Del 624: Lyckan kommer tillbaka

Asien är alltjämt en förhoppning i konsten. Kineserna kommer. De har dykt upp på Bonniers konsthall dock utan att ha väckt någon riktigt stor entusiasm bland de svenska kritikerna (bortsett från Aftonbladet, men där var det nog personligt). Även Saatchi som nyöppnat i London satsar stort på kineser. Kännetecknande är att de är provokativa. På något sätt blir det en avslagen tillställning. I Kina har man lärt sig att tillämpa den repressiva toleransen. De är alltså inte längre intressanta som förbjuden, censurerad och förföljd opposition. Skall man vara ärlig är kineserna intressanta på samma sätt som alla andra icke-västerlänningar: exotiska ur en eller annan synvinkel, autentiska röster från områden med andra värderingar. Eller rättare sagt, utjämningen är på väg att ta bort dessa sekvenser. Vad vi ser är förebilden att bli ”riktiga” konstnärer, alltså konstnärer som inte är exotiska eller autentiska. Som vanliga.

Med de asiatiska biennalerna blir det nog inte heller något annat än bekräftelse. Enwezors storsatsning i Gwangju framstår alltmer som en blek kopia av Documenta 2002.

Liverpoolbiennalen har tagit sig an en annan liten trend: konstnärlig fantasi: ”utopier, dystopier, fiktion, myter, lögner, profetior och skådespel”. Argentinaren Leandro Ehrlich (708) har en skojig rumskarusell som man kan se på YouTube. Richard Wilson (2821), som på något sätt försvann ur samtidskonsten efter initiala framgångar hos Saatchi bidrar med en fyndig utskärning i en fasad, Turning the Place Over. YouTube

Risken att rasa ned i underhållningsbrunnen är naturligtvis påtaglig. Det kan rättas upp med lämpliga diskursbildningar men jag har ännu inte sett några. Å andra sidan är Liverpool en mindre biennal som vilar på ett något slitet koncept: Att vara site specific och relationell för staden.

Vad som är inne just nu är Lycka. Det skrivs ständigt nya böcker i ämnet och lyckoforskningen har etablerat sig. Jag har precis läst Thomas Hylland Eriksens nyutkomna bok Jakten på lycka i överflödssamhället (Nya Doxa). Boken är snabbt läst och ger en översikt av vad det hela handlar om. Eriksens egna bidrag är inte överväldigande men han samlar upp en grundläggande princip: Stora Stygga Vargens morgondag. Vargen har till slut fångat sina tre små grisar och skall äntligen få avsluta en mångårig och föga framgångsrik jakt. Men den äldste av grisarna frågar honom vad han skall göra i morgon. Vargen drabbas då av svår ångest, hans livsprojekt är hotat och det enda han kan göra är att släppa grisarna för att säkra framtidens lycka. Lyckan finns alltså i förväntningen.

I konsten kommer det säkert att dröja ett tag innan någon biennal annonserar ett tema som ”Happiness in the Global Society”, ”The Good Life Reconsidered”. Som bekant är konsten alltid på efterkälken och har t ex inte riktigt hunnit upp miljödebatten.

Under tiden kan man glädjas åt den situation som samtidskonsten har hamnat i. Att det inte händer något men att något måste och skall hända. Vi kan vara helt övertygade om att det kommer att hända vilket är mycket mera värt än det som blir resultatet. Se själv på de senaste 15 åren: Relationell estetik, social kritik, postkolonialism, konst som forskning, angelägna frågor om makt, kön, etnicitet och klass, nå ut i verkligheten. Och Asien. Det var bättre när det skulle till att börja, när det framstod som genuint nytt.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m, Tillståndet i konsten 2008. Bokmärk permalänken.

5 svar på Del 624: Lyckan kommer tillbaka

  1. cn skriver:

    vad är det som skall hända, allt är ju så bra redan

  2. Med ynde og respekt skriver:

    Kunst hos Snaphanen:

    “Uh-oh, så kører vi igen

    Husk nu: Ytringsfrihed skal bruges med ynde og respekt. Ytringsfrihed er ikke friheden til at håne andres tro. Vi må forstå at vi lever i en globaliseret verden, hvor vi bliver nødt til at vise flere hensyn. Muslimerne i Storbritannien er så hårdt pressede af islamofobi og racisme, at jeg ikke kan svare for følgerne hvis vi ikke får en undskyldning fra denne kunstner. [Kunstneren Sarah Maple er for øvrigt muslim (LFPC)]”

    http://snaphanen.dk/2008/10/12/%c2%bbbiedermann-og-bonnichsen%c2%ab/

  3. Muhammed i helvede skriver:

    Berlingske Tidende om Dante:

    “Han har sikkert ikke været nem at omgås, denne Dante, men skrive og digte, det kunne han. Hør blot afsnittet om Muhammed fra 28. sang, hvor Profeten straffes fysisk for sekterisk virksomhed:

    “En tønde uden bånd og nagler/ gaber vel næppe mer end én jeg så dernede,/ kløvet fra hagen ned til hvor man fjærter./ Hans indre hang og dingled neden for ham,/ så alt var blottet, selv den sølle pose/ hvor det man sluger bliver til lort i kroppen;/ og mens jeg stirred fascineret på ham,/ så han på mig, og flåed brystet åbent/ med begge hænder: Se mig, se Muhammed!/ Hvor jeg ser ud! Se hvor min krop er kløvet!” (Ole Meyers oversættelse, 2000)”

    http://jalving.blogs.berlingske.dk/2008/10/13/den-guddommelige-blasfemi/#comment-9041

  4. Muhammed i helvede skriver:
  5. Interview med Geert Wilders skriver:

    Robert Spencer interviewer Geert Wilders, III

    http://snaphanen.dk/2008/10/14/dyrt-men-darligt/#comment-32380

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.