Idag skall jag tala om samtidkonst på Galleri Granen i Sundsvall. För vad är egentligen samtidskonst? Att det finns något sådant är man nog överens om men något namn har det aldrig fått. Inte heller finns det någon beskrivning av vad det går ut på. Och när började det? Postmodern konst säger man ibland men då blandas det lätt samman med postmodernismen som ägde rum inom den ungefärliga tidsperioden 1980 -92.
Det är mitt förslag att placera samtidskonsten efter postmodernismen med ett startår 1993. Från den tidpunkten kan man se klara tendenser till en alltmer utvecklad socialkritik och inledningen till den relationella estetiken. På Documenta 1992 är det fortfarande den postmoderna pluralismen som visas, Documentautställningen beskrevs som ett stort tivolifält. Men 1993 kom Whitneybiennalen med ett politiskt innehåll (biennalen är ofta benämnd ”den politiska”). Samma år visades en rad yngre konstnärer och deras förhållande till samtiden på Aperto i Venedigbiennalen.
På Whitneybiennalen 1993 var ett av huvudnumren ”The King Tapes”. 1991 blev Rodney King stoppad av Los Angeles-polisen. Han var berusad i sin bil och vägrade att stiga ur, gjorde dessutom motstånd. Polisen tog till batongerna och det hela slutade med en ovedersäglig misshandel. Av en händelse blev incidenten filmad från ett hus i närheten. När videon visades gav den upphov till reaktioner vilket kraftigt eskalerade när polismännen fick milda domar. De svåra upploppen i Los Angeles gick inte att stoppa och ledde till stor förstörelse. Saken mot polismännen togs upp igen och domen ändrades.
Rodney King, en notorisk småförbrytare, fick själv framträda för att försöka lugna upprorsmakarna. Han tilldelades ett stort skadestånd.
Curatorerna på Whitneybiennalen visade alltså videon 1993. Filmaren, George Holliday, hade ingen relation till konsten. Men genom att den ställdes ut blev den ett konstverk producerat av curatorerna. Just detta är också en intressant historia, den socialkritiska konsten kom i hög grad att styras av curatorerna som i sina utställningar kunde inordna konstnärer under ett givet tema, från den här tidpunkten med ett allt mer påtagligt socialkritiskt innehåll.
King tapes kan man se här.
He he , jag kommer ihåg att du en gång sa , och detta var säkert 1994 – 95 när du var professor på mejan, att postmodernismen nog var det yttersta inom konsten och att du inte kunde se vad som skulle kunna överaska i framtiden. Du kunde inte sammanfatta nuet på den tiden så du kommer nog ha samma svårigheter nu.
MVH Pontus
Pontus. Det finns några skillnader gentemot 1994. För det första är Vilks inte densamme. Vi kan säga att äntligen är han uppdaterad. För det andra är det idag möjligt att skaffa sig all tillgänglig information av vad som rör sig överallt: Överblicken. Det är först under min tid i Bergen som jag lärde mig tekniken att skapa överblickar.
Utifrån 1994 kan följande slutsats dras: Tro aldrig att konstvärlden följer konsekvenserna av den dagsaktuella teorin även om den är fullt giltig.
Sundsvall blev ju nyligen utsatt för en samtidskonstattack som det ryktas att till och med självaste Banksy applåderade:
http://maxmagnusnorman.com/artist_blog/art_day_378.shtml
http://maxmagnusnorman.com/artist_blog/art_day_376.shtml
Med flertalet mediaartiklar som följd, kolla kommentarerna på den här:
http://st.nu/start/sundsvall/1.1049136
Intressant är här skillnaden jämfört med andra konstbus, här är folkets reaktioner nästan enkom positiva, det blir till och med lynchstämning och ramaskri när de ömtåliga aporna vandaliserats. Jämför med Odell och NUG där lynchstämningen gått nästan helt i andra riktningen. Tilläggas ska att även aporna orsakade polisuttryckning.