunnat misstänka om SÄRSKILDA figurationer, sådana med många lasurer och de gamla mästarnas tekniker. Vad man vill uttrycka har det också vinglats något om, men först som sist handlar det om Skönhet. Rakt av och resolut, inga komplikationer kring vad skönhet är och var den kommer ifrån. Och troligen är auktoriteten till den bevarade kantianska andan Roger Scruton. Styvnackad tilltro på en ur själen (och självfallet med många kulörer lasur) framsprungen autenticitet. Med en förtjusande naivitet kunde Sanna Tomac meddela att sådana konstnärer röner motstånd och diskrimineras. Man måste lära sig tekniken för att kunna uttrycka sig, tillade hon.

Ja, hur är det nu med tekniker i Alltings Tidevarv? För en del år sedan var det två kvinnliga studenter som skulle göra ett barprojekt i Oslo. För att kunna uttrycka denna bar krävs självklart bartenderkunskaper. Kunde skolan tillhandahålla detta? Nej, den ingår inte i ordinarie uppställning utan får tas externt.

Vad skall man ha för standardtekniker på en Konsthögskola? De ledande teknikerna är de digitala, att datorer, foto och video finns med är inget att förundras över. Sedan finns skulptur som kräver lite diverse hantverkskunskaper och naturligtvis måleri – i allmänhet. Grafiken lever alltmer i en osäker tillvaro.

Så frågan är vad den Särskilda Lasurfigurationen har att komma med. Förmodligen är det så enkelt att det inte är mer än vad som framkommit: lite småtrevlig konst i gammal stil – men med gränslösa ambitioner.

Samtidskonstens försvarare kom liksom aldrig till skott. Jessica Kempe fortsatte att deklamera sin entoniga nazistvisa, dystert att se att hon inte kan bättre. Peter Luthersson vet mycket om litteratur men desto mindre om konst. Han är inte ens införstådd med att konsten har en epok efter modernismen. Däri skiljer den sig från litteraturen som aldrig blev en readymadeverksamhet. Stig Larsson förklarade för församlingen vad konst är. Inget svårt alls, menade han, och berättade att konst var när konstnären undrade över något. Jo, det låter bekant och mycket samtidspräglat: Han kom, säkert helt omedvetet, rakt in i samtidens konstnärliga undersökning. Där undras det systematiskt. Man kan ju tillägga att även vetenskapsmännen undrar och att det för övrigt undras både här och där.

BIENNALER

Den ivriga diskussionen om biennaler som kommer att äga rum den 17-20 september i Bergen har föranlett en skrift vars inledningstext kan läsas här. En detalj som jag fäste mig vid var att man i sitt ironiserande över biennalerna jämför dem med pizzornas roll i det kulinariska landskapet. En helt misslyckad bild eftersom pizzan saknar status. Biennalerna är visserligen en form av snabbmat men det är samtidigt det bästa som konstvärlden kan erbjuda. Inga pizzor där. Jag har svårt att finna något att jämföra med i den kulinariska världen. Trots allt är det kanske en viss skillnad.

Det här inlägget postades i debatt, Kommentarer nästan varje dag. Bokmärk permalänken.

14 svar på Del 833: Debatt och biennalpizza

  1. Anna Brodow Inzaina skriver:

    Jag har aldrig läst ett sådant entusiastiskt och medryckande inlägg av dig någon gång. Du har ju riktigt gått igång på den här debatten! Vilks bränner av lite känslor för en gångs skull. Du kommenterade aldrig mitt bidrag i debatten. Men det kanske är av omtanke om mig, vi är ju trots allt gamla vänner du och jag.

  2. Jacob C skriver:

    Småtrevlig är en intressant estetisk kategori. Hur förhåller sig dina vedskulpturer och videofilmer till småtrevligheten?

  3. Lars skriver:

    Hej Anna! Jag är alltid känslosam men det är inte alla som märker det. Men i det här fallet tycker jag att jag var saklig. Till slut kom det ju fram: Det fanns inget särskilt där. Att jag inte kommenterade dina inlägg beror mest på att du framträdde diplomatiskt. Klokt, inte minst i kontrast till Jessica. Fast jag var på vippen när du försvarade dig själv och dina kollegor genom att ni arbetade så länge och flitigt på era recensioner.

  4. Lars skriver:

    Jacob C. Småtrevlig och trevlig kommer inte in i den kantska estetiken eftersom den faller under “Ohne Geist”. Vedskulpturen gör det inte heller eftersom den utsatts för bränder,yxhugg, motorsågar, 20 års rättegångar, handgemäng etc. Var mina videor hör hemma får vi nog avvakta ett tag. Trevligt betyder att det inte finns något gift i bägaren.

  5. stefan peterson skriver:

    Nu är det åter bevisat,
    Politiker måste skyddas, då deras hjärnor inte är skapade för konst betraktande
    skulle troligen bli för upphetsade och kanske även riskerat att bli “upplysta”.

    http://www.expressen.se/Nyheter/1.1698154/tavlan-gomdes-for-ministrarna

    eller var det kanske konsten som måste skyddas från Politikernas klåfingrighet ?
    Länge leve censuren, den största av alla konstupplevelser, Men varför skall bara politiker
    beskyddas och slippa se de förargliga icke-politiskt- korrekta bilderna. Borde inte “samma” rättigheter gälla alla medborgare ? Kanske lika bra att stänga hela moderna museet
    som försiktighetsåtgärd. I dag Naizist symboler, men vem vet vilken “konst” som är
    förarglig i morgon
    Finns det numera EU-“godkännande märkning” för korrekt konst ?

  6. TJ skriver:

    Synd att Stig Larsson avbröts. Hade gärna hört vidare om den sorts konst som producerar nöjda konstnärer.

  7. Petter Helje skriver:

    Bra inlägg av Gunnar Larsson! Och Stig Larsson… ja, han är ju förbannat rolig åtminstone!

  8. G skriver:

    Vad tycker du om Stig Larssons konstdefinition, Lars? Är det inte mer eller mindre socialkritiken han beskriver?

  9. Lars skriver:

    G. Man kan tycka det, men det är väl precis tvärtom han menar.

  10. Yngve Rådberg skriver:

    Men den här gången hade Stig inte så mycket att komma med. Att några icke nämnda som anses bra egentligen är dåliga – det är ju plausibelt, men lite svårt både att bemöta och instämma i.

    Jessica är – med egna ord – ängslig.

    Gunnar däremot är den förste och hittills ende som talar om själva måleriet. Det verkar inte som någon annan ser hur det ser ut, de ser bara sina egna förväntningar: skönhet, kitsch, nazism… Och: där får man ge Luthersson en poäng, det fanns (och finns) faktiskt nazister. Ansvarsfrågan tappar sin skärpa av att ideligen användas på fall där den inte gäller.

  11. pontus raud skriver:

    Stig Larsson var på konsthögskolan ca 1996 och berättade för oss elever att den bästa konsten som producerats var impressionismen. Han verkade så helt hänförd över denna era så man misstänkte att han kanske började titta lite på konst innan han skulle komma och prata på konsthögskolan.
    Resten av tiden ägnade han åt sitt specialområde, krogen och kvinnor. Det var endagars ragget, tvådagars ragget och tvåveckors flörten.

  12. Christopher Rådlund skriver:

    Hej Lars

    Svensk historia: Västgötaskolan hölls länge för lokalpatriotiska idioter. Efter decennier av munhuggeri tvingades Uppsalas professorer till slut erkänna att Västergötland faktiskt haft en större och avgörande inverkan på Sveriges historia än de tidigare medgivit. Och inte minst stod det därmed klart att Uppland och Sörmland förfördelats i förhållande till Götaland-länen, ifråga om offentligt stöd till arkeologiska undersökningar etc. Motståndet kom av en rädsla för att förlora en (sedan femtonhundratalet) hävdvunnen prestige och makt inom historieskrivningen.

    På liknande vis får man hoppas att den figurativa skolan en vacker dag får sina levnadsrättigheter bevisade. Våra olikartade bedömningar av detta är väl dokumenterat i en hel del kommentarer på denna blogg från de senaste två månaderna.

    Högaktningsfullt – Christopher

  13. Nemokrati skriver:

    Den här debatten – har man sett nån sån förut? Var det verkligen en konstdebatt. Jag tyckte att sakkunskapen saknades i stora stycken – du skulle ha varit där Lars. Det hade satt fart på saken. Men på något sätt skulle det kännas som jag vet inte – en tornado. Av frisk luft.

  14. Nemokrati skriver:

    Glömde säga att jag tyckte Annas inlägg var ett lysande undantag. Pregnant, uppriktigt och välartikulerat.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.