Del 778: Ett alternativ i allmänhet

Curatorn och filosofen Dieter Roelstraete skriver om konst och historia i E-flux. Ett intressant grepp som kan vidareutvecklas på flera sätt. Vår tid, skriver han, söker sig till historien och inte som tidigare till framtiden. Framtiden är ju nuförtiden mindre gynnsam och som ersättning kan man ge sig på historien och utifrån ett samtidsperspektiv kompensera och justera misstag och marginaliseringar.

I konsten är det inte mindre intressant. I grunden handlar konsten om att skapa framtid. Under sin första epok från romantiken till och med modernismen produceras i ständig förnyelse framtidens estetik med den helt nödvändiga tillsatsen av andlighet eller en högre form av tidsanda. Med postmodernismens genombrott avvisas detta system, framstegsoptimismen och avantgardismen har nått slut. Detta mottas som goda nyheter i konsten eftersom den på ett så radikalt sätt återigen kan förnya sig. Självklar blir den postmoderna festen kortvarig och sedan börjar på nytt problemen. Skall jag försöka mig på att säga något om vad konsten och dess förnyelse handlat om efter den postmoderna postfestum kan det sammanfattas med ”alternativ”. Konsten blir ett försök med alternativ politik, alternativ journalistik och alternativ forskning – som naturligtvis kan samlas under rubriken social kritik. Detta mäktiga förslag till nya alternativ har nu havererat. Låt vara att det fortfarande finns en hel del förespråkare för det, det är inte längre vad det har varit.

Vår historia finns kvar och strängt taget är det den man i konsten hela tiden har gett sig på: Att leta fram orättvisor och missgrepp för att ställa krav på kompensation och rättelse, givetvis utan någon effekt, men där följer man den generella trenden.

Vi har nu kommit till den punkt där konsten fortfarande får betraktas som ett alternativ. Frågan är dock: Till vad? Kanske vi får nöja oss med att den är ett alternativ i allmänhet, ett alternativ som söker näring i sin egen allt osäkrare historia men som fortfarande vilar på sin högdiskurs.

Och vart tog Den Andre vägen? Är det bara Nordkorea kvar?

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, Tillståndet i konsten 2009. Bokmärk permalänken.

2 svar på Del 778: Ett alternativ i allmänhet

  1. kultur-bert skriver:

    Kan det inte vara så att konst och konstverk, mer eller mindre, har baktid, nutid och framtid som ingredienser i sina verk – Annars så tycker jag att Din korta analysrapport om konstens tillstånd håller, men det sista stycket, det om “Den andre”, om det fattar jag noll!

  2. Lars skriver:

    kultur-bert: Vad som finns i konstverken är vad konstvärlden bestämmer sig för. Och inget annat. “Den Andre” är alltså det som är radikalt olikt vår (väst)värld. Det blir allt mindre av det,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.