Jag skrev en artikel för Newsmill med anledning av Donald Boströms artikel i Aftonbladet. Artikeln, som är spekulativ, handlar alltså om påstådd handel med organ för transplantationsändamål. Aftonbladet har sin välkända agenda och det är självklart att man utnyttjar varje möjlighet att göra ett påhopp på Israel. Men genom att framhäva den här artikeln som ett sensationellt avslöjande och göra en stor sak av den närmade man sig gränsen för antisemitisk ryktesspridning.
Kritiken mot den har varit kompakt och därmed kan man också säga att den har neutraliserats. Den kommer knappast att bidra till utbredningen av antisemitiska stämningar. Snarare får man tala om ett misslyckande, att redaktionen i det här fallet har satsat på fel häst. Intressant nog har deras vanliga stödjepelare som t ex Per Gahrton och Helle Klein försvarat den. Å andra sidan är detta precis vad man kan förvänta sig.
Mer hade det inte behövt bli om inte Israels regering gett sig in i spelet. De vill alltså ha ett officiellt avståndstagande från den svenska regeringen. Den svenska regeringen är inte helt främmande för ursäkter och ingrepp i det offentliga. Så skedde t ex under den danska karikatyrstriden. Men sedan dess har man lyckats med att hålla tand för tunga och följt linjen att inte blanda sig i. Min rondellhund ledde till en diplomatisk gest från Reinfeldts sida. Han bjöd in ambassadör från de muslimska länderna och muslimska organisationer för att förklara varför han inte kunde göra något. Den gesten visade sig effektiv.
Men det går knappast att bjuda in Israels representanter för att upplysa dem om demokratins förutsättningar.
Vidare blir utvecklingen med de hårdnackade israeliska kraven en ny vändning i saken. För nu blir det att ställa upp på Aftonbladets rätt att publicera. En svår nöt att knäcka för Aftonbladets inbitna kritiker.
Bra sammanfattning. Inget att tillägga.
”För nu blir det att ställa upp på Aftonbladets rätt att publicera. En svår nöt att knäcka för Aftonbladets inbitna kritiker.”
Jag har inte följt allt som sagts i denna fråga. Men mitt intryck är att de flesta av dem som skulle kunna tänkas utgöra ”Aftonbladets kritiker” inte har några problem alls med den principiella frågan som rör Aftonbladets lagliga rätt att publicera.
Ja, det var en bra sammanfattning. Lars besitter den erfarnes förmåga att navigera i mediestormar.
Även i fallet Anna Odell har han hållit huvudet kallt från första början. Jag backar lite och får erkänna att hon på ett sätt var mycket modig, och att det hela – med facit i hand – var ett ganska harmlöst spektakel, om än lite barnsligt. Vilket man bör förlåta. Hon verkar plågad, och rättegångseffekten på konstnärsskapet är ju redan uppnådd om jag förstår dagens Vilks-artikel på Newsmill rätt. Om man får en seriös debatt om bältesläggning och tvångsvård var det kanske till och med bra gjort. Betyder detta att det var ”bra konst”?
Men vem är det som inte ställer upp AB:s rätt att publicera? Att fördöma illvillig ryktesspridning innebär inte per automatik att man är emot publiceringsrätten? Självklart skall AB ha rätt att fortsätta publicera sina älsklingar Chomsky, Myrdal, Guillou, Wijk, Malm, Linderborg, Klein, Finkelstein, Fisk -och Boström.
Boströms artikel har blivit desarmerad vad gäller dess syfte och man har inte lyckats gömma sig under den röra andra skapat. Däremot har AB i och med levererat en klassisker att studera för grävande journalister.
Återstår för den Israeliska regeringen att lugna ner sig
Jacob C. Den principiella rätten har de kritiskt inställda inte något att säga om. Men den intressanta frågan är hur mycket krut de kommer att ödsla på att ta Aftonbladet i försvar.
Jag tyckte – och tycker fortfarande – att Profeten Muhammed som rondellhund var ett avskyvärt sätt att sparka på den som ligger. Den officiella motveringen för ockupationen och koloniseringen av Afghanistan och Irak innehåller ras- och religionshets, vilken inte borde beredas extra utrymme inom konsten. Lika lite här och nu som när antisemitismen i Weimarrepublikens Tyskland hade sin Die Brennessel.
Att Vilks ändå tar avstånd från de Israeliska och svenska sionistiska påtryckningarna för att begränsa tryck och yttrandefriheten genom statsingripanden är däremot en fråga om medborgerliga rättigheter och Lars Vilks har ställt sig på rätt sida i detta.
Varför ska man ödsla krut på att ta Aftonbladet i försvar? Räcker det inte med att konstatera att de har rätt att publicera vad de vill? Detta givetvis under förutsättning att det ej är fråga om hets, men det är ju en juridisk fråga i så fall.
Nä, men så trevligt. Fred Torssander är tilbaka.
Skillnaden mellan dig och Lars är nog ändå att Lars är konsekvent i sitt försvar av yttrandefriheten emedan du själv, i likhet med Aftonbladet, har en inkonsekvent, och selektiv, syn på yttrandefrihet när du försvarar publikationen av osakliga konspirationsteorier, men inte av en harmlös rondellhund.
Jacob C. Eldgivningen har två positioner, dels mot Aftonbladet och dels mot den israeliska regeringens allt mer lustiga utspel. Om kritikerna går in för att göra det senare till huvudfråga blir det alltså att skjuta undan kritiken mot Aftonbladet för att istället koncentrera sig på att försvara den.
Jag har såvitt jag vet aldrig angripit Lars Vilks rätt att publicera sin rondellhund utan att staten lägger sig i det. Det är något helt annat att undertecknad lägger sig i och kritiserar – utan vare sig våld eller hot om våld. Tycker i alla fall undertecknad.
Yttrandefriheten är en frihet gentemot staten, inte något som tvingar medborgare att tyst acceptera vad de anser vara dåligt eller skadligt.
Ja, just detta är ju en beklaglig följd av Israels agerande: Nu blir det förmodligen svårare för dem som vill kritisera artikeln på sakliga grunder. Detta eftersom man samtidigt måste försvara yttrandefriheten. Men det borde gå att hålla två saker i huvudet samtidigt, tycker jag.
Fred Torssander
Mig veterligen har jag dock aldrig hört dig försvara hans rätt att publicera sina rondellhundar heller.
Men det hade ju varit trevligt om du utnyttjade möjligheten att göra det här ikväll på hans egen blogg, bara för att visa att du är en lika konsekvent försvarare av yttrandefriheten som Lars.
Rätten är en sak. Den gäller medborgare utan några undantag. Däremot har varje människa och som jag ser det särskillt konstnärer ansvar för resultatet av sin verksamhet. När jag har gjort scenografi har jag försökt ta det ansvaret i alla riktningar. Även såtillvida att personal och publik inte drabbas av olycksfall.
Att spela sveriges krigsaktivister och ras- och religionshetsare i händerna är som jag ser det dålig konst.
Fred Torssander
Om du för ett ögonblick kan lägga undan det marxistiska manifestet så kommer du att förstå att Lars publiceringar istället har skapat en viktig debatt runt vikten av att kunna ifrågasätta religiösa symboler som inte är helt olik den religionskritik som ledde till reformationen av kristendomen.
Det är avsaknaden av religionskritik inom Islam som fortfarande håller de muslimska fundamentalisterna igång.
Kamrat Fredde,
Allt rödvin verkar ha gjort er trötta. Sluta känna dig hotad av de sionistiska påtryckningarna. Guillou står vid din högra sida. Vad tyckte du om artikeln? Är den, enligt din mening, ännu ett exempel på bra vänsterjournalistik?
Med vänlig hälsning,
Göran E
redaktör
Jag tycker att Lars resonemang är uppfriskande nyktert.
Han pekar hela tiden på omöjligheten i låsta positioner som sedan fortsätter omöjliggöra lösningar och istället skapar nya låsningar. Ett alternativ är att tillsätta en undersökningskommission med lika många och sakkunniga från bägge sidor som tillsammans fastslår vad som verkligen hänt och inte hänt. Fast å andra sidan kan ju det ses som ett ställningstagande i sig av endera part – till förmån för endera part. Så det kanske istället skulle kunna utvecklas till väpnad konflikt – där fler dras in osv.
Nej, det bästa är nog att regeringen surrar fast sig stoiskt vid masten och slår dövörat till.
UPPDATERING AV RONDELLHUNDSPARLÖREN
ANTISEMITBLADET – enligt vissa ett namn på landets om inte bästa så största dagstidning som bättre överensstämmer med EU-kommissionens krav på innehållsdeklarerande egennamn, lagom framtaget till det svenska EU-ordförandeskapet, vilket stressats kraftigt då en man som vid 19 års ålder var dörrvakt (usch och blä) vädrat diplomat diplomatiska snuskigheter och därigenom riskerat att stjälpa den annars vattentäta svenska planen ”Fred under vår ordförandetid”. Enligt andra tyckare med Professor Ulf Bjereld i spetsen en lika urvattnad term som ”antisemitism”, som ju tillsammans med ”Der Stürmer” upphörde att existera 1945. Professor emeritus Jan Hjärpe tillägger att ordet ”ANTISEMITBLADET” rent etymologiskt skulle kunna innefatta hat även mot araber, och därför bör appliceras på alla svenska tidningar som ju i själva verket ger uttryck för en kraftig islamofobi.
GRUNDLAGSSKYDDAD PRESS- OCH YTTRANDEFRIHET – Ett något luddigt begrepp som såväl politiskt som juridiskt bör uttolkas med stor hänsyn till rådande situation, valmanskår och reella hot mot liv och lem. Detta innebär att en hederlig och professionell debattör starkt bör kunna argumera mot användandet av begreppet för att i nästa stund, i en annan fråga, vara lika övertygande om dess värde för vår överlevnad.
Eftersom bevisbördan alltid ligger hos den som har framställt en anklagelse så är det inte Israels ansvar att gräva fram bevisen för sin oskuld, utan snarare Aftonbladets chefredaktör Jan Helin och Donald Boström, tillsammans med sina palestinska källor.
Sluta nu Christer,
vi vet väl bägge vilken logik som gäller i denna fråga. Personligen skulle jag vilja lägga till att en oberoende kommission bör utreda även anklagelsen om att den israeliska armén släpper tuggummin över Gaza som ökar sexlusten bland unga kvinnor och därigenom störta dem i fördärvet. Att inte släppa in en kommission tyder på allvarlig skuld. Dessutom bör israelerna själva lägga fram bevis som rentvår dem i tuggumikonspirationen. Och rentvå sig från anklagelserna om systematiska våldtäkter som mellanösternexpert Per Gharton föreslog på Newsmill.
Som man säger: ingen rök utan eld.
Göran E
Jag säger som jag alltid har sagt. Det enda sättet att skapa fred i mellanöstern, eftersom religionskritik är förbjudet, är att sända genmanipulerad mat i hjälpsändningarna till Gaza som tar bort den religiösa genen.:)
Att det skulle vara ”avsaknaden av religionskritik inom Islam som fortfarande håller de muslimska fundamentalisterna igång.” är en enastående idealistisk tolkning. Dvs. idealistisk i filosofisk mening, tron att det är idéerna som styr.
Det är i stället USA som återgett fundamentalister makten både i Irak och Afghanistan. Att blåsa under ras- och religionsmotsättningar är en klassisk metod för att söndra och härska och USA verkar ha lärt sig allt vad britterna haft att lära ut i ämnet. De har ställt Sunni mot Shia mot Kurder, respektive Talibaner mot Norra Alliansen. Och kvinnorna drabbas givetvis värst av detta. Som RAWA skriver om ”befrielsen” av Afghanistan på sin hemsida: By the installation of the puppet government of Karzai, the US reused its creations and continued its deal with the Jehadi criminal warlords. From the very start, Mr. Karzai shunned the demands and trusts of the people and chose to compromise with the criminals of the “Northern Alliance” and placed the filthiest faces in the key posts of the government. In contradiction to the shameless claims of the ministers and other treacherous and corrupt officials, our people feel more ill-fated; the country has been turned to a mafia state and self-immolation, rape and abduction of women and children has no parallel in the history of Afghanistan.
Trevligt att se det gamla gänget på plats igen! Mycket välkomna! Ärriga kämpar med gamle Fred i spetsen. Ja, Fred, rondellhunden har ännu inte fullt ut blivit din knähund, men den åstadkom inte någon förvärring i situationen. Den förbättrade inte heller saken däremot kunde man utläsa av hela dramat att de ansträngningar som självutnämnda experter, riktiga experter och allmänna människovänner ägnar sig åt är politiken: Att sitta på gungan och gunga ner den andre. Det är vad det går ut på . Men roligt så.
Förresten kommer rondellhunden (kanske, jag vet hur det brukar gå) att då äntligen få visas offentligt i Sverige. Men det blir inte förrän i november. Självfallet skall den ställas ut på ett politiskt korrekt sätt kvalitetssäkrad och godkänd av alla berörda insitutioner och intressegrupper.
Tack Göran för lite uppdatering av rondellhundsparlören. Såg att du sett min Odellartikel på Newsmill. Den hade jag själv missat, skrevs i förmiddags. Om man läser kommentarerna kan man se att även fanatiska antiodellister inser att jag har rätt.
länk till artikeln http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/24/darfor-vinner-odell-i-ratten
Helt underbar läsning Lars Vilks! Jag bara njöt – det var lysande. I love it.
Instämmer, mycket roligt (och stringent).
Lars. Jag tror att de flesta offentliga debatter förr eller senare utmynnar i ett politiskt ställningstagande eftersom det är politiker som till sist avgör frågan om status quo eller förändring. Vi ser ju samma intresse för polis och militär eftersom de är de enda som har rätt att utöva våld.
Nu hänvisar ett flertal bloggar till detta som upprinnelse. http://www.allbusiness.com/middle-east/israel/102662-1.html
Pingback: poeternas tid…time of the poets « Gotiska Klubben
Fred Torssander
”Att det skulle vara “avsaknaden av religionskritik inom Islam som fortfarande håller de muslimska fundamentalisterna igång.” är en enastående idealistisk tolkning. Dvs. idealistisk i filosofisk mening, tron att det är idéerna som styr.”
Du är väl själv det bästa beviset för att det är ideer som styr världen när du tydligen sover med ”Das Kapital” under huvudkudden.:)