Få saker är effektivare än den långsamt men oupphörligt arbetande organisationen. Tre stockar sätter jag upp varje dag för att förstärka Vindarnas Torn i Nimis. Det låter inte mycket men det är ungefär vad åtminstone jag har lust till under ett arbetspass. Startsträckan är lång, barkningen mödosam. En månad kan tillföra 90 stockar – vilket betyder en hel del.
Men det var en bisak. En annan bisak som inte är en bisak: Kanske är det bekant att YouTube plockar bort musik som ägs av Warner Music Group. Jag råkade ut för det häromdagen. Filen man laddar upp genomsöks och finner man något olovligt blir filmen tyst. Men en sak kan man göra med förbjuden musik. Lisa Gerrards Sacrifice finns visserligen i många upplagor på YouTube men nu tycks det vara stopp. Vänder man musiken fram och bak går den genom censuren och skapar ett visst mått av konstärligt mervärde. Lyssna här.
Så till dagens ämne:
Curatorn; om denne skriver Boris Groys:
”…one can say that curating functions as a supplement, like a pharmakon in the Derridean sense: it both cures the image and further contributes to its illness.”
Därför att:
“…every discourse legitimizing an artwork, its inclusion in a public exhibition as only one among many in the same public space, can be seen as an insult to that artwork. This is why the curator is considered to be someone who keeps coming between the artwork and the viewer, disempowering the artist and the viewer alike.”
I en konstvärld som har blivit översvämmad med curatorer, som ivrigt upptäcker och omförpackar all konst de får tag på, får man se upp. Curatorn har kommit för att stanna och har blivit en nödvändig del av konstvärlden. Vad som sker är att konsten riskerar att förlora sin singularitet och sitt oberoende. En curator kommer alltid att anpassa den konst som väljs till en samtidsagenda och till en publik.
Curatorn, konstnären och kritikern skall tillsammans (och med bistånd från teoretiker, marknad och andra institutioner) skapa konsten. Samspelet är emellertid subtilt och om tyngdpunkten förskjuts blir det problem. Antagligen har vi ett sådant problem nu.
En liten curatorkommentar som konstprojekt kan man se här.
…a western scratch? Skulle tro det, haha.
Jag lyssnade på, ”Lisa Gerrards Sacrifice”, precis nu, på YouTube. Det var inga problem !!!
JOEL. Det är inte lyssnandet som är problemet. Det är om du använder den på en egen YouTube-film. Om de versioner av Gerrard som finns där har tillåtelse eller om de ännu inte har plockats bort vet jag inte. Igår fann jag en video med Gerrards Sacrifice där musiken var borttagen.
Tack TJ! Jag tycker att jag har plockat en lite poäng där.
Apropå musik att lyssna på – denna är väl inte helt fel?
http://www.youtube.com/watch?v=5SscqkUf6vE
Rätt trevlig även denna:
http://www.youtube.com/watch?v=20q1QSibaXk&feature=related
PS, Intressant frågeställning” eller hur?
”Did you go crazy or did you report”.
Kan tänka mig fler alternativ faktiskt. Kanske värt att tänka på?