Ja, idag har jag en liten sak som kan ha ett visst intresse. Sedan en tid för jag en debatt med en 24-årig muslim från Syrien. Han studerar vid ett universitet och skriver god engelska. Man kan säga att vi står rätt långt ifrån varandra men annat är ju inte att förvänta sig. Jag har fört fram en del rätt vanliga synpunkter bland annat om problemen med sharialagar. Min syriske vän svarar då så här:
”Jag vet vad du skulle säga och tänka om att en del islamska lagar är primitiva eller omänskliga; som avrättning, men det är absolut fel, du kan jämföra brottsnivån i olika länder och se hur låg den är i länder som tillämpar islamska lagar som i Saudiarabien och Pakistan. Och jag är säker på att om någon har dödat din fru och din son skulle du vilja döda honom och inte tala om hans rätt att leva, och om du inte ville döda honom skulle åtminstone andra människor göra det om det var möjligt.”
Ett omöjligt svar, men säkert är de representativt för många muslimer i Mellanöstern. Trots att det framgått att dödsstraff inte leder till mindre antal grova brott.
Jag förde också kvinnornas situation och homosexualitet på tal. Då fick jag det här svaret:
”En sak som man skall veta är att feminism och homosexualitet faktiskt är psykologiska sjukdomar som skall behandlas och det verkar uppenbart att du inte känner till de medicinska och psykologiska problem som finns i sådana handlingar och relationer. Dessa människor skall behandlas av psykologer med mediciner och psykoterapi och naturligtvis finns några fall där det handlar om organiska problem som skall behandlas medicinskt och kirurgiskt.”
Är det överhuvudtaget möjligt att försvara en sådan ståndpunkt ur ett västerländskt upplyst perspektiv? Ytterst sätt handlar det om hur företeelser skall definieras. Först 1996 blev homosexualitet inte längre en sjukdom (enligt världshälsoorganisationen). Antagligen har även feminismen betraktats som en åkomma. Men vi känner ingen väg tillbaka.
Stefan:
Oavsett om de inte lyckas störa så mycket – du har satt Alingsås på kartan för mig. Tycker det verkar som ett trevligt ställe!
Menar det – det verkar finnas ambitioner där. Kan tyckas glöttigt när jag skriver så. Men att människor vill något, är väl aldrig fel. Och om provokationen inte är en provokation – ja, det är väl än mindre fel…
Rurik:
Jag vet. Och lite till. ;-).
Ändrar inte min undran det ringaste.
Cecilia :
Varför skulle någon kritisera Finland ?
Kan du förklara det ?
( Bortsett från ryssarna då,och dom skrädde verkligen inte orden)
Rurik:
Kritisera?
Du tänker alltid polemiskt. 🙂
Cecilia :
Önskar dig lycka till med din vidare undran !
Cecilia,
Du har helt rätt Alingsås är en mycket trevlig liten stad (håla för alla under 18)
Och en ”provokativ konstutställning” som är snäll, intetsägande, meningslös
och absolut o-provocerande, är ju oxå en sorts ”provokation”.
Kanske då mest mot sig själva och mot ”konstvärlden”.
I väntan på nya teman från Lars önskar jag auktualisera en fråga som blir mer och mer påträngande.
Det gäller den lagstiftning som är ägnad att ivarata hotade minoriteters intressen och skydda dessa mot diskriminering.
Det är helt tydligt att denna lagstiftning i sig själv kan komma att bli ett hot mot demokratin och yttrandefriheten. Dessutom omfattar den idag ett betydande flertal av befolkningen och lämnar en minoritet utan det speciella skydd som tillkommer vissa utvalda ”svaga” grupper.
Lagen skall skydda den enskilda människan mot förtal och övergrepp.
Det gör vår nuvarande lagstiftning. Det skyddet kan eventuellt förstärkas vid behov. Lagstiftningen skall överhuvudtaget inte ägna sig att att kategorisera människor i grupper utan förhålla sig likadant gentemot alla enskilda individer i ett demokratiskt samhälle.
Rurik:
Tycker ditt boende börjar göra sig gällande. Ingen muslim skulle väl komma med sådana undringar?;-)
Sen undrar jag förstås också över att du skrev:
— I väntan på nya teman från Lars… —
Herre jisses – kom an, människa!