Del 502: Konsten uppsöker den väska som betyder så mycket

Väskan har kommit för att stanna och fjolårets intensiva väskdebatt var ingen enskild svala. Alla dem som talat sig varma för konstens innerliga förening med design kan i detta intressanta ämne se hur utvecklingen fortskrider med positiva förtecken. Vi har klassikern från 2003,

vuitton-murakxversion.jpg
Louis Vuitton enligt Takashi Murakami (185):

Vår danske hjälte

vuittoneliassonxx2003b.JPG
Olafur Eliasson (22) tog hand om skyltfönstren 2006.

Nu är det dags att köa upp igen. Släppet kommer den 1 februari när Louis Vuitton enligt Richard Prince kommer med sista skrikets väskor. Förlåten i denna stora händelse rämnade på sista dagen av Prince soloshow på Guggenheimmuseet i New York.

vuitton-prince-nurses.jpg
De vanligtvis på duken målade Princesjuksköterskorna framträdde live med väskor och kunde bekräfta ännu en storartad cross-over i relationen konst & design.

vuitton-prince-joke-linemindr.JPG
Här är den populära väskan med ett av Prince joke

vuitton-prince-add-08xx.jpg
Ytterligare en av Princeväskorna med en marknadsföring som inte riktigt skulle passa i det svenska folkhemmet. Damens innehåll är inte kongruent med hennes väska. Ser man det ur konstens synpunkt är det givetvis en helt annan sak.

Konsten skall enligt sin tradition bjuda motstånd mot konventionalism och kapitalets styrning. De strategiska framgångarna i ämnet har hittills varit mikroskopiska varför man inte utan vidare kan avvisa denna cross-over. ”If you can’t beat them, join them”, heter det. Men så enkelt är det inte heller eftersom följdtesen inte ligger så långt bort: ”If you join them, you can’t beat them”.

I varje fall är det nu en förhoppning i vissa konstkretsar att det skall gå som det alltid går med de fruktansvärt dyra Louis Vuitton-väskorna: Förfalskningar och piratkopior. Om detta sker med Princeväskorna skapar Prince konst för (nästan) folket.

Murakami har redan gjort det.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, Samtidskonst. Bokmärk permalänken.

12 svar på Del 502: Konsten uppsöker den väska som betyder så mycket

  1. B.H. skriver:

    In search of cracking the Wilks Code this is another clue-bags. Someone is hijacking the commercial world for sending messages that will eventually submerge into the trash world down to bagladies. Who is this mastermind? Who is this Father of all Fathers? Who is this Bagdad?

  2. Man må skamme sig dybt skriver:

    Universitetsprofessor Sven Hakon Rossel forsvarer den danske politiker, Pia Kjærsgaard, i en kronik i Berlingske Tidende:

    “Kom frem, I forfattere der tør og ikke tier!

    I en modig kronik har Pia Kjærsgaard påvist den hykleriske holdning omkring islamismen og dens undertrykkelse af ytringsfriheden. Hvor er de danske forfattere i dette spørgsmål?

    Af Sven Hakon Rossel – Professor i skandinavisk litteratur
    Wiens Universitet
    Søndag den 27. januar 2008, 22:30

    I en præcis, saglig og ikke mindst modig kronik i Berlingske Tidende 13. januar har formanden for Dansk Folkeparti, Pia Kjærsgaard, påvist den hykleriske holdning omkring islamismen og dens undertrykkelse af ytringsfriheden.

    Dette hykleri dokumenterer hun med en række eksempler lige fra dødsdommen over Salman Rushdie i 1988, mordet på den hollandske filminstruktør Theo van Gogh i 2004 frem til Muhammed-tegningerne i Jyllands-Posten i september 2005. Disse afstedkom som bekendt dødstrusler mod tegnerne og deres familier, afbrænding af de danske ambassader i Damaskus og Beirut og overfald på Arla-ansatte. Pia Kjærsgaard udtrykte endvidere sin undren over, at de kunstnere – internationale og danske – der ikke holder sig tilbage, når det gælder om at latterliggøre og tilsmudse vor kristne værdier, ikke tager til genmæle mod disse voldelige overgreb, da alle sker i Profetens navn.”

    http://www.berlingske.dk/article/20080127/kommentarer/701270027/

  3. Allahs vrede - fra Rushdie til Vilks skriver:

    Den danske politiker, Pia Kjærsgaard, om kunst og ytringsfrihed i kronik i Berlingske Tidende:

    “Pia Kjærsgaard: Islams kamp mod kulturen

    Kronik, Berlingske Tidende den 13. januar 2007

    En modig ung århusiansk studerende med iransk baggrund har vovet skindet ved at omdigte et kontroversielt vers fra Middelalderens Arabien. Det satiriske digt, der hudfletter islams profet Muhammed, blev i sin tid forfattet af en kvindelig digter ved navn Asma Bint Marwan. Muhammed kvitterede prompte for digtet ved at sørge for, at kvindens hoved blev skilt fra hendes krop. Ifølge islam er det som bekendt pålagt troende muslimer at følge Muhammeds eksempel, og derfor kan det – ganske uagtet den menneskefjendskhed og afstumpethed, der ligger bag – ikke undre, at hengivne muslimer gør sig stor umage med at lægge hindringer i vejen for kunstneres frie udfoldelser.

    Da Salman Rushdie i 1988 udgav bogen »De Sataniske Vers«, havde næppe nogen forestillet sig, at værket skulle skabe så stor opstandelse i den muslimske verden, at Rushdie måtte gå under jorden, og hans norske forlægger William Nygaard blev udsat for et attentat. Ved den lejlighed var det selveste det iranske mullahstyres overhoved Ayatollah Khomeini, der udstødte dødsdommen over Rushdies syndige hoved.”

    http://www.danskfolkeparti.dk/Pia_Kjærsgaard_Islams_kamp_mod_kulturen.asp

  4. Pia Kjærsgaards kronik skriver:

    Link til Pia Kjærsgaards kronik i Berlingske Tidende om islams kamp mod kulturen

    http://www.berlingske.dk/article/20080112/kronikker/701120028/

  5. Afskaf blasfemiparagraffen skriver:

    De politiske positioner er i opbrud i Danmark. Pia Kjærsgaard og Dansk Folkeparti mener, at den danske blasfemiparagraf skal afskaffes, mens den socialistiske Enhedslisten opstiller en dybt religiøs kandidat.

    Her Pia Kjærsgaard om blasfemiparagraffen:

    “Pia Kjærsgaard: Afskaf blasfemiparagraffen

    I JP´s LEDER 6/1 argumenteres der for, at vi i Vesten afskaffer vore blasfemilove. Jeg kunne ikke være mere enig. Så sent som i maj 2007 stillede vi i DF forslag om at afskaffe blasfemiparagraffen, men forslaget blev foruden DF´s gruppe kun støttet af det radikale folketingsmedlem Charlotte Fischer.

    Begrundelsen fra de andre partier for ikke at støtte forslaget var besynderlige, lige fra SF´s Pernille Frahm, der mente, at når paragraffen ikke havde været brugt siden 1938, kunne den lige så godt blive stående, til Venstres Birthe Rønn Hornbech, der bedyrede, at det var godt at have en blasfemiparagraf til at supplere straffelovens § 266 b, som hun i øvrigt tidligere har været modstander af.

    Det er påfaldende, at visse partier – som f.eks. Enhedslisten og SF – synes fuldt ud at acceptere blasfemiske udsagn om kristendommen, men som Pernille Frahm også antydede i sin ordførertale, er det en ganske anden sag, når det handler om islam, for her er det de stakkels muslimer, det går ud over. Og muslimernes religion skal naturligvis beskyttes.

    Blasfemiparagraffen er et levn fra fortiden, og lederskribenten har fuldstændigt ret, når han argumenterer for afskaffelsen af paragraffen. Det er nemlig nok muligt, at paragraffen ikke har været taget i anvendelse siden 1938, men der er også noget, der hedder signalværdi. Når vi i Danmark opretholder en blasfemibestemmelse, er det vanskeligt at argumentere over for andre lande, at de skal afskaffe deres – ofte meget vidtgående – blasfemibestemmelser.

    At samtlige partier i Folketinget med undtagelse af DF fortsat mener, at vi i Danmark skal have mulighed for at retsforfølge krænkelse af religioner, er utroligt. Selvfølgelig burde vi i år 2008 have mulighed for fordomsfrit og uden tanke for eventuelt at kunne blive retsforfulgt at kunne kritisere religioner. I DF håber vi, at det snart går op for Folketingets øvrige partier.”

    http://www.danskfolkeparti.dk/Pia_Kjærsgaard_Afskaf_blasfemiparagraffen.asp

  6. Get into the groove
    – är inte det här etablerad konst för de över 40? En kommentar om where the action is.

    Det kanske bara är jag som är ung, blåögd, oförstående och liten i största allmänhet, men hela den här “ush vad hemskt det är med dyra väskor vi måste göra något!!”-debatten känns mist sagt ganska fölegad och inaktuell. Det finns redan en massa [i min generation] som säger fuck you till att betala en massa pengar för värdelös skit, det är lite “noshit sherlock” liksom if you get my drift. Det är trevligt att du uppmärksammar sånt här, det är lite som spanarna i p1, men förstår du vad jag menar.. ?

    Och apropå “Konsten skall enligt sin tradition bjuda motstånd mot konventionalism och kapitalets styrning” (vilket jag för övrigt tycker är ett ganska pretentiöst och konstigt sätt att se på konst, konst är väl allt och fritt. Är inte det det som är poängen? Att göra antaganden om vad konst är [om man bara kunde kursivera..] känns ganska onödigt och instängande) så vill jag tipsa om money stamping-projektet som ni kan läsa om här:
    http://interactingarts.org/moneystamping/index.html . Debatter och mer roligt om både det och annat kan man hitta här:
    http://interactingarts.org/forum/index.php

    Ehm, vidare på konst-möter-det-allmänna-utrymmet-spåret vilket ju känns ganska relevant att prata om i största allmänhet kan man ju alltid kolla här om du int’ va’tt där än, det är skoj:
    http://www.gatukonst.se/ eller http://maskerade.blogsome.com. (Tjoho för stickning!)

    Så… annars/in conclusion: revolutionen, friheten och riktigt heeftiga är grejer nära förestående och det regnar inte i norra stockholm; livet leker.

    Cheerio,
    Hed.

    post scriptum:. jag beklagar om det sättet som jag skriver på kan verkar förvirrande, fullt av stavfel och spännande interpunktion, det är så jag gillar det.

  7. Islamologen Diego Maradona skriver:

    Gates of Vienna January 21, 2008 Monday 11:41 AM EST:

    “TA DA! Presenting The Award-Winning Gates of Vienna (in Sweden)

    Dymphna

    Jan. 21, 2008 — Steen sent wonderful news this the Baron has been given an anti-dhimmi award by Swedish FOMI, the Forum Against Islamization (Forum mot islamering). In the foreign anti-dhimmi category, the Baron tied for third place with Ayaan Hirsi Ali, which is a signal honor indeed. First place went to Nicholas Sarkozy, and second to Pia Kjrsgaard, the leader of the Danish Peoples Party (Dansk
    The entire FOMI post is below the jump. It hasnt been translated, but even with my resistance to foreign languages its possible to work out the main categories, the prize winners, and what their placements were e.g., utrikes must mean
    In addition to the dhimmi winners are those designated as halal-hippies. That phrase is easy, specially when you see the unfortunately George Bush took first prize probably because of his penchant for holding hands with Saudi princes and declaring ceaselessly that Islam is a Religion of Peace. Well, at least he hasnt had to lie under oath or to proclaim I did not have sex with that
    Second place went to one of my favorite villains, Freddy Thielemans, the mayor of Brussels and a fiendish
    Third place was a tie between Naomi Klein and Vanessa Redgrave. In case Naomi is not a household name where you live, do google her. Just looking briefly at her work, it seems she ought to have taken first prize on this
    Anyhow, way to go, Baron! This calls for a celebration. Champagne for everyone thats champagne for my real friends, and real pain for my sham – – – – – – – – FOMI AWARDS RESULTAT
    >Rsterna har nu rknats. Hr fljer listan p samtliga vinnare i FOMI AWARDS 2007.
    >POLITIK
    >DHIMMI, SVERIGE:
    a plats, frkrossande Fredrik Reinfeldt/Sveriges Regering
    FOMI Regeringen Reinfeldts flata agerande under Vilks-krisen gjorde mnga svenska antiislamster besvikna. Nr till och med psttt konservativa partier som Moderata Samlingspartiet vgrar ta tydlig stllning fr svensk tradition verkar det st klart att samtliga partier i svensk riksdag fretrder en islamiseringsvnlig
    a Mattias e Mona Sahlin, Jan Guillou, Folkpartiet liberalerna
    >DHIMMI; UTRIKES:
    a plats, verlgsen Freddy FOMI Bryssels Borgmstare Freddy Thielemans har med sina 15 muslimska kollegor i beslutsposition agerat fullstndigt principlst i och med stoppandet av fredliga och fullt lagliga demonstrationer mot sharialagar och teokratiskt styre. Nr man desssutom beslutar sig fr att hkta och trakassera lagligt valda EU-parlamentariker gr man ver grnsen frn principlst till ofrltligt.
    >a Gordon Brown
    e Karen Armstrong, Europeiska
    ANTI-DHIMMI, 1:a Lars Vilks
    FOMI Konstnren Lars Vilks har trots sin kontroversiella status imponerat p mnga svenska islamkritiker genom sin chosefria lggning, kompromisslshet, principfasta std fr konstnrlig frihet och rtten att yttra sig fritt. Hans tidiga beslut att utmana etablissemangets implicita isalmtabu har varit intressant att flja och frtjnar en
    a Bjrn
    ANTI-DHIMMI, 1:a Nicholas Sarkozy
    FOMI Frankrikes nya president Nicholas Sarkozy har imponerat p mnga antiislamister med sitt tminstone retoriska frsvar av fransk kultur och vsterlndska vrderingar. Kritik och utvisningar av kriminella muslimska element har ocks imponerat. Hur lnge Sarko fortstter att hlla denna linje terstr dock att se, retoriken gentemot Turkiet har p sistone varit tvetydig som
    a Pia e Baron Bodissey/Gates of Vienna, Ayaan Hirsi Ali
    >HALAL-HIPPIE, SVERIGE:
    a plats, frkrossande Lisa FOMI Lisa Bjurwald anlnde som kandidat relativt sent p ret, men nr s fria fantiserande om svenska hgerspken och ett fredligt, oskyldigt islam vl uppdagades stod det nog bortom all tvekan att Bjurwald skulle g mot en stark seger som 2007 rs Svenska Halalhippie.
    >a Mona Sahlin
    e Svenska islamologer, Mattias Gardell, Diego Maradona, Lars
    HALAL-HIPPIE, 1:a George W. Bush
    FOMI Med ekonomiska kopplingar till diverse islamistiska saudier, terrorkopplade islamister p besk i Vita Huset samt ett frekvent mediamissionerande om islam som fredens religion har George W. Bush anfrskaffat sig titeln 2007 rs internationella Halalhippie.
    a Freddy e Naomi Klein, Vanessa Redgrave”

  8. A seminary of intolerance skriver:

    Senior editor Christopher Caldwell in Financial Times (January 26, 2008) on Soreeh Hera and Geert Wilders:

    “In defence of the right to offend

    By CHRISTOPHER CALDWELL

    The Netherlands has spent the past several weeks in a political crisis out of a novel by Borges. People are worried that a politician might say something he has already said. And they are divided over how to interpret a film that may not exist. Last August, the anti-immigration legislator, Geert Wilders, wrote in the daily De Volkskrant: “I’ve had enough of Islam in the Netherlands – not one more Muslim immigrant. I’ve had enough of Allah and Mohammed in the Netherlands – not one more mosque.” Mr Wilders, whose Freedom party controls 9 of the 150 seats in the Dutch lower house, also urged banning the Koran, which he calls “the Islamic Mein Kampf “.

    But his announcement in late November that he would make a short film to that effect sent the government into a panic. The cabinet met in secret. It ordered foreign embassies to draw up evacuation plans in case of mob violence. It put the mayors of Dutch cities on alert. It arranged meetings with imams and other Muslim representatives, distancing itself from Mr Wilders’ positions. The interior, justice and foreign ministers summoned Mr Wilders to meetings, and the country’s terrorism co-ordinator warned him that he might have to leave the country for his own security. The government reportedly investigated whether it would be possible to block or delay Mr Wilders’s broadcast.

    Not that there is anything illogical about taking precautions against radical Islam. When the director, Theo van Gogh, made a 10-minute film critical of Islam in 2004, he was murdered on the streets of Amsterdam by a Dutch-born Muslim. The printing of cartoons showing the prophet Mohammed in the Danish newspaper Jyllands-Posten sparked deadly riots around the world. Each time a gauntlet is thrown down, someone will credibly promise violence in the name of Islam. Mr Wilders’ film idea was no exception. At the European parliament in Strasbourg last week, Ahmad Badr al-Din Hassoun, Grand Mufti of Syria, warned that Mr Wilders would be responsible for any “violence and bloodshed” that resulted from his film – and that the Dutch people would, in turn, be responsible for reining him in. Noor Farida Ariffin, the departing Malaysian ambassador, told De Volkskrant: “Compared to what I’m expecting, the riots over the Danish cartoons will look like a picnic.”

    The climate has grown still more raw in the Netherlands lately. Ehsan Jami, the controversial leader of a new “Ex-Muslims Committee”, founded in protest against the Koranic prescription of death for apostasy, has allied himself with Mr Wilders. The municipal museum in the Hague cancelled an exhibition by the Iranian Dutch photographer, Sooreh Hera, who had planned to show two homosexuals wearing masks of Mohammed and his revered son-in-law, Ali. Mr Wilders wrote a triumphant op-ed in de Volkskrant this week asking people to imagine what would happen if he had made a film describing the Bible as “fascistic”: “Would Dutch embassies in countries where a lot of Christians live, like Germany and Belgium, have notified Dutch residents and dusted off their evacuation plans?”

    Was Mr Wilders asserting a right to free speech? Or was he dressing up a gratuitous religious insult in constitutional language? He was doing both, of course. In their eagerness to keep Mr Wilders from airing his argument, the Dutch authorities helped make it for him. They were unable to admit that widespread worries about violence stem from a problem (extremism in the Muslim world) and not just from an approach to a problem (Mr Wilders’s brusqueness). At a speech in Madrid, Maxime Verhagen, the foreign minister, said: “It is difficult to anticipate the content of the film, but freedom of expression doesn’t mean the right to offend.” It doesn’t? Well, if it doesn’t, then freedom of expression is not much of a right.

    But that does not end the discussion. The intuition of Mr Verhagen and his colleagues – that there is a connection between rights and consensus mores that Mr Wilders has failed to respect – is correct. Constitutional law is supposed to draw borders between what is right and what is wrong in normal human behaviour. Staged provocations intended to shift such boundaries are sometimes acts of bad faith. Once people start playing with the law, rather than living under it, test cases proliferate. No right is unimaginable and no tradition too venerable to be revisited. Such cases are artificial, but the law they make is real.

    Mr Wilders is something of a bogeyman in polite Dutch society now. He should not be. His perfectly legal effort resembles the kind of mischievous testing of boundaries that civil libertarians have engaged in whenever they have sought to hasten social change in the face of an indifferent or hostile electorate. In seeking to reopen such questions as, first, whether Islam is a religion, and, second, whether ancient scripture is sheltered from our laws regulating hate speech, Mr Wilders is the comrade-in-arms of those western legal activists who have agitated successfully for gay marriage, euthanasia and bans on religious display.

    We have more religious pluralism than the western liberal system was designed to cope with. This does not necessarily mean that liberalism cannot handle pluralism, but certainly we are in the midst of an experiment. Mr Wilders aims to show that the experiment has failed and that one of the ingredients in our system of freedom of religion – either the liberalism or the pluralism – is going to have to go. The outcome would not have surprised Leo Strauss, the political philosopher who warned in 1953 that, for all its roots in the right to the pursuit of happiness, liberal relativism can also be “a seminary of intolerance”.

    The writer is a senior editor at The Weekly Standard”

  9. hobbit skriver:

    Tycker det var bättre förr när konstnärer led, skar av sig örat eller hittade på andra tokigheter under absintens inflytande.. Numera är man delvis konstnär och delvis varumärkesstrateg på Sony Ericsson. Jag finner dock ett visst hopp i Fred “kniven” Toss-ingen…. där verkar den gröna drycken gjort sitt jobb.

  10. Lars skriver:

    Hedvig Kaxig!

    Du skriver: #Och apropå “Konsten skall enligt sin tradition bjuda motstånd mot konventionalism och kapitalets styrning” (vilket jag för övrigt tycker är ett ganska pretentiöst och konstigt sätt att se på konst, konst är väl allt och fritt. Är inte det det som är poängen? Att göra antaganden om vad konst är [om man bara kunde kursivera..] känns ganska onödigt och instängande)”

    För det första är konsten pretentiös. Men jag tror att du inte ser skillnaden mellan att värdera och tycka och att beskriva. Konst är inte “allt och fritt”. Det är en dålig beskrivning. Sedan kan du ha den värderingen men det ändrar ingenting. Följ med vad som händer i samtidskonsten och om det som gäller. De saker som du hänvisar till kommer, om de lyckas vinna något intresse, att föras in i biennalvärlden. Den är effektiv, den.

    Om man vill beskriva konsten kan man ju ställa några möjligheter:

    1. Konsten bryter medvetet mot konventionellt tänkande och är kritisk mot kapitalism.
    2. Konsten är mer eller mindre ointresserad av vad som sker i samhället.
    3. Konsten stödjer kapitalismen och är medvetet konventionell.

    Vilket skulle du välja? Och här går det bra att välja både vad gäller beskrivning hur det ligger och vad du själv skulle tycka.

  11. Dansk skriver:

    PS: Tasker betyder (store) bryster på danska

  12. Uduelig multikulturalisme skriver:

    Kronik i Politiken (19. januar 2008):

    “Verdensmestre i fremskridt

    De nordiske lande gør klogt i at fastholde og dyrke deres kultur frem for at sætte deres lid til en uduelig multikulturalisme …

    Af Lawrence E. Harrison

    De nordiske lande – Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige – er verdensmestre i menneskelige fremskridt, som de er defineret i målene i FN’s Verdenserklæring om menneskerettigheder: demokratisk ledelse, social retfærdighed og velstand.

    Og ved at studere de faktorer, der bidrager til disse fem landes imponerende succes, kan man udlede nogle overbevisende lektioner for mindre succesrige nationer.

    De nordiske landes bedrifter er forbløffende:

    – De ligger alle i den bedste kategori for politiske rettigheder og borgernes frihedsrettigheder ifølge menneskeretsorganisationen Freedom House.

    – Norge er nr. 1, Island nr. 2, Sverige nr. 5, Finland nr. 11 og Danmark nr. 15 på FN’s indeks over menneskelig udvikling for 2006. Dette indeks udarbejdes på grundlag af uddannelse, forventet levealder og indkomst per indbygger.

    – Danmark har den mest ligelige indkomstfordeling i verden ifølge FN-data fra 2006. Sverige, Norge og Finland ligger lige i hælene på Danmark.”

    http://politiken.dk/debat/kroniker/article459803.ece

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.