Del 529: De jordens fördömda

Intet är väl mera självklart än att vi sedan länge lever i den postkoloniala tiden. Det är den tid då den vite mannen i väst tvingats att erkänna sina synder. Kolonialismen är inte mycket att vara stolt över. Utplundring och mord i stor skala kunde ske genom den vite mannens delvis vetenskapligt belagda överlägsenhet. Senare förlorade det sitt värde, kolonierna avskilde sig från Europa men historiens påminnelse finns kvar. Skam och ånger.

Frantz Fanons bok ”Jordens fördömda” kom ut 1961. Fanon, som deltog i Algeriets frigörelse, kräver en våldskamp utan nåd mot Europa. I förordet till boken faller Sartre honom i talet och går faktiskt ännu hårdare åt de vita herrarna.

Allt måste bort från de forna kolonierna, inga kompromisser eller avtal, förordar Fanon. Författaren inser dock att han måste komma med något konstruktivt. Ett sådant initiativ skall komma från de intellektuella. När de nationalistiska partierna uppstått genom de stora bondeupproren vill dessa ha en grundlig analys:

”börjar att kritisera ledningens bristande ideologiska medvetenhet liksom dess okunnighet i fråga om strategi och taktik.”

När vi ser tillbaka på koloniernas frigörelse är det lätt att inse att de frihetsdrömmar som Fanon ägnade sig åt bara kunde förverkligas i dess inledande fast: att med våld kasta ut inkräktarna och upprätta den egna nationen. Sedan kom kompromisserna och avtalen. I den postkoloniala världen står vi fortfarande inför detta faktum. Europa gick inte under:

”När däremot Fanon hävdar att Europa går mot sin undergång är det inte alls något nödrop, utan en diagnos” (Sartre i förordet).

Fanons konstruktiva dröm manas fram i slutkapitlet:

”Alltså kamrater, låt oss inte erlägga någon tribut till Europa genom att skapa stater, institutioner och samhällen som är inspirerade av dess mönster. Mänskligheten väntar sig något annat av oss än en ovärdig imitation och karikatyr.”

Där har vi vad Fanon kallade för ”tredje världen”, alltså den värld som skulle kunna ersätta de två vid den tiden dominerande stormakterna.

Fick vi några alternativ? Länge spanade de intellektuella förgäves men så kunde tidens ledande guru Foucault entusiastisk berätta att det fanns något annat, den iranska revolutionen:

”Det är ett uppror av människor med tomma händer, de vill lyfta det väldiga ok som tynger var och en av oss, men i synnerhet dem själva, dessa oljefältens brukare, dessa bönder vid imperiernas gränser: världsordningens hela tyngd. Det är kanske det första stora upproret mot hela planetsystemet, den modernaste formen av revolt. Och den mest vansinniga.”

”Islam, som inte bara är en religion utan också en livsstil, en tillhörighet till en historia och en civilisation, riskerar att bli en krutdurk i form av hundratusentals människor. Sedan igår kan varje islamisk stat ha genomgått en inre revolution med utgångspunkt från sina sekelgamla traditioner.”

Men allt stod naturligtvis inte rätt till i det befriade riket. Kvinnorna i Iran fick snabbt inse detta och när en iransk kvinna, ”Atoussa H.” skrev ett brev till Le Nouvel Observateur 1978 och berättade om grava missförhållanden avfärdade Foucault klagomålen som antimuslimskt hatiskt förtal:

”Men det finns två saker som inte kan tolereras: 1) Att rikta ett och samma förakt mot islams alla aspekter, former och möjligheter och förkasta alltihop med stöd av den eviga anklagelsen ’fanatism’. 2) Att misstänka alla västerlänningar för att bara intressera sig för islam av förakt för muslimer…Problemet med islam som politisk makt är i våra dagar ett nyckelproblem och kommer så att förbli i åratal framöver. Det viktigaste villkoret för att kunna ta itu med detta i samförstånd, må det vara stort eller litet, är att inte blanda in hatet.”

Vi ser att Foucault var tidigt ute i debatten om politisk islam och att han elegant visar vägen till det senare så populära begreppet ”islamofobi”.

Några månader senare skrev Foucault ett öppet brev till Khomeinis premiärminister Bazargan och bad honom visa respekt för mänskliga rättigheter. Därefter uttalade sig Foucault ytterst fåordigt om det iranska revolutionsalternativet.

Hur skall man då se på situationen som råder i vår tid? Alternativet är förstås detsamma som kompromissen, alltså det som Fanon på inga villkor önskade. Dagens kompromiss bygger på en oklar idé om mångkultur där ömsesidig respekt skall råda. Europa får utöva denna respekt med ett huvudnedböjt av sitt skamliga koloniala arv. Vi skall lirka med infödingarna och spela rollerna som jämlikar genom ett järnhårt grepp om det politiskt korrekta. Det är knappast fråga om någon uttänkt strategi. Europa vill finna en traditionell kompromiss som gör att allt blir vid det gamla samtidigt som man beaktar det dystra koloniala arvet. Riskabelt spel? Nej, blir tokerierna alltför påfallande kommer protesterna att bilda tillräcklig motvikt.

Och Europa ger sig inte utan uppträder alltså med i praktiken koloniala anspråk inbäddat i en ny förklädnad, ”det mångkulturella Europa”. Plats för alla, men särskilt för dem som är mer mångkulturella än de andra. Integration är en viktig floskel, intresset för att göra något åt saken är mindre. Invandrarna hamnar i sina ghetton, får inga arbeten och placeras i samhällets bottenskikt. Det är dyrt och besvärligt att göra något åt detta. Betydligt billigare är det att inte i onödan reta upp dem. Samhället visar stor bestörtning om det t ex dyker upp en liten rondellhund eller något liknande. Då framträder självutnämnda samhällspoliser som representanter för den europeiska mångkulturen och träder till försvar för dem som förorättats, vilket inte minst är de mångkulturella själva.

Huvudsaken är att ekonomi och handel rullar som det skall, som det alltid har gjort. Påstötningar angående missförhållanden i de tidigare koloniala distrikten görs endast om det är absolut nödvändigt och om det inte oroar handelsavtalen. Det officiella svenska ointresset för hur kvinnor behandlas i Iran hänger samman med att denna stat är en viktig handelspartner.

Mångkulturtänkandet ger också liv åt yttre vänsterflygeln som inte vill ge upp tanken på den befriande revolutionen. Något bättre än det som Foucault lät sig entusiasmeras av syns ännu inte till men de verkar vara nöjda med det. Och dessutom är en sådan revolutionsidé naturligtvis bäst så länge den inte förverkligas.

fanonfrantzmind.JPG
Frantz Fanon närde en förhoppning om den tredje världens människa. I nästan 50 år har vi väntat på denna och lär få vänta länge än.

fouc-khomkorr.JPG
Foucault tyckte sig se alternativet men det var en hägring i ökensanden

frix6mind.JPG
Och den minsta lilla rondellhund blir ett hot mot det mångkulturella Europa

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken. Bokmärk permalänken.

82 svar på Del 529: De jordens fördömda

  1. IslamfOb och SeXist skriver:

    Frantz Fanon´s och Foucault´s alternativ är bara varianter av den gamla, i vissa kretsar så populära myten om den gode vilden!

  2. Flykting i Sverige undan islam och muslimsk terror skriver:

    PerOla Axelsson: ”Vad gäller människor som vill komma till Sverige så är alla välkomna för min del, oavsett hudfärg, livsåskådning, sexuell läggning eller etnicitet”!

    – Inkluderar du även terroristen Usama Bin-Laden i ditt välkomnande?!
    Vad skulle hända med Sverige om alla alQaida-anhängare i världen, som är i mångmiljontal, flyttade hit tillsammans med sin ledare Usama Bin-Laden och fick rösträtt?!
    Har du tänkt på det?!

  3. Lars skriver:

    PerOla Axelsson. Jag undrar varför du enbart ställer krav på judarna. Menar du att de omgivande länderna inte behöver erkänna Israels existens, att de kan fortsätta att hävda kravet på att utplåna Israel?

    Alla är välkomna skriver du vidare. Du tycker alltså att individer som vill bedriva politisk islam och förneka de mest grundläggande mänskliga rättigheter är välkomna?

  4. Lars skriver:

    Islamofob och Sexist. Så enkelt tar man sig inte förbi Fanon och Foucault. Fanon talar inte om någon god vilde utan om en god människa. Och Foucault begick ett misstag när han drogs med i revolutionsalternativet. Han insåg också detta.

  5. FlyktinG i Sverige undan islam och muslimsk terror skriver:

    Ett mångkulturellt samhälle är ett farligt samhälle!

    Det vittnar både historien och dagens världsläge om!
    Särskilt farligt är att bemänga den barbariska arabisk-muslimska hederskulturen med den hedonistiska emanceperade västerländska kulturen; två kulturer som är diametralt motsatta och där motsättningarna är omöjliga att överbrygga!
    Homogena samhällen är naturligtvis inte konfliktfria, men konflikter där är sällan så blodiga eller långvariga och är generellt lättare att lösa!
    Den homogena nationalstaten kom till en gång i tiden för att främja freden! Före nationalstaten var det krig och kaos i det mångkulturella Europa, en situation som i många avseenden liknade den rådande situationen i dagens mångkulturella Irak, Libanon, Afrikas horn, Balkan, Thailand mm!
    Svårigheten att etablera fredliga demokratier i de ovannämnda världsdelarna beror just på saknaden av homogena nationalstater!
    Bristen på insikt om detta hos vårt politiska etablissemang är ett allvarligt hot mot Sveriges framtid som en modern fredlig frihetlig demokratisk nation!
    Kommer de att vakna, månntro innan det är för sent?!

  6. RURIK skriver:

    Många av de fiktiva begrepp som Lars refererar till kan härledas från Lenins beryktade imperialistteori. Men Lenin hade fel – Asien, Afrika och Amerika var inga socialistiska paradis före européernas intåg utan grymma och brutala kulturer. Den västeuropeiska efterkrigskommunismen ville emellertid ha revolution – så varför inte uppmuntra infödingarna att slåss? Hjältestatus kunde lätt vinnas genom att gå i spetsen för propagandan.
    Genialt , och – riskfritt !

  7. Fredrikzon skriver:

    ”Dagens kompromiss bygger på en oklar idé om mångkultur där ömsesidig respekt skall råda. Europa får utöva denna respekt med ett huvudnedböjt av sitt skamliga koloniala arv. Vi skall lirka med infödingarna och spela rollerna som jämlikar genom ett järnhårt grepp om det politiskt korrekta. Det är knappast fråga om någon uttänkt strategi. Europa vill finna en traditionell kompromiss som gör att allt blir vid det gamla samtidigt som man beaktar det dystra koloniala arvet.”

    ”Och Europa ger sig inte utan uppträder alltså med i praktiken koloniala anspråk inbäddat i en ny förklädnad, ”det mångkulturella Europa”.”

    Är det där något som Vilks har tänkt på länge? Att mångkultur i praktiken är det samma som koloniala anspråk? Jag fattar i alla fall ingenting.

    Du håller kanske med Islamofob och sexist/Flykting i Sverige undan islam och muslimsk terror (med flera alias) om att ”den homogena nationalstaten” är det lyckobringande och fridfulla samhället, det nödvändiga alternativet till det farliga och skrämmande mångkulturella samhället? Är etnisk rensning lösningen?

    Jag ber att få önska er bägge lycka till.

  8. RURIK skriver:

    Per Ola Axelsson :
    Du menar alltså att alla judiska medborgare i den nuvarande staten Israel är välkomna till Sverige på de premisser du beskriver i ditt senaste inlägg.
    Är det riktigt uppfattat ?

  9. IslamOfOb och SeXist skriver:

    I sitt eviga tröstlösa sökande efter ”den gode vilden” har den svenska vänstern nu hittat en ny kelgris: oljeschejken Hugo Chavez!
    ”Chavez visar vägen” heter det numera!

  10. Christer Eriksson skriver:

    Lars, Foucault var aldrig någon stor beundrare av västlig kultur och utformade häftiga angrepp mot upplysningstraditionen och rationalismen. Den ’vilja att veta’ som alltsedan Aristoteles ansetts bära västerländsk filosofi och vetenskap uppfattar Foucault i Nietzsche’s anda som en ’vilja till makt’. Kunskap är makt, makt är kunskap – de båda hör samman i en oskiljbar enhet.

    I en rad analyser av medicinen, psykiatrin, kriminologin, sociologin som vetenskaper ville Foucault visa hur de alla stått i tjänst hos Makten, hos en reglering och normalisering, där allting marginellt, avvikande eller hotande stötts ut.

  11. Rasmus skriver:

    RURIK: Inte går väl Lenins imperialismteori – som förvisso förtjänar att ifrågasättas – ut på att Asien, Afrika och Amerika var ”socialistiska paradis före européernas intåg”!

    Din formulering ”fiktiva begrepp” satte också ett par myror i huvudet på mig. Om begrepp får människor att handla på ena eller andra sättet, kan de då avfärdas som ”fiktiva”? Är de inte högst verkliga idéer? Och finns det icke-fiktiva begrepp?

  12. IslamOfOb och SeXist! skriver:

    Nä…men tjeeena Fredrikzon, vad fan…lever du?! det var inte igår… du ska veta att du var saknad!
    var har du varit? i Tora Bora kanske? på pilgrimsfärd till Mecka?! är du ”hadji” numera?!
    har du smygläst bloggen hela tiden?! du kan inte låta bli, trots att mina inlägg ger dig skrämselhicka!
    vi har haft våra duster tidigare här och jag tar gärna nya om du vill och orkar! har du läst koranen nu?!
    …….har du träffat nån brud, förresten?!

  13. Rasmus skriver:

    Vilks: Hittade en artikel, skriven av Caroline Fourest och Fiammetta Venner, två franska feminister och anti-rasister för något år sedan. De kritiserar begreppet ”islamofobi”, och berättar om dess historia, på ett sätt som nog kan intressera dig. Eftersom den svenska översättningen inte finns tillgänglig på webben tar jag mig friheten att posta den i sin helhet.

    = =

    ”Islamofobi” är ett begrepp som idag används i vida samhälleliga kretsar. Det dyker upp i en tid då man låtit sina åsikter stelna i den mån att frågan om rasism och integration reduceras till en konfessionell fråga – som om varje fransos stammande från Maghreb vore en praktiserande muslim och ghettoiseringen av förorterna vore en följd av religionernas kollisioner.

    Sammantaget korresponderar ersättandet av ordet ”rasism” med ”islamofobi” med den politik som bedrivs av Frankrikes inrikesminister Nicolas Sarkozy. Det konstgjorda skapandet av Frankrikes råd för islamiskt religionsutövande har inte bara medfört den katastrofala konsekvensen av att liberala muslimer smälts samman med extremisterna i Förbundet för Frankrikes islamiska organisationer (UIOF). Det väcker också intrycket att problemen med samhällelig uteslutning enkom kan lösas via en omväg över religiös integration: Den förortsbo som upprörs över polisens övergrepp måste vända sig till imamen med sina besvär, eftersom återgången till religionen i inrikesministerns förslag framstår som enda möjliga förmedling.

    Ännu mer oroande är dock att allt fler vänsteraktivister, inklusive antirasister, deltar i dena sammansmältning. Ur frågan om slöjan har de gjort en fråga om ”rasism” – istället för en fråga om ”fundamentalism”. Det tycks inte längre vara möjligt att samtidigt vara antirasist och motståndare till sexistiska tolkningar av Koranen, utan att beskyllas för att vara ”islamofob”. Sekulära aktivister som uttalar sig mot de totalitära religiösa symbolernas frammarsch i skolorna anklagas också för rasism. Hur har vi hamnat här? Genom vilken hårresande omvändning av situationen kunde den offentliga franska debatten på denna punkt spåra ur och blockeras? Svaret koncentrerar sig på ett ord: ”islamofobi”.

    Detta ord har en historia, som man borde känna till innan man lättsinnigt använder det. Ordet användes för första gången i maj 1979 av de iranska mullorna, som kallade varje kvinna som vägrade bära slöja och därför degraderades till ”dåliga muslimer” och stämplades som ”islamofober”. Begreppet återaktiverades sedan i Rushdie-affären, närmare bestämt av islamistiska sammanslutningar i London som Al Muhajiroun och Islamic Human Rights Commission, vilkas stadgar föreskriver att de ska ”samla information om missbruk av Guds rätt”. Faktum är att kampen mot ”islamofobi” hamnar i denna kategori, då alla angrepp på den fundamentalistiska moralen innefattas (homosexualitet, skilsmässor, hädelse etc.). De första offren för ”islamofobi” är i deras ögon talibanerna, medan de som dessa grupper oftast pekar ut som ”islamofober” är personer som Salman Rushdie eller Taslima Nasrin. Istället för att beteckna någon slags rasism, tjänar ordet i själva verket till att diskvalificera de som vänder sig mot fundamentalisterna, och det är i första ledet feminister och liberala muslimer.

    Samtidigt har de kristna fundamentalisterna i Frankrike slagit in på just densamma vägen. Allmänna föreningen mot rasism och för bevarande av den franska och kristliga identiteten (Agrif), grupperingen kring Front National-politikern Bernard Antony som engagerade sig i kampanjer mot Martin Scorsese, har tänkt ut ett ytterst effektivt sätt att kämpa mot hädiska företeelser: Rättsprocesser mot ”antikristlig rasism”. Den enda skillnaden mellan de bägge åtgärderna är de slag av motstånd som de stöter på. Sanningen att säga bedras ingen av syftena med föreningen Agrifs processer mot ”antikristlig rasism”. Var och en inser att det egentligen handlar om att bekämpa vart slag av religionskritik.

    Däremot har hela världen tagit till sig begreppet ”islamofobi”. Efter att ordet slagit rot i den brittiska antirasistiska rörelsen, introducerades det i Frankrike av filosofen och teoretikern Tariq Ramadan, vars motsägelsefulla framträdande som samtidigt reformistisk muslimsk fundamentalist och som tredje världen-aktivist har låtit ordet få snabb spridning inom den extrema vänstern. Sedan dess driver det våra debatter i fällan där alla som motsätter sig de radikala och politiska tolkningarna av islam systematiskt sätts på de anklagades bänk, och det effektivare än vad en fatwa hade klarat av. I sin bok ”Den nya islamofobin” buntar Vincent Geisser samman föreningar som SOS Racisme, de Paris-moskén närstående rektorerna och liberala imamerna och undersökande journalister som skriver som den islamistiska terrorismen, och betecknar dem alla som islamofober. Cirkeln är sluten.

    Vem kommer nu ännu våga att opponera sig mot slöjan eller andra arkaiska tolkningar av islam, utan att rädas för beteckningen ”islamofob”? Igår kunde ännu, med anledning av Rushdie- och Scorsese-affärerna, pressen och människorättsföreningarna tillsammans säga nej till ”den moraliska ordningens korsfarare”, alltså fundamentalisterna. Idag sker det rakt motsatta. Slöjmotståndare behandlas på sidorna i Le Monde som ”sekularismens korsfarare” eller ”sekularismens ayatollor”. Samtidigt bjuds de fundamentalistiska aktivisterna i UOIF, en organisation som ger stöd åt självmordsbombningar, in till tevestudiorna för att få spela offerrollen. Detta bevisar att det aktuella ordet har lyckats utföra sin avsedda verkan.

    Inte bara ger det utomordentligt understöd i kampen mot hädarna, det tömmer också frågan om rasism på sitt innehåll. Följaktligen har antirasistgruppen MRAP behandlat Oriana Fallacis bok ”Vreden och stoltheten” som ”islamofobisk bomb”, inte som ”rasistisk bomb”. Istället för att citera de klart rasistiska avsnitten i boken (och det fanns ett flertal), föredrog föreningen att lyfta fram de stycken som kritiserade islam. Än värre är att Människorättsligan, som sedan länga stött Salman Rushdie, på senare tid han slutit sig samman med samma islamiska föreningar som angrep ”Satansverserna”. Deras gemensamma motståndare? En mening där Michel Houellebecq där han sade ”Om man läser Koranen, bryts man ned”. Inte särskilt alarmerande, särskilt inte om man betänker att man alltid kan kritisera religionen och särskilt såsom Houellebecq inte precis behandlar de andra religionerna med silkesvantar.

    Voilá, här är den ohållbara situation som brukandet av begreppet ”islamofobi” har försatt oss i. Ingen talar längre om rasism, och om Salman Rushdie hade offentliggjort sina Satansverser idag skulle helt visst en rad antirasistiska föreningar ha slutit upp med islamisterna i att kritisera honom som ”islamofob”.

  14. IslamOfOb och SeXist!!! skriver:

    Fredrikzon: ”Är etnisk rensning lösningen”?

    – Det där gamla tarvliga tricket att försöka förvilla begreppen genom att blanda ihop etnicitet med ideologi fungerar inte längre!

    LÄGG ÄGG!

  15. Fredrikzon skriver:

    Angenämt, Fobbe. Ja, har smygläst emellanåt, tyvärr utan större behållning. Dock vill jag säga att din argumentation och dina utfall har utvecklats till ren ekvilibrism. Stor underhållning.

  16. Fredrikzon skriver:

    Hur ska du genomföra en ideologisk rensning då?

  17. RURIK skriver:

    Rasmus:
    De marxistiska befrielserörelserna i 3: världen tog starkt intryck av Lenins beskrivning av deras förkoloniala samhällsformer.Den politiska och ekonomiska delen av teorin hade större genomslag i Europa.
    Genom att använda termen fiktiva begrepp ifrågasätter jag marxistiska anspråk på vetenskaplighet i teoribildningen.
    Falska premisser kan som bekant också utgöra grundlaget för människors handlingar.

  18. IslamofoB och SeXist skriver:

    Fredrikzon: ”Hur ska du genomföra en ideologisk rensning då”?

    – Vem har använt begreppet ”ideologisk rensning” här på bloggen före dig?!?!?!
    Du är dig lik! Du fabulerar precis som du alltid gjort!
    Väx upp för fan!

  19. Fredrikzon skriver:

    Synd att du behöver fundera så länge innan du klämmer ur dig dina förolämpningar, Fobbe. Jag tappar koncentrationen. Men vi tar det från början:

    Fobbe:

    ”Svårigheten att etablera fredliga demokratier i de ovannämnda världsdelarna beror just på saknaden av homogena nationalstater!
    Bristen på insikt om detta hos vårt politiska etablissemang är ett allvarligt hot mot Sveriges framtid som en modern fredlig frihetlig demokratisk nation!”

    Tolkar jag dig fel om du med ovanstående pläderar för en homogen nationalstat? Då frågar jag om det därmed menas att etnisk rensning är lösningen. Strax flyger du i taket:

    ”- Det där gamla tarvliga tricket att försöka förvilla begreppen genom att blanda ihop etnicitet med ideologi fungerar inte längre!”

    Då frågar jag hur du ska genomföra en ideologisk rensning. Någon sorts rensning måste du väl ändå företa om du ska nå ditt ideal den homogena nationalstaten.

    Hur ska du fixa det, Islamofob och sexist? Får jag ett snabbt svar nu?

  20. Fredrikzon skriver:

    Vilken homogen nationalstat är ditt favoritsamhälle?

  21. Fredrikzon skriver:

    Herregud, skriver du med ett finger?

  22. IslamofoB. och SeXist. skriver:

    Fredrikzon,
    Nu blev det lite rörigt!
    Är det ”Islamofob och sexist” du syftar på med ”Fobbe”?! Ditt inlägg är kanske adresserat till någon annan?!
    Kan du säga var den där texten som du citerat står, vilket avsnitt, klockslag, signatur?!
    Du ville ha ett snabbt svar, vad har du bråttom för?! Imorgon är det lördag hela veckan! Börjar du bli sömnig?
    Jag skriver lite långsamt du vet och så har jag några brudar här som distraherar mig emellanåt, så du får ursäkta!
    Du har förresten ännu inte svarat på min fråga om du har träffat nån brud?!

  23. Cecilia skriver:

    Fanon och Foucault – rätt tradiga bägge, tycker jag. Fast enbart med ledning av vad Lars skrivit förstås. Inte vet jag mer än det om dem.*

    Jag inbillar mig att det finns positivare och mer inspirerande skildrare av tillvaron. Nutida såväl som ”dåtida” ? (tolkningar, asså) 🙂
    Och när det gäller alla sorters historia, så ingår det väl att välja väl vilka tolkningar man låter sig inspireras av. Och på vilket sätt.

    *Jo, jag är obildad och har alltid gillat det. Det känns som om jag är före min tid 😉 – för i dagen samhälle kan man bara vara obildad. Informationsmängden är ogripbar. Till skillnad från t ex på Axel Oxenstiernas tid… han skrev ju alla sina anteckningar på latin, har jag läst. Och han som andra förr, kunde besitta all västerländsk dokumenterad kunskap. Det måste ha varit rätt kickigt.
    Å andra sidan, så skulle han säkert varit rätt avis på mycket av vad man kan erfara idag. Ändan bak… eler hur var de nu?

  24. Fredrikzon skriver:

    Jajaja:

    FlyktinG i Sverige undan islam och muslimsk terror
    Kommentar av FlyktinG i Sverige undan islam och muslimsk terror | 2008/02/29 kl. 23:26:57

    Där står det.

    Jaha, du menar alltså att ”FlyktinG i Sverige undan islam och muslimsk terror” är en annan identitet än ”IslamofoB. och SeXist.?” Ska vi leka den leken är det ju omöjligt att föra ett resonnemang.

    Då ber jag att få lämna dig åt dina brudar och tackar för ditt intresse för mitt privatliv.

  25. IslamofoB och SeXist... skriver:

    Fredrikzon,
    Har du förresten läst koranen, nu?!
    Det är viktigt att veta för att kunna lägga diskussionen på rätt nivå!

  26. IslamofoB och SeXist..... skriver:

    Fredrikzon.

    Skälet till att jag frågar om ditt sexliv är att jag tror/ snarare är övertygad om att alla muslimer och muslimsympatisörer lider av allvarliga problem med sitt sexliv!

  27. Cecilia skriver:

    Fredrikzon skrev bl a:
    — Jaha, du menar alltså att “FlyktinG i Sverige undan islam och muslimsk terror” är en annan identitet än “IslamofoB. och SeXist.?” Ska vi leka den leken är det ju omöjligt att föra ett resonnemang.–

    Fredrikzon – vad och hur du än tänker, så har du väl respekt för själv?
    ”omöjligt att föra ett resonnemang” skriver du. I min värld heter polemik=vinna. Och resonemang… tja, något helt annat. Resonemang kanske?

    För övrigt – kul att se dig här igen!!! Har saknat dig, såväl som Göran E.
    Synkronositeten firar höjdpunkter idag. Obs, inte ironi, utan ärligt menat!

  28. RURIK skriver:

    Rasmus :
    Mycket intressant att läsa Fourest-Fammetta`s essä och då tänker jag inte bara på innehållet.
    De svårigheter de beskriver visar också hur vårt humanistiskt-samhällsvetenskapliga tänkande står sig i mötet med de verkliga proletärerna , här organiserade under islamismens fana.

  29. IslaMofob och SeXist skriver:

    Fredrikzon,
    På din fråga om vilken signatur som tillhör vem?!
    Det är poänglöst vare sig dementera eller bekräfta eftersom det inte går att bevisa när man skriver anonymt!
    Den här frågan har diskuterats många gånger tidigare (du har glömt förstås)!
    Mitt råd till dig:
    Bry dig inte så mycket om signaturerna, fokusera istället på innehållet i texterna men framförallt
    ta det inte så personligt och på så blodigt allvar!
    Det här är bara på skoj!

    Tjingeling!

  30. Cecilia skriver:

    Till enbart Rurik:
    Nostalgi är inte min grej 😉

  31. Christer Eriksson skriver:

    “Svårigheten att etablera fredliga demokratier i de ovannämnda världsdelarna beror just på saknaden av homogena nationalstater!
    Bristen på insikt om detta hos vårt politiska etablissemang är ett allvarligt hot mot Sveriges framtid som en modern fredlig frihetlig demokratisk nation!”

    Jag har inga problem att förstå sanningshalten i ovanstående om man tar utgångspunkt i Hobbes statslära där avsaknad av en statsbildning leder till ett allas krig mot alla. Människor som vill leva och arbeta i fred måste ha ett lovverk, utifrån principen att behandla andra som man själv vill bli behandlad, som garanterar trygghet och egendomsrätt för envar. Detta måste i sin tur garanteras av en stark statsmakt som har möjlighet att straffa dem som bryter mot lagen.

  32. RURIK skriver:

    Till enbart Cecilia:
    Genom att intressera sig för en massa olika företeelser i tillvaron lägger man en god grund för verklig bildning om man nu orkar med att skaffa sig en sådan. Bildning utan insikt är ofta imponerande men sällan övertygande.
    Att förstå är viktigare – och svårare.

  33. Politisk korrekt skriver:

    Det er en meget smuk akvarel, der ledsager indlægget.

  34. »fuldstændig uacceptabel« skriver:

    Snaphanen.dk har en historie om den danske kunstnergruppe Surrend:

    ”Berlin : »Instant intimidering«

    »Muslimer i Europa må acceptere, at de ikke kan censurere en kunstudstilling«

    Må de det ? Tomme trusler. Intimideringen er forløbet gnidlingsløst. Kunstverein Tiergarten har lukket udstillingen, fjernet dokumenter på nettet, tyske aviser har stort set ingen billeder. Alle er krøbet i skjul. Terror til tiden. Den danske kunstnergruppe Surrend er satirikere og “går ind for verdensfred”. Af og til spørger man sig, om der overhovedet bliver set på billederne, inden der trues. Europæiske kunstnere får brug for noget, de ikke har skullet mobilisere længe: mod ! Journalister også. Fotos fra udstillingen er næsten umulige at opdrive.

    En udstilling i Berlin med satirisk-politiske karikaturtegninger og plakater lavet af den danske kunstnergruppe Surrend er blevet lukket af sikkerhedsgrunde. Det oplyser de tyske myndigheder torsdag. Ifølge Kunstforeningen Tiergarten forårsagede »opbragte muslimer« tirsdag forstyrrelser på udstillingen, hvor de krævede, at en af de 21 plakater blev fjernet.»Dette blev fulgt op af konkrete trusler om vold, hvis dette ikke skete«, oplyser kunstforeningen.”

    http://snaphanen.dk/2008/02/29/%c2%bbmuslimer-i-europa-ma-acceptere-at-de-ikke-kan-censurere-en-kunstudstilling%c2%ab/#more-2562

  35. Lars skriver:

    Fredrikzon, du skriver att du har svårt att fatta att mångkultur skulle kunna vara detsamma som att ha koloniala anspråk. Är det så svårt. Det handlar givetvis inte om att ockupera landområden utan att ekonomiskt behärska och styra situationerna. Allt under det att mångkulturen formas som en ideologi som inte behöver kosta så mycket. Hur ser det t ex ut i de forna kolonierna? Har det uppstått ekonomisk jämvikt gentemot väst?

    Homogena nationalstater har haft sin tid. Inflödet och konsumtionen av internationella impulser och attityder och produkter liksom av migrationsflöde och rörlighet gör att vi har ett annat samhälle.

  36. Lars skriver:

    Christer, Inte bara Foucault var kritisk mot upplysningen. Han brukar räknas till hela den falang som inordnades summariskt som den postmoderna kritiken av det moderna och upplysningstänkandet. Bilden behövde kompletteras och kritiseras.

    Cecilia, obildning kan vara pikant men ställer krav på utövaren. När du kommer med omdömet ”tradig” om Fanon och Foucault är det ett lågvattenmärke.

  37. Lars skriver:

    Rasmus. Tack för artikeln. Jag blir mer och mer övertygad om att undervisningen på Konsthögskolorna borde formalisera en undervisning om politisk filosofi och konstens historiska och samtida relation till de sociala skeendena. Det är idag konstteori.

  38. RURIK skriver:

    Per Ola Axelsson :
    Vi är flera som väntar på svar från dig men jag tycker du ska börja med att besvara min fråga-
    det räcker med ja eller nej.

  39. Tapani skriver:

    Vilks: ”Dagens kompromiss bygger på en oklar idé om mångkultur där ömsesidig respekt skall råda. Europa får utöva denna respekt med ett huvud nedböjt av sitt skamliga koloniala arv.”

    Jag: Visst är det så. Kan jag bara få komplettera med att riktiga (s)venskar, omkring 1980, redan visste att man skulle vara väldigt snäll mot dem som kom utifrån. De var ju fattiga. Och fattiga ska man alltid vara snäll mot och tala väl om.
    Men samtidigt vi(s)ste vi ju alla att Sverige var det land som kommit längst. Vi var mest jämställda. Mest progressiva. Och om bara ”de som kom utifrån” fick uppleva detta själva, så skulle de naturligtvis med tiden anpassa sig och rätta in sig.

    På den tiden reste jag gärna, och brukade möta glada vänliga människor som verkade lyckliga med tillvaron. I Algarve, till exempel… Kanchanaburi… Men riktiga svenskar såg genast att folk var fattiga där. Dem skulle man tycka synd om, förstås!

    Vad jag undrar över är detta: Kan det inte finnas samma känsla hos svennar som idag försvarar frihetskämparna i Afghanistan… i Irak… och naturligtvis i Gaza! De är jättefattiga! Det är dem vi måste stödja! En gång kommer de säkert att bli lika bra som vi. Nästan, i alla fall.

    Jag menar — ni tror väl inte att redaktörerna på (välj tidning själv) på allvar menar att livet under mullorna — eller talibanerna — är lika människovärdigt som här hemma? Självklart inte. Men det duger väl åt folk som talar farsi eller pashtun.

  40. FlyktinG i Sverige undan islam och muslimsk terroR skriver:

    ”Älska din nästa men sätt upp ett staket”; Gammalt ryskt ordspråk!

    Mönstret känns igen!
    Fredrikzon avhåller sig, liksom Torssander m fl, från att diskutera med flyktingarna här på bloggen och ger sig istället på andra!
    Jag ska ändå kommentera hans funderingar:
    Den homogena nationalstaten är inget mål i sig! Politikens primära mål är (eller åtminstone var) att skapa PAX!
    När människor med olika livsåskådning (kultur) inte kunde samsas och leva i PAX sida vid sida bestämde man sig för att dra en gräns!
    När svenskar och norrmän som är så närbesläktade med varandra både kulturellt och på andra sätt inte kan ingå en union och leva i samma land, hur skulle svanskar och muslimer som är så diametralt olika kunna göra det?!
    Islam och hedonism går inte att förena! No way!
    Muslimer ockuperar redan hela 51 länder som är mer eller mindre etniskt och ”ideologiskt rensade” (för att använda dina termer), det finns inta många judar, kristna eller hedonister i de länderna! Och jag tycker att 51 länder borde räcka för dem!
    Jag råkade ha oturen att bli född i en muslimsk kultur som jag inte trivdes med och jag flydde därför till Sverige för att komma så långt bort som möjligt från islam och muslimer (trodde jag!).
    Kan inte jag få vara i fred från dem någonstans på den här planeten?!

    Fredrikzon är naturligtvis en obetydlig narr och ingen skulle brytt sig ett dugg om vad han klottrar på denna blogg, men problemet är att både svensk media och svensk politik styrs idag av sådana som Fredrikzon, som så fort man tar upp frågan om Sveriges framtid och uttrycker sina farhågor om att landet håller på att islamiseras, börjar de tala om ”etnisk rensning” och ”koncentrationsläger” för att döda debatten!
    Att censurera och inte tillåta en öppen debatt om de här viktiga frågorna kommer inte att leda till att vi behåller freden i längden och slipper krig och ”etnisk rensning”; Tvärtom!
    Sedan är frågan om vem kommer att rensa vem?!
    Det är ganska svårt att sia om i dagens läge!

    Christer Eriksson,
    Heja Hobbes!
    Tjingeling!

  41. Cecilia skriver:

    Lars skrev:
    — Cecilia, obildning kan vara pikant men ställer krav på utövaren. När du kommer med omdömet “tradig” om Fanon och Foucault är det ett lågvattenmärke. —

    Lars – ledsen för att jag retades med dig.

  42. Christer Eriksson skriver:

    Lars, instämmer fullt ut och som jag har förstått är världen sedan 100 år uppdelad i två huvudfåror, dels den kontinentala filosofin som betonar engagemang och förståelse med en tanketradition som bygger på Husserl’s fenomenologi med säte i Tyskland och Frankrike, och dels analytisk filosofi från engelskspråkiga länder och som också är dominerande i Skandinavien, med betoning på vetenskap, språk och begreppsanalys med kunskapsteoretiker som Frege och Russel.

    Den kontinentala filosofin har också en starkare koppling till politik och samhällsliv.
    Sartre utgick från fenomenologin när han skapade existensialismen men blev senare vänsterradikal och tog över Marx samhälls- och historiematerialism som har visat sig ovetenskaplig. Husserl’s lärjunge Heidegger anammade Hermeneutiken som fullföljdes av Gadamer.
    Andra som kan nämnas är Feyerabends anarkistiska vetenskapsteori.

    Den kontinentala filosofin äger en hög grad av subjektivism och relativism i förhållande till den analytiska och ställs ofta i ett direkt motsattsförhållande till positivism och Carl Poppers falsifikationism. Själv har jag aldrig lyckats förstå den kontinentala filosofin fullt ut, och är inget som jag personligen bekänner mig till. Däremot uppstår det en intressant frågeställning om allt enligt den analytiska filosofin, kan förklaras i lagbundenheter där det hela tiden finns ett orsakssammanhang, eftersom det kommer i konflikt med tanken om ’den fria viljan’?

  43. Lars skriver:

    Inte skall Cecilia vara ledsen för det. Jag menar bara att Foucault (och Fanon) verkligen är värda lite läsmöda.

    Christer, du skriver att du inte helt lyckats förstå den kontinentala filosofin. Nej, det har nog ingen gjort, men den har sin plats. Idag är det dessutom så att allt skall tillämpas in i dagens händelser. Kontinental filosofi lämpar sig mycket väl för sådana eskapader.

  44. Lars skriver:

    Tapani, klart att det hänger kvar, detta att beklaga och på något sätt vilja stödja dem som hamnat utanför konditoriets servering. Världen utanför västs hägn har plundrats och det fortsätter men nu med ekonomiska metoder. Väst kan gå med på mycket men ger naturligtvis inte upp sitt välstånd och sin hegemoni. I övrigt kan vi visa välvilja men det får inte kosta för mycket.

  45. RURIK skriver:

    Får lov att tacka Tapani och FlyktinG . . . för mycket insikts fulla kommentarer.
    Särskillt Tapanis observationer av svensk mentalitet på 80-talet är intressant.
    Den hållning han beskriver är ett resultat av rikedom , förakt och systematisk propaganda från regimens sida.
    Sannolikt lever den kvar under ytan även om ingen forskning kommer att tillåtas som skulle kunna bekräfta detta.
    Har dock en stark känsla av att det muttras allt starkare i det tysta. Det oroar mig faktiskt en hel del.

  46. RURIK skriver:

    Lars!
    Din beskrivning av de ekonomiska förhållandena är naturligtvis korrekt om vi tar förbehåll för utvecklingen i de växande asiatiska ekonomierna.
    Tveksamheten gäller de moraliska implikationerna.
    Våra humanistiska discipliner präglas av sitt marxistiska arv.
    Hela vårt tänkande är anpassat till en förfluten tids utmaningar.
    Har vi verkligen redskapen för att förstå vad som händer just nu?
    Och hur ska vi annars kunna veta vad som bör göras ?

  47. Cecilia skriver:

    Ligger lite efter men va’ fanken! 🙂
    Har jag filat, så har jag.

    Om vi nu talar om kolonialism, så är väl arketypen Afrika. Är det inte dit tankarna går omedelbart, när man hör ordet? Och då i första hand ”riktiga” Afrika, dvs söder om Sahara. Åtminstone för de som är lite äldre…

    Och sen handlar det kanske också mycket om perspektivet är korttidshistoria eller långtidshistoria..?

    Lars skrev:
    — Fanons konstruktiva dröm manas fram i slutkapitlet:
    ”Alltså kamrater, låt oss inte erlägga någon tribut till Europa genom att skapa stater, institutioner och samhällen som är inspirerade av dess mönster. Mänskligheten väntar sig något annat av oss än en ovärdig imitation och karikatyr.”
    Där har vi vad Fanon kallade för ”tredje världen”, alltså den värld som skulle kunna ersätta de två vid den tiden dominerande stormakterna. —

    Fanon kom från Algeriet, som ligger på gränsen mellan Europa och Mellanöster … kanske…?… fast det beror ju på var man bor; hur man ser det? 🙂 (och varför skriver jag Mellanöstern med stor bokstav… det är ju inte en världsdel eller ett land… )
    Hans tredje värld är väl redan ett faktum (som Lars skrivit om, om jag inte är helt ude’?)? Och det har väl inget med kulturernas krig att göra, utan mer med historiens utveckling. Ekonomin – som det heter idag, (förutom så klart i ”Fobbes” iakttagelser om sex=fortplantning, till vilket ekonomin och makten bara är en avläggare… väl värt att begrunda kanske…?) har påbörjat utveckling till internationalisering redan för länge sedan. Mer målmedvetet sedan 70-talet och hela världen kom inom faxavstånd – då man fick ”härja” ostört och politikernas roll försvann nästan i intet ett tag. Någon som minns…?
    Internationaliseringen är praktiskt och rent fysiskt existerande idag. Det går inte att göra ogjort, precis som all ”fysiskt” utveckling/möjligheter. Och där är väl mångfalden idag oomkullrunkelig?
    Historia, någon? 🙂

    PS. Vrida klockan tillbaka… minns någon det talesättet. Ocg varför/vad det inneborde? 🙂

    PPS. Tack Christer. Jag flummar på – ett barn av 70-talet… 🙂

  48. Cecilia skriver:

    Om… allt kapsejsade… om allt var från scratch. Och alla bara sig själv – var ”landar” du då?
    Dvs – vad har du lärt dig som människa.

    Kul att tänka på kanske.

    Bara en parentes i debatten.
    För det är väl en debatt? 🙂 ((Sorry I, sitter nog i mina gener).

  49. Christer Eriksson skriver:

    Cecilia: ”Om… allt kapsejsade… om allt var från scratch. Och alla bara sig själv – var “landar” du då?”

    Då måste vi börja bygga upp samhället på nytt och där har vi en fördel om man vet vilka samhällssystem som har fungerat tidigare och vilka som har kollapsat, för att undvika tanketraditioner som har störtat oss i fördärvet är det viktigt att ha bakgrundskunskap om idehistoria och filosofi.

  50. RURIK skriver:

    Cecilia :
    Även om jag anser att Christer Eriksson har rätt i sak måste jag nog heja på dig litegrann i alla fall.
    Det går faktiskt att förstå vad du menar trots att du bommar på målet med nästan vartenda skott. Och det är ingen tvekan om åt vilket håll du är på väg – mot framtiden !

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.