Del 507: Allting är nästan möjligt

Det finns sådant som lämpar sig mycket väl för konsten. Och som lämpar sig mindre väl för världen utanför. Man kan med fördel flytta en del av det sistnämnda materialet till konsten.

Pierre Huyghe (26), den framgångrike franske konstnären, gjorde sin film A Journey That Wasn’t 2005. Han beger sig till Antarktis för att leta efter en albinopingvin och lyckas finna den på en hittills okänd ö vilken han ger namnet Island of Idleness. I en sekvens av filmen spelas en transformering av öns former i Central Park i New York. Ett riktigt äventyr.

huyghe-a-journey-that-wasnt-05lit.JPG
Här har vi den lille rackaren upptäckt

Professorn i socialpsykologi och tidigare medlemmen i norska arbetarpartiet Berit Ås framträdde för ett par veckor sedan med sina teorier om att 9/11 inte ägde rum på det sätt som de flesta av oss har blivit förledda att tro. Hur kan det t ex komma sig att ett av flygplanen kunde flyga genom tornet utan att förete några som helst skador? Eller att de utpekade terroristerna lever i högönsklig välmåga? Sannerligen tätnar mysterierna? Vem som är den verkliga boven ger sig nästan självt. Måhända är det dags för konsten att ta över.

as-beritlit.JPG
Professor Ås, en utmanare till Pierre Huyghe

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag. Bokmärk permalänken.

9 svar på Del 507: Allting är nästan möjligt

  1. Christer Eriksson skriver:

    Lars: “Professorn i socialpsykologi och tidigare medlemmen i norska arbetarpartiet Berit Ås framträdde för ett par veckor sedan med sina teorier om att 9/11 inte ägde rum på det sätt som de flesta av oss har blivit förledda att tro.”

    Läste att hon var f.d. medlem i SV, Sosialistisk venstre i Norge som motsvarar Vänsterpartiet i Sverige och inte norske arbeiderpartiet som motsvarar socialdemokraterna.

    Faktum kvarstår att kommunister fortsätter att förneka verkligheten och vi har tidigare fått höra osannolika konspirationsteorier här på din blogg, som Torssander, att det t.o.m. är amerikanska soldater som i själva verket är självmordsbombare i Irak.

  2. Jan skriver:

    Her er en link til filmen Lars, om nogen skulle väre interesseret
    http://www.ubu.com/film/huyghe_journey.html

  3. Lars skriver:

    Jan, många tack för länken till filmen.

  4. Rasmus skriver:

    Lars: Konspirationsteorier börjar nog bli rätt heta inom konsten. Till Transmediale som just gick av stapeln i Berlin hade nye curatorn valt “conspire” som årets tema. Vissa av de konstprojekt som tog sig an vad man till vardags kallar konspirationsteorier lyckades hyfsat väl undvika att leverera svar, medan andra kanske lyckades sämre med att bibehålla denna obestämbarhet. Fältet har, hur som helst, en nästan outtömmlig rikedom på uppslag. Min gissning är att mer konspirationskonst kan förväntas framöver.

  5. Cecilia skriver:

    Rasmus, läser du dagstidningarna?
    Om du gör det, och knyter an till konstscenen – vad ser du då?

    Å, jag glömde. Du kanske behöva en resa. Som Fred… Fatst till olika ställen ;-D?

  6. Cecilia skriver:

    Aj, är han söt, den lille pingvinen.

  7. Rasmus skriver:

    Cecilia: Jag förstår inte riktigt vad du menar, vill du utveckla?
    Som svar på din fråga kan jag säga att jag väl läser en del artiklar på webben men annars inte läser dagstidningar, särskilt inte svenska dagstidningar på papper, eftersom jag för närvarande residerar i Wien. Mina observationer om konspirationsanspelningarnas möjliga högkonjunktur inom konsten kommer också från den kontinentala scenen.
    (Fast nog finns det exempel i Sverige också, jag tycker t.ex. Goldin+Senneby har jobbat kul kring konspirationsteorier i konstprojekt.)

  8. Lars skriver:

    Rasmus. Vad händer eljest i Wien?

    Jag tror dock att konspirationsteorier kan ha sin begränsning i konsten genom släktskapet. Det är två saker man inte kan lita på, konspirationsteorier och konst.

  9. Rasmus skriver:

    Där har du säkert en poäng, Lars.

    I Wien ägnar sig konstvärlden rätt mycket åt kombinationen av social kritik och nya medier, samtidigt som ljudinstallationer och performance är former som står sig. I mitten av dessa strömningar anar jag vissa neopsykedeliska tendenser. (Bland annat har hippiebussen som konstnärligt objekt dykt upp mer än en gång.)
    Men nu tänkte jag försöka skriva ner några reflektioner på min blogg kring Transmediale och hur just konspirationstemat funkade där!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.