Häromdagen lade sig filosofie doktorn och konstkritikern Fred Andersson på 13 apelsiner i Malmö konstmuseum. Han skriver om sin upplevelse om detta i dagens SvD (första delen av artikeln handlar om den isländske konstnären Hereinn Fridfinnsson på Malmö konsthall).
Men apelsinskaparen är värd lite uppmärksamhet. Det handlar om österrikaren Erwin Wurm en synnerligen etablerad konstnär med den imponerande placeringssiffran 134 på artfacts. Mest känd är Wurm för sina One Minute Sculptures. Det var en sådan som Fred lade sig på. Variationerna är många och överraskande, det gäller även otaliga andra projekt som Wurm har genomfört. Konstnären är född 1954 och han tillhör den generation som inte tillhör postmodernismen eller socialkritiken. Under större delen av 1980-talet var skulptur något som var centralt i konsten liksom att man då fortfarande diskuterade vad som är konst och vilka gränser som konsten har. Mot den bakgrunden får man betrakta Wurms infall vilka också är besläktade med vaudevilleversionen av konceptkonsten, Fluxus. Ett par andra samtidsprofiler som bär släktskap med Wurm är de något yngre Andreas Slominski och Maurizio Cattelan.
Nu är inte längre expansionen av konstbegreppet när det handlar om skulptur inte något som skapar kontroverser, möjligen långt ute på landsbygden. Utställningen som visas på Malmö konstmuseum är ett arrangemang av Riksutställningar och den har vandrat runt en del i landsorten. Ehuru både kul och tänkvärt går det naturligtvis att arbeta in tidsmässigt passande teorimoment i Wurms arbeten. I samtiden är det väsentligt med konst som har den relationella estetikens egenskaper, alltså deltagande, interaktivitet och icke-hierarkisk. Dessa förutsättningar uppfyller Wurms skulpturer utan minsta svårigheter.
När man möter den erinrar man sig att den dock har varit diskutabel och provokativ. I vår tid är provocerande och överskridande konst alltmer sällsynt. En sådan konst existerar huvudsakligen i katalogförorden eller i recensionerna som retoriska påståenden. En stor saknad tycks bre ut sig i konstvärlden när den härliga provokationen tycks ha svunnit hän i intet. Museerna kan dock erinra om den heroiska epoken då konsten inte var en svag imitation av reklammakarnas påfund. På Tate Modern har man samlat tre banbrytande provokatörer från konsthistorien.
Man skall inte vara ledsen för den uteblivna provokationen. Den kommer tillbaka och känns igen på att den alltid är oönskad av konstvärlden när den uppenbarar sig. Till dess kan man hålla fast vid ett annat stabilt uttryck som ofta dyker upp i samtiden: Nytolkning. Gamla verk skall nytolkas men också relativt ny konst skall nytolkas. Warholutställningen är en orgie av nytolkningsförsök och antagligen blir Toulouse-Lautrec på Nationalmuseum också nytolkad.
När man inte kan få det man egentligen önskar kan man nytolka det man dock har.
Erwin Wurm: one minute sculpture
Erwin Wurm: Convertible Fat Car, 2005
Erwin Wurm The Artist who swallowed the world, 2006
Islam sanktionerar våld mot kvinnor!
Slå dem (“idhriboohunnah”: Slå era kvinnor); står det i klar text i koranens fjärde sura, Vers 34!
– Vad säger svenska feminister om detta?!
Feminismen och islam; två heliga kor i dagens Sverige!
——————————————————-
Alla de sju partier som är representerade i den svenska riksdagen är ense om att värna feminismen och islam! Det samma gäller de största svenska medierna med SVT i spetsen!
Ve den som vanhelgar dessa heliga kor!
Lars Vilks tycks försöka slakta den ena heliga kon (islam) med hjälp av den andra (feminismen)!
Jag tvivlar på att det går!
Vilken är värst: islam eller feminismen?!
—————————————-
Jag undrar ibland vad är värst: att leva sitt liv under ständigt hot av muslimsk terror eller sitta i fängelse oskyldigt dömd för incest eller våldtäkt?!
Idag döms människor i svenska domstolar utan bevis. Kvinnans ord räcker för att en man ska fällas för ett allvarligt brott som våldtäkt! Det är så feministerna vill ha det!
Rättstatens grundläggande principer gäller inte längre i dagens Sverige!
RURIK: ”“Pressetiska” regler i Sverige förbjuder media att uppge etnisiteten (etniciteten) till misstänkta och dömda brottslingar”!
– Det verkar som om de ”pressetiska reglerna” förbjuder media att även uppge religiös tillhörighet när det handlar om muslimska brottslingar!
Hela dagen och långt in på natten har jag väntat på Fred Torssanders uppföljning på hans inlägg:
”Inte ens någon kvinnoorganisation som är motståndare till den nykoloniala politiken att återinföra sharialagarna administrerade av lydregeringar till USA/Storbritannien verkar ha fått utrymme i “debatten”. ” Rurik påpekade att han skulle komma fram med något förslag.
Så tycker också jag och skall med glädja vidarebefordra det till Mahin Alipour. Hon är väl insatt i Mellanösterns feministiska rörelser. Men kommer Fred i sedvanlig besserwisserstil att sticka huvudet in i kvinnodebatten? En man som vill göra gällande att han vet lite mer än feministerna?
Gottfrid G :
Religiös tillhörighet anses inte ha något eget nyhetsvärde i svensk journalistisk tradition. Därför defenieras muslimska kriminella efter sin etnicitet. Och den ska man ju enligt rådande pressetiska regler inte omtala.
HELIGA KOR ?
Om islamofob har rätt bör alla etniskt svenska männ konvertera till islam. Alla etniskt svenska kvinnor bör då självfallet också genast bli feminister om dom inte redan är det , förstås !
”Om det löser problemen ? ”
– Tja , vem vet ?
jp.dk:
Webmaster i krig med hacker
Af JACOB PETERSEN
Offentliggjort 25.02.08 kl. 16:54
Patientforeningens hjemmeside er blevet hacket af en ukendt gerningsmand, som flere gange har lagt et billede ind på siden, der viser et brændende Dannebrog. Webmaster svarede igen med Muhammed-tegning.
Gennem tre uger har patientforeningen.dk været udsat for hacking. En ukendt gerningsmænd har to til tre gange om ugen skaffet sig adgang til hjemmesiden, hvor der bl.a. er blevet lagt et billede ind, som viser et brændende Dannebrog.
http://jp.dk/indland/article1277893.ece
http://jp.dk/indland/article1277893.ece?showInfo=image&relatedField=picFrontpageArtRight&imgNum=0