När nu Dogs äntligen kommer att visas blir det möjligt att se konturerna av konstprojektet. Stundtals har det varit svårt att se det med så många intensiva och passionerade tolkningar som har förekommit.
Först vill jag framhålla att när censureringen ägde rum i Tällerud i juli 2007 fanns det från min sida inga som helst förberedelser inför det nya händelseförloppet. Jag hävdar igen att om teckningarna hängts upp i Tällerud hade det inte blivit någon palaver. Lokaltidningen hade nämnt saken men något stort nyhetsvärde fanns inte. Det är inte bara att ställa ut något som KAN bli känsligt. Något måste åstadkomma förutsättningarna för att koncentrerade reaktioner skall komma till stånd. Men genom att censurera teckningarna på pressvisningen gav arrangörerna teckningarna ett verkligt nyhetsvärde och följden blev naturligtvis att nyheten valsade runt i TT-telegrammen dagen därpå. Teckningarna fick inte fotograferas eller filmas på utställningen och helt oskuldsfullt skapade arrangörerna en oemotståndlig nyfikenhet.
Jag har varit med förr och jag såg att det fanns förutsättningar för att göra ett mera omfattande projekt: Ett relationellt processverk där de medverkande skapar konsten själva genom att bland annat tillskriva konstnären diverse intentioner och åsikter.
En avgörande händelse blev emellertid det andra initiativ jag tog när jag sände teckningarna till den utställning på Gerlesborgsskolan i Bohuslän dit jag var inbjuden. Vid det tillfället hade jag svårt att tro att de skulle censureras. Men när det skedde var det oundvikligt att en principiell debatt blommade upp.
Det nästa och helt avgörande steget var tidningspubliceringarna av teckningarna. Relativt få tidningar publicerade bilderna. DN:s, Aftonbladets och Barometerns publiceringar skapade inga reaktioner vilket dock var fallet med Upsala Nya Tidning och framför allt Nerikes Allehanda. I Örebro och Uppsala demonstrerades mot publiceringen och det torde också ha varit från dessa platser som händelsen rapporterades till Mellanöstern. Härigenom skapades ytterligare nyhetsvärde som snabbt levde sitt eget liv.
Jag har mycket svårt att förstå hur man kan mena att jag med stor list, redan när jag tog mig an att teckna ett bidrag till den lokala utställningen Hunden i konsten, hade räknat ut vad som skulle ske.
Projektet ägde en rytm sådan att när det verkade lugna ner sig kom någon ny händelse att sätta fart på utvecklingen. Den maximala frekvensen kom med dödshotet i september. Man kan nog utgå ifrån att det fanns substans i den fatwan men som det har visats sig kom den från Al-Qaida i Irak, en av flera ”befrielsegrupper” som huvudsakligen ägnar sig åt inrikes terrorhandlingar.
Mitt projekt har hittills endast haft en förbindelse innanför murarna med konstvärlden, den lågprofilerade samlingsutställningen i Luzern. I övrigt har konstvärlden klagat på att det handlade om en ”tom provokation”. Här får man ge dem rätt. Efter censureringen var projektet i stort sett nollställt, men det ändrade deltagarna snabbt på. Även när jag uttryckligen poängterade att konstprojektet bestod av de händelser och kommentarer som ägde rum hämmade detta inte deltagarnas välvillighet att med sina synpunkter fylla ut det tomma rummet.
Musikalen ger en möjlighet att få en viss översikt av händelserna. Jag säger ”viss” eftersom materialet är så omfattande och för att det kan behandlas på många sätt.
En nog så väsentlig sak att komma ihåg är att hela förloppet blev verbalt, alltså något som i Schillers anda kan överföras till skådespelets bana. Några kände sig hotade, andra kränkta men ingen kom till allvarlig skada.
Jag tror inte att mina kontroversiella inslag i musiken (profeten M:s liv) kommer att skapa någon ny storm genom världen. Det sensationella har förmodligen lagt sig och religiösa kränkningar som repeteras har mindre nyhetsvärde. Men jag kan förstås ta fel.
Sist men inte minst placeras Dogs i en debatt om yttrandefriheten. Därigenom blir det ingen tom provokation utan tjänar ett bestämt syfte.
Trailer för Dogs
En av mina bästa skådespelare, Mahmoud ”Gubben-i-lådan” Ahmadinejad. Hans spelar övertygande Irans president.
Hej!
Det är snart dags fär den mordhotade musliman också. Minns någon den MORDHOTADE MUSLIMAN som var på tapeten för ett halvår sedan? Hon är fortfarande i livet, fastän numera är den MORDHOTADEMUSLIMAN ej längre mordhotad, numera är hon förolämpad, om man skall ställa tilltro till den utredande poliskommissarien. Hon är förolämpad över att inte ha blivit MORDHOTAD, ty därigenom går hon miste om sitt begärda skadestånd på 50.000. Som förolämpad får hon nöja sig med 10.000.
Oansvarigt och illasinnat har det framkastats en klart obefogad misstanke om att hon kanske skulle samarbeta med sin kriminalkommissarie beträffande skadeståndet — i så fall ligger hon pyrt till — då får hon bara 3.333, dvs hälften av vad poliskommissarien skall ha, ty enligt sharia är hon ju bara hälften värd som människa. Som kvinna har det sina klara nackdelar att ha underkastat sig den himmelska supertomten ALLAH. Hursomhelst, hon lär vara på väg till en oväldig svensk tingsrätt för att få utdömt sitt skadestånd. Tag del av den senaste utvecklingen av ärendet, som hittills har fått dansa en lustiger dans hos polisen;
klicka länken eller googla MORDHOTADMUSLIMA!
Hej Lars Vilks!
jag tog mig friheten att skriva om dina bilder och om musikalen Dogs på min blogg. http://www.muhammedbilder.se
Skrev lite kortfattat om den, visar trailer ifrån youtube och så klart dina tidigare fina bilder på profeten M.
All info har jag hämtat ifrån din blogg och vilksdogs.se
Hälsningar Omar Hund
Pingback: Snaphanen » Life Magazines fotoarkiv er nu online
I den följande debatt avslöjades medias och kulturelitens självcensur och rädsla för religionen Islam.
Varför är alla ägare av konstgallerier skräckslagna för islamsatir?
Varför har dagstidningar i allmänhet och DN i synnerhet belagt sig med självcensur när det gäller islam i Sverige?
Varför accepterar medierna att en stor invandrad grupp människor ifrågasätter vår grundlagsskyddade rätt att fritt tycka och trycka?
Varför publicerar inte medierna nyheterna om att muslimer vägrar att integreras fullt ut i det svenska samhället?
Varför skäller Mona Sahlin som en rabiessmittad bandhund på Kristdemokraterna för deras syn på könsneutrala äktenskap samtidigt som hon kärleksfullt gullar med muslimer som får KD att framstå som ytterst framstegsvänliga i jämförelse?
Varför tillåts muslimer bosätta sig i sådan koncentration så att de endast i liten utsträckning kan försörja sig utan bidrag, medan svenska arbetslösa tvingas flytta dit där Arbetsförmedlingen kan anvisa jobb?
vilks,
är du medveten om att ditt provocerande drabbar oss alla? våran företagssajt hackades och stängdes ner av saudi-araber nyligen förmdl. pga hundar & annan skit. måla en tavla istället, eller når dom inte fram tillräckligt? är du konstnär eller bara konstig?
VMB, j.
Pingback: Dagens tema: Andra världskriget | Liss
Pingback: Carol Mcfarland » Blog Archive » Tankar vid vattnet idag