Del 505: Även med de enklaste medel kan det bli något

Stefan Peterson framför sina gratulationer till Alingsås i en kommentar:

”GRATTIS alla Alingsåsare, och ett stort Tack till Serrano så här mycket “gratis” reklam har inte Alingsås fått sedan Jonas Alströmers dagar. /…/ Inte ens det årliga evenemanget “Lights in Alingsås” eller “Potatisfestivalen” har lyckats få så mycket publicitet som dessa, 10 år gamla och ganska mediokra fotografier, lyckats med.”

Konsthallschefen Pontus Hammarén visade att de gamla visdomsorden ”ju simplare, ju enklare” är allt som behövs. Det blev också debatt i tv på temat ”konst eller porr”.

I Alingsås tidning skrevs det: ”Denna utställning är oanständig, olämplig och borde aldrig ha kommit hit. Den borde läggas ner omgående.”

Uppmärksamhet är dyrt. Med hjälp av att välja ur treenigheten: Våld, sex eller skadade djur i konstens namn visar sig snart åtskilliga röster vara villiga att utkasta sin bannstråle. I Alingsåsfallet är dessutom utgången given. Den bittra konservatismen förstår inte att den strider mot en legitimerad högdiskurs.

Den styrka som finns utspelet med Serranos foton ligger i att de spränger konstens rådande gränser. Vad man än säger är det precis vad konsten alltid måste handla om. Om det inte blir några reaktioner kan man bara konstatera att det var en bekräftelse. Sedan är det en annan fråga om vilken nivå utslaget kommer. I Alingsås är nivån låg och konstvärlden vet om det. Där får man ingen uppbackning eftersom den redan spillt sitt krut i Lund där gränsöverskridandet ansågs värdigt nog för indignerade kommentarer. Den svaga gruppen av extremhögern hade ingen glädje av att vara svag grupp, den var redan dömd att drabbas av ett påhopp.

I Alingsås har vi ett pedagogiskt projekt. De reagerande som kommer från ett par högerfalanger och från ett antal indignerade privatpersoner har inte lärt sig vad som är skillnaden mellan konst och porr. Nu får de en sådan möjlighet.

Men det räcker för att medierna skall rulla igång ett litet spel för gallerierna.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

7 svar på Del 505: Även med de enklaste medel kan det bli något

  1. TJ skriver:

    hehe, på pricken

  2. Islam og Grundloven skriver:

    Filmmanuskriptforfatter Mogens Rukov i Politiken (24.01.2008) om islams forhold til Grundloven:

    “Religionsfrihed: Grundloven udelukker islam

    Af Mogens Rukov, Filmmanuskriptforfatter

    I en blændende kronik i Politiken (19.1.) argumenterer den amerikanske samfundsforsker Lawrence E. Harrison for kulturens primære indflydelse på samfundsudviklingen. Han skriver: »Den vigtigste drivkraft bag den nordiske udvikling er en kultur – værdier, overbevisninger og holdninger – der fremmer demokrati, social retfærdighed og kreativitet«.

    Nu står vi i en situation, hvor denne kultur betvivles, kritiseres, latterliggøres, udskiftes. Intelligentsiaen vrænger ad forestillingen om danskhed, gør grin med kulturkanonen, ømmer sig latterramte, når de hører ordet nationalisme, selv om netop nationalismen opbevarer denne kultur.

    Værst sker det inden for det religiøse område. Den samme intelligentsia, politikere, journalister og muslimer, falder over hinandens fødder for at åbne op for en modkultur, der er radikalt modsat den nordiske. De bruger et instrument: grundloven. Ifølge grundloven, siger de, er der trosfrihed i Danmark, inkl. frihed for en tro som Islam. Det er nok, fordi de ikke har læst grundlovens paragraffer om trosfrihed. En sådan trosfrihed, der tillader modkulturer som islam, har vi nemlig ikke. Grundloven har en paragraf om trosfrihed. Men det er en betinget trosfrihed. Betingelsen er, at religionen er af en sådan beskaffenhed, at der ’intet læres, som strider mod sædeligheden og den offentlige orden’. Det står meget klart, at der intet må læres af den art. Hvis der i en moske læres om stening af kvinder, mistillid til demokratiet, foragt for anderledes troende, tilladelse til at slå dem ihjel osv., så må man sige, at moskeen ikke kan komme ind under den betingede religionsfrihed.

    Trosfrihedens grænser bestemmes nemlig i den samme grundlovens paragraf 67, som også giver trosfrihed. Paragraffen lyder i sin helhed: »Borgerne har ret til at forene sig i samfund for at dyrke Gud på den måde, der stemmer med deres overbevisning, dog at intet læres eller foretages, som strider mod sædeligheden eller den offentlige orden «.(min kursiv)

    Samtidig er der en bestemmelse for den enkelte udøver af religionen. Den indeholder heller ikke kun en rettighed (trosfrihed), som de fleste spiller på, men også en dobbelthed, en rettighed (trosfrihed) og en forpligtelse (borgerpligt). Forpligtelsen er, at ingen på grund af. sin tro kan »unddrage sig opfyldelsen af nogen almindelig borgerpligt«.

    Paragraf 70 lyder: »Ingen kan på grund af sin trosbekendelse eller afstamning berøves adgang til den fulde nydelse af borgerlige og politiske rettigheder eller unddrage sig opfyldelsen af nogen almindelig borgerpligt «.(min kursiv)”

  3. Allahs Frauen skriver:

    Imamernes mål er erobring, og krigen begynder i kvindernes underliv. Så mange børn – mere præcist sønner – som muligt opfattes som islams pant på det universelle herredømme

    Anmeldelse af Hans-Peter Raddatz: Allahs Frauen

    http://www.sappho.dk/Nr.%202%20februar%202006/TorbenHansen.htm

  4. Finger im Po, Mexiko skriver:

    Jyllands-Posten om en finger i numsen:

    Mexicanere raser over tysk “numse”-sang

    Af VIGGO LEPOUTRE RAVN Jyllands-Postens korrespondent

    Offentliggjort 01.02.08 kl. 14:37

    Et musikhit med en blanding af geografiske og ekskrementale temaer skaber diplomatisk stinker i Tyskland.

    Buenos Aires

    I Tyskland rimer numse tilsyneladende på Mexico.

    Og det er den mexicanske ambassadør i vores sydlige nabo så fortørnet over, at han har luftet sin foragt for en tysk sang, som lige nu klarer sig ret så fint på hitlisterne med et tema, der tilsyneladende taler nedsættende om Mexico.

    Sangen har turet de tyske hitlister i 10 uger og byder på et omkvæd med ordlyden “finger i numsen, Mexico.” (på tysk rimer det: Finger im Po, Mexiko.)

    http://jp.dk/timeout/article1251863.ece

  5. $$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$ skriver:
  6. Alot of money skriver:

    $$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$$

  7. Cecilia skriver:

    Om man ser det rent nutidshistoriskt.

    Danmark kollapsade ekonomisk…. var det 25-30 år sedan? Första eg-landet som gjorde det… kommer någon ihåg?
    Sen hämtade de sig. Och har sålunda kanske ett försprång i livserfarenhet av utsatthet/överlevnad som “västerland” i sin “allmänna” tankebana?

    Sverige kollapsade ekonomiskt för … ja, när var det nu… (första riktiga krisen sen Kreuger 🙂 )… och staten gick in med kapital till bankerna – som inte behövde återbetalas… för vem kunde tänka på det just då, att läget skulle förändras med tiden? Irriterande, tycker jag.

    Rent tidsmässigt ligger vi ju alltså efter Danmark i det fallet, av när verkligheten slog oss i nacken? Alltså när vi behövde “se om vårt eget hus”?
    (Fred – nu pratar vi historia på riktigt, eller hur?)

    Nu har USA en bolåne-kris och sänker styrräntan. Skillnaden är väl att USA är lite större än både Danmark och Sverige. Och i just detta fallet, så ligger deras utveckling/erfarenhet, efter några av länderna i “gamla världen”?
    Om man nu talat om praktisk ekonomisk nutidshistoria. Och med dess följder… eller är det tvärtom – i medvetenhet om den internationella tillvaron. Som ju är vad vi lever i idag. Eller?

    “Vi” gör alla saker i olika ordning erferenhetsmässigt – facit är inte så linjärt, som alla önskar eller tror. Och jag är en lat en, som inte orkar skriva och förklara vad jag menar riktigt. Men lite feedback, kan säkert skingra latheten. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.