Del 767: Det antropologiska konstbegreppet, Sundsvall och Arto Lindsay

Under min tid på Konsthögskolan i Bergen (1997-2003) kom jag med ett förslag till undervisningen i samtidskonst. Jag menade att det behövdes en översiktlig text för att de huvudsakliga linjerna och kronologin skulle kunna följas. Texten skulle omfatta perioden 1980 och fram till skrivandes datum, då år 2000. Skolan publicerade för övrigt texter som i regel hade föga allmänt läsvärde och de ansvariga blev intresserade. Texten blev också skriven och godkändes för publikation men det skulle visa sig att det tog tid att komma någonvart. Efter två år fick jag uppdatera texten och levererade ännu en gång materialet, nu översatt till engelska. Dock hände ingenting och efter några fruktlösa påstötningar gav jag upp projektet. Texten, i en äldre version och på svenska, finns tillgänglig på den här sidan. Så gick tiden. I fjor kom oväntat en e-post som meddelade att pengarna till tryckningen fanns kvar. Eftersom åren hade gått föreslog att jag skulle göra en summarisk uppdatering fram till 2008. Så blev det också och den nya versionen levererades under våren 2008. Men ordningen för tryckning av texter hade ändrats och det skulle visa sig att man hade infört ett akademiskt regelverk. Jag har just fått veta att man inte kan trycka texten emedan den saknar fotnoter och litteraturhänvisningar. Alla citat i min text har enkla hänvisningar i själva texten, men är självklart inte godtagbara om man ser det från ett forskningsperspektiv. Men så var det inte tänkt när det skrevs. Den lathundstext som jag skrev blev i slutändan föremål för en akademisk behandling.

Hur som helst har bedömningskommittén också gått in på innehållet vilket har sitt intresse. Kommittén vill t ex inte riktigt tro på socialkritikens framväxt som dominerande under den senaste 15-årsperioden och inte heller att den sedan några år är i avtagande. Men ännu intressantare är att jag äntligen kunnat se ett klart tecken på konstvärldens konstuppfattning. Den institutionella teorin har varit aktuell inte minst under den senaste tiden och man kan få för sig att konstvärlden är samstämmig i uppfattningen att det är den enda möjligheten att definiera konst. Jag har alltid reserverat mig mot det och hävdat att konstvärlden har två uppfattningar på samma gång, den institutionella och den essentiella.

I kommitténs uttalande om min text lanseras den intressanta termen ”det antropologiska konstbegreppet”. Detta begrepp är nog exakt detsamma som modernismens konstbegrepp men låter lite bättre. I varje fall hänvisas till en ”bildtradition som går tillbaka till grottmålningarna”. Onekligen en värdefull upplysning och säkert också en generellt gångbar uppfattning i konstvärlden. Dels har vi alltså den institutionella konstteorin som säger att konstvärlden skapar konsten och dels har vi ”den antropologiska teorin” som säger att den inte gör det. Framkastandet av ”det antropologiska konstbegreppet” är en kritik av min utgångspunkt, alltså att man kan ta den institutionella konstteorin för given. Det kan man alltså inte i konstvärlden.

Något helt annat: Om någon är i Sundsvall så är det på lördag kl 12 dags för öppnandet av Galleri Granen, samtidskonst i Sundsvall. Jag har fått äran att hålla ett anförande i samband med denna konstens högtidsdag i Norrland.

Vidare är det dags för en ny konstnär i Ladoniabiennalen. Ytterligare en konstnär insprungen från musikbranschen, Arto Lindsay, som i Venedig skall glädja pressuppbådet med en parad. Ingen kritiker lär missa den. Han har tidigare skapat en parad i Frankfurt. Vassast ändå i Ladonia där det rör sig om, inte hundar som var på tapeten i Frankfurt, utan elefanter.