Som sagt saknas det inte figurativt intresse i samtidskonsten.
-
Senaste inläggen
- 3263: Zorn på Nationalmuseum 2021 16 april
- 3262: Galleristen som rationaliserade 2021 12 april
- 3261: Offer och yttrandefrihet 2021 11 april
- 3260: En konstkritiker famlar 2021 10 april
- 3259: Alltför het på gröten 2021 8 april
Bloggarkiv
Kategorier
Sidor
Blogroll
Vilks konsteori
Vilks projekt
Nya kommentarer
- Lars Vilks om 3261: Offer och yttrandefrihet
- mohammad om 3261: Offer och yttrandefrihet
- mohammad om 3261: Offer och yttrandefrihet
- minnesdagen om 3261: Offer och yttrandefrihet
- Lars Vilks om 3261: Offer och yttrandefrihet
- Rhond om 3262: Galleristen som rationaliserade
- Lars Vilks om 3262: Galleristen som rationaliserade
- mohammad om 3261: Offer och yttrandefrihet
- amatörkonstritiker om 3262: Galleristen som rationaliserade
- bjarne om 3261: Offer och yttrandefrihet
Nej, det gör det verkligen inte. På så sätt tycker jag Johan Lundbergs och retrogardisternas upprop är lite anakronistiskt. Till skillnad från under högmodernismen är det väl figurativt överallt nuförtiden. Däremot finns det alltid anledning att ifrågasätta den rådande dagordningen, tycker jag. Om inte annat kan det vara pedagogiskt upplysande att få reda på varför en viss estetik av nödvändighet hänger samman med en viss diskurs och en viss tid. Detta är nämligen fortfarande något oklart för mig.
Jag tror snarare att Lundberg och Rådlund åsyftar klassisk figuration.